♥

Igår kväll kunde man finna Zak, mig, Zaks pappa och Zaks pappas särbo vid ett runt bord på restaurangen Le Procope. Världens äldsta café enligt restaurangen själv. Där satt visa gubbar för några hundra år sedan och planerade franska revolutionen.

Allt känns lite exklusivt. Fast på ett pråligt och "Marie Antoinetteskt" sätt. Och det är svårt att inte känna sig som 1800-talets överklass när man sitter där, mitt i guldet. Det kanske allra bästa är att om man går dit på en vardag eller tar en sen lunch någon dag, behöver det inte ens bli dyrt! Vatten, huvudrätt och efterrätt under 20 euro - génial!

Jag åt fågel med himla goda (och salta - salt som jag älskar) småpotatisar i en vinsås som var så god att man bara var tvungen att fånga upp det sista med en liten brödbit.

Och till efterrätt blev det restaurangens egen glass och sorbet. Vaniljglass, chokladglass, hallonsorbet, mangosorbet och en fantastisk citronsorbet - hur gott som helst. Och så ett knäckligt flarn med nötter och lite allmän nötkross utspridd över alltihop. Ljuvligt.

Zak åt det här istället. Chokladmousse med tunn, brownieaktig botten.

På väggarna finns handskrivna brev från förr i tiden.

Och utanför finns en lista på de mest betydelsefulla stammisarna. Rätt imponerande, eller vad tycker ni?

För några dagar sedan hittade jag en fin liten lista här. Nu tänkte jag att ni skulle få se mina svar.

Vad är din märkligaste besatthet?
Att jag tycker om att dra upp hårstrån med rötterna skulle jag tro.

Och kläder - att de är det finaste på denna jord (förutom ännu finare människor då) och att de liksom är som konst för mig. Jag skulle må så bra av att göra en utställning av min garderob.

Och att allt ska vara riktigt och äkta - utseende, märkesvaror, resultat på prov, beteenden och så vidare.

Beskriv din personliga stil?
Flickigt och sött. Ju mer likt en docka desto bättre. Överklassflicka med egen tennisbana långt tillbaka i tiden. Som går på en fin skola med internatvibbar. Lite så. Det är så jag vill gå klädd.

Vad skulle du vilja lära dig att göra?
Stillastående salto. Det ska jag ha gjort innan jag dör. Helt själv.

Vad var det senaste du köpte?

Ett par sådana här från Joe's Jeans. De är svarta och har en dragkedja på "insidan" av varje ankel (eller vrist - jag förstår inte riktigt skillnaden). Sedan har jag även köpt två tidningar: Vogue Paris och Glamour till extrapris. Och en del annat, som frukost, men jag ville visa den här bilden som är så fin och då får vi glömma de övriga inköpen en liten stund.

Vad skulle du vilja se komma på modet igen? 
Plisserade kjolar med vackert fall - tänk om de gick att få tag på överallt! Fast det skulle ändå inte bli något hysteriskt mode som alla gick omkring med. Söta jumprar och vanliga tröjor med korta ärmar som inte är för korta hade jag också tyckt om att finna i butik. I dagsläget är det nästintill omöjligt.

Vad lyssnar du på just nu?
Hur min netbooks tangenter klickar och inget annat.

Vilket är ditt favoritväder?
Varma vindar. Det är perfekt. Svalkande men ändå inte så att man måste ta på sig någon extra tröja när det blåser. Den allra bästa temperaturen upplevde jag år 2001, under en färd med tuk-tuk i Thailand. Jag kommer fortfarande ihåg hur optimalt vädret var i det ögonblicket. Och då blåste det varma vindar.

Vilket är ditt mest utmanande mål just nu?
Kanske att göra meningsfulla saker här i Paris. Och att förbättra mina hopp i cheerleadingen.

Vem vill du träffa just nu?
Mamma och pappa är aldrig fel att träffa. Det är sant.

Vilken är din favortifärg?
Puderrosa och svart (om det räknas som en färg) och kanske blå.

Vilket är ditt favortiplagg i din garderob? 
Jag kan nog inte välja. Ni ska få se alla mina favoriter någon gång. Men något får ni se redan nu och det blir min mörkt duvblå höst- och vårkappa från Hunkydory. Jag var på jakt efter en vippig trench i svart men så fick mor och jag syn på den här. Och det var som att den var gjord till mig (fast så känner jag ju för alla mina favoritplagg). Vid kjoldel, en nätt liten kage och till och med volangkanter på ärmarna. Först tvekade jag lite inför färgen men nu förstår jag inte varför! Den är ju så fin och välgjord - alla sömmar är bandkantade med ett ljusblått tyg - och är helt enkelt perfekt! Och jag fick den utav mamma för hon tyckte också att den var något alldeles speciellt. En galet fin present som alltid får mig att känna mig som en graciös liten fransyska.

(bilderna har jag snott ifrån Mirjam - som ni kan se på den nedersta bilden - och Klara)

Någon favortimodell?
Lily Cole och kanske även Gemma Ward för de är sådär docksöta båda två. Twiggy med sina stora ögon. Och så Isa, som jag hade så himla roligt med i ettan på gymnasiet och som nu bor i London och modellar mest hela tiden och överallt. Titta här bara!

Om du hade 100 dollar just nu, vad skulle du spendera dem på?
Först skulle jag trolla lite så att varje dollar var värd 30 SEK och sedan skulle jag köpa den här. För det är så fruktansvärt tradigt att diska och jag tänker aldrig mer bo någonstans där det inte finns diskmaskin. Förutom om man lever en kortare tid (en sommar eller så) i en spartansk sommarstuga någon gång. Då kan det vara OK att diska för hand.

Vad är ditt drömjobb?
Att få arbeta på redaktionen till något blankt magasin, analysera modevisningar och pilla på kläder mest hela dagarna.

Din favoritsak just nu?
Mina skor såklart! Och inboxen på min mobil när det väntar olästa SMS från snälla cheerflickor.

Vad ska du göra efter det här?
Jag ska kliva upp ur sängen, göra mig i ordning och sedan ge mig ut på stan.

Igår hände något fint. Jag hittade en kjol. En kjol som provades både en och två gånger långt före jul. En kjol som nästan - nästan - var perfekt men som inte var värd sitt pris. En kjol som var försvunnen när jag kikade efter den på REA:n.

Igår gick jag till ett lite mindre köpcenter som jag inte hade varit på förut. Det var som Printemps och Galeries Lafayette fast kanske en fjärdedel så stort. Och när jag kikade igenom alla klädstänger, på jakt efter något fynd, fick jag plötsligt syn på den. På superduper-rea. I min storlek. Och det borde ha stått Du är dum om du inte köper mig på kjolens etikett. För det var det jag tänkte.

Kjolen kommer från ett märke vid namn Le Mont St Michel, ett märke som i övrigt tillverkar de finaste tjocktröjor i marin och gammaldags stil som ni bara kan tänka er. En del av mig (antagligen min hjärna) tycker att det var lite, lite dumt att jag köpte den. För trots en rejäl rabatt var den fortfarande ganska dyr. Och den är väldigt kort. En annan del av mig (hjärtat kanske eller den hoppfulla optimisten inom mig) hoppas att det var meningen att jag skulle ha den här kjolen. För jag har ju gått och kikat på den rätt länge. Och det är ju så himla fint med korta kjolar. Speciellt när de är mörkt blå, veckade och har en liten rosett i linningen. Nu måste jag bara se till att använda den också. För den är ju verkligen hur fin som helst.

Idag har jag varit på barnkalas. Det var färgglatt.

Idag hittade Zak och jag en till bro med kärlekslås. Bron var för övrigt lite speciell eftersom man kunde nå den från olika nivåer.

Så många förälskade par som måste ha stått på den där bron. Det kan vara lite fint att tänka på, tycker ni inte?

Var precis inne på Svenska Moderådets hemsida och hittade den här!

En 60 sidors shoppingguide till Paris. För en halv tusenlapp får vi väl hoppas att den innehåller rikigt bra tips.

Jag kämpade till mig en veckas praktik på Lindex huvudkontor när jag gick på högstadiet (kan stolt berätta att jag ordnade praktikplatsen helt själv - utan kontakter). Den veckan var hur roligt som helst. Och dessutom var det så fint att min praktik sammanföll med Svenska Moderådets seminarium. Som jag fick följa med på. Där berättades det om alla kommande trender vilket var grymt inspirerande. Och det skulle bli modernt med det lite "dockiga" så en del var extra fint och inspirerande. Fast jag vet inte riktigt hur jag såg på det här med dockigt då. Nu är det ju mitt ideal. Det är i alla fall en utav få trender som jag fortfarande minns att de berättade om.

Tänk att få arbeta på ett moderåd förresten. Bara namnet gör mig smått galen.

Idag har jag...

När jag kom hem idag, låg ett kuvert och väntade på mig i brevlådan. Det var ett brev ifrån pappa. Och när jag hade läst klart det ordnade jag en liten brevskrivarkväll. Imorgon ska jag lägga tre små kuvert på lådan. Så dyker de nog upp i Sverige någon gång nästa vecka.

Jag är stormförtjust i svart bläck så idag fick bokstäverna skrivas med en sådan här. Och den oerhört söta adressboken med grisen Rosalie hållandes ett brev från sin "fling" Trüffel är en studentpresent från min vän Dennis.

Hittade precis finaste listan på Requiempouruncon-Emmas blogg. Och jag är en sådan där som inte vill apa efter för mycket. Men önskar att jag kunde när någon annans idé är så fin. Som alla de där uppslagen i den internetbaserade Mina vänner-boken. Första gången jag såg ett sådant blogginlägg ville jag själv fylla i ett uppslag. Men då var det redan för sent tänkte jag. Senare upptäckte jag att folk hade kopierat ändå (vilket var meningen), och att jag inte alls fann dem som några plagiat utan istället verkligen uppskattade att få se fler blogginlägg med samma fina tema. Så nu kopierar jag faktiskt den här listan. Men skriver in mina egna svar. Jag gör det nu, innan alla andra har gjort det och jag känner att jag inte längre kan med. Så hoppas jag att ni känner som jag gör och uppskattar mina svar, trots att det inte var jag som lade upp frågorna först.

Om jag var en färg...
... skulle jag vara blå för det känns som att det finns fler nyanser av blå än någon annan färg (även om det nog inte är så egentligen).

Om jag var ett djur...
... skulle jag vara en kattunge som aldrig blev stor, fast som hade ett stort huvud, enorma ögon och liten kattungekropp. För då är man nog sötast i världen. Och det skulle jag gärna vara.

Om jag var ett nummer...
... skulle jag vara nummer arton för det är mammas turnummer och mitt med, trots att det aldrig har fört någon direkt tur med sig. Jag skulle aldrig någonsin vara två i alla fall för den siffran tycker jag inte om. Den är lite, lite obehaglig.

Om jag var en sång...
... skulle jag vara den här låten.

Jag ska översätta texten för er någon dag. Den passar så väl in på oss alla ska ni veta.

Om jag var mitt i en dröm...
... skulle jag nog ha glömt bort den när jag vaknade.

Om jag var en blomma...
... skulle jag vara ett magnoliaträd (för farfar ringde den dagen jag föddes och berättade att magnoliaträdet blommade).

om jag var ett instrument...
... skulle jag vara ett instrument som ger känslan av att man befinner sig i Paris, så ett musettedragspel antagligen.

om jag var ett klädesplagg...
... skulle jag nog även vara schizofren (schizofren som i amerikanska filmer alltså) eftersom det är helt omöjligt för mig att bara vara ett plagg. Nej, det skulle nog krävas ett antal personligheter så att jag kunde få vara en hel garderob! Men om vi trots allt låtsas att jag bara var ett klädesplagg, då hade jag säkert varit världens vippigaste lilla dockklänning. För det mesta jag tycker om ser ut så.

om jag var en sko...
... skulle jag vara en svart sko med platå och rejäl, hög klack. Klumpig och söt.

Om jag var en dryck...
... skulle jag vara smultroncider utan alkohol. För - liksom jag - är den fullständigt ofarlig, rosa och bubblande.

Om jag var ett fotografi...
... skulle jag kanske också vara schizofren. Nej, bättre svar måste jag ju lyckas knåpa ihop. Nu när jag har norpat en lista och allt. Kanske skulle jag vara den här bilden eftersom den har etsat sig fast i mitt minne.

Jag tror i vilket fall som helst - och hoppas såklart - att jag skulle vara en skir bild i sådant där grumligt ljus som vi alla tycker så mycket om. Antingen det eller en svartvit bild. Det hade varit fint att vara ett gäng fotoautomatsbilder. Men det tror jag inte att jag hade varit. Man måste kanske vara lite mer... "röjig" för det.

Om jag var en känd person...
... skulle jag vara Annika Lantz.

Om jag var ett väder...
... skulle jag vara världens mysigaste oväder och titt som tätt dramatiskt bli en värmebölja istället. För riktiga ruskväder och riktig värme skulle jag hemskt gärna vara. Och dessutom kan de starka väderfenomenen få spegla mina känslor. För jag kan både bli väldigt ledsen och väldigt glad. Jag är inte så avtrubbad ännu.

Om jag var en doft...
... skulle jag bo i en jättefin parfymflaska och doftmässigt befinna mig någonstans mellan blommiga och fruktiga noter. Kanske skulle jag vara den här. Eller den här. Och när jag hade ätit mycket godis skulle jag lukta väldigt svagt av den här.

Jag lägger till en egen fråga också:

Om jag var en film...
... skulle jag utan tvekan vara Lost In Translation.

Jag hittade precis en liten guldgruva till blogg. Det kan tänkas att jag är sist i världen med att finna den, att ni alla redan känner till den. Men om någon har missat den här bloggen, precis som jag hade tills för en sisådär två timmar sedan, ja då är detta blogginlägg sannerligen nödvändigt. Bloggen The Collective är nämligen fylld till bredden med inspirerande, vackra och drömska bilder. Här får ni ett smakprov.

Idag har jag inhandlat min andra berlock till armbandet. Ett galet litet Eiffeltorn i silver, bara 1,5 cm högt. Så himla fint, tycker ni inte?

Förra året, efter student, bal, inlämningsuppgifter och studentfest, när allting hade lugnat ned sig en smula, begav jag mig hit för att få mina finkläder förevigade på bild. Några timmar senare var allt klart. Då hade jag blivit sminkad och avbildad på 400 fotografier. Sedan fick familjen välja ut ett antal bilder som efter flera månaders väntan (vilket bland annat berodde på fotografens datorkrasch) plötsligt dök upp i brevlådan. Jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på de som blev bäst.

Korsetten är min älskling och syddes upp utav den här fantastiska sygudinnan (som även sydde min långkjol).
Den vippiga drömmen i mörkblått kommer från Pepe Jeans och min studentklänning består utav ett linne från Zara, ett par minimala shorts från H&M, två egensydda underkjolar (som min mamma var så snäll och sydde ihop till en) och en tyllkjol från Dansbutiken.


Jag är väldigt glad att de här fotografierna togs.

Jag kan laga mat. Men oftast är det väldigt tråkigt. Därför föredrar jag att laga sådan mat som snarare innehåller steg som "stick några hål på plasten med en gaffel", "koka i fyra minuter" och "sätt mikrovågsugnen på full effekt" än "gör redning", "låt stå på svag värme i en timma" och "låt degen jäsa".

Min senaste matlagningsinnovation är frozen yoghurt. Ingen krämig, glassliknande variant alltså utan helt enkelt fryst yoghurt. Hur gott som helst! Och lätt som en plätt att göra! Det enda som saknas är väl förfining. Hursomhelst:

Välkommen till Ericas matprogram!

Man tager en yoghurt med valfri smak. Idag blev det en med Granny Smith-äpplen (som antagligen är världens godaste smak) för min del. Ett tips kan vara klassikern jordgubb, som än så länge har imponerat mest på mig i sitt frusna tillstånd.

Ställ in din yoghurt i frysen över dagen. Den klarar sig själv där. Ut och härja - tänk inte på matlagningen.

När det är kväll och du har återvänt till hemmets trygga vrå, ställer du tillbaka den numer frysta yoghurten i kylen. Låt den umgås med sina vänner ett tag!

Efter någon timma sådär - eller tidigare om du känner för det (men då får du vara beredd på att hacka loss yoghurtbitar) - är din yoghurtglass färdig. Hur gott som helst! På riktigt.

Jag har gjort så här i några dagar nu och mår fortfarande prima, så jag tror inte att det ska vara någon fara med att frysa in och sedan till viss del tina upp yoghurten igen. Det är värt ett försök från alla. Friskare - och enklare - efterrätt får man leta efter. Och om man vill att det ska se gott ut också, kan man säkert ta ut yoghurten ur frysen lite tidigare och mixa den till lagom krämig konsistens, men sådana detaljer har jag inget till övers för. Isigt är ju gott!

Idag blev jag översköljd av en modig våg. Min lugg var för lång och jag bestämde mig för att göra något åt saken.

Man tager en tygsax. Väldigt dumt med tanke på att det säkert inte går att klippa i tyg lika bra nu när den har härjat i min lugg men den lilla papperssaxen ville bara inte fungera.

Et voilà! Rätt bra resultat med tanke på att det var första gången jag klippte mig själv.

I'm watching you...

Jag berättade ju för ett tag sedan att jag vill sy en liten kollektion i år. Så här långt har jag kommit med arbetet...

Jag är förutsägbar när det gäller klädsmak tror jag. Just nu faller jag för allt som har med vippiga, korta kjoldelar att göra. Och kjolar med vackert fall. Jag faller för allt som är flickigt och sött och helst sneglar på dåtiden. Och det är även så jag vill att min lilla kollektion ska se ut. Resultatet blir säkert spretigt till tusen. Men förhoppningsvis väldigt fint.

Ikväll har jag fått fler SMS från de franska cheer-töserna. De frågade om jag ville följa med och köra tumbling imorgon. Såklart att jag vill! Har inte gjort något gymnastiskt sedan början av sommaren så vi får se hur det går. Men spännande blir det i vilket fall som helst!

Idag är Zak sjuk så då gräddade jag pannkakor till frukost. Det blev gott. Och jag har blivit en mästare på det här med pannkaksgräddning.

Flortunna. Med fruktkompott. Det är en bra frukost det.

Till supermånga pannkakor (som mättar två personer) behöver du:

♥ 2,5 dl vetemjöl
♥ 6 dl mjölk
♥ 1,5 msk olja
♥ 0,5 tsk salt
♥ 3 ägg

Blanda mjöl och salt, Häll i 3 dl mjölk och vispa ut klumparna. Tillsätt resten av mjölken och vispa igen. I med äggen. Vispa och sedan åker oljan ned. Vispa lite till - man kan aldrig vispa för mycket.

Dags att grädda pannkakorna! Använd valfri, lagom stor stekpanna med beläggning. Häll lite, lite olja i pannan. Bara till första pannkakan. Det extra fettet behövs för att bygga upp självförtroendet. Sedan klarar man sig utan. Den här låten kan också hjälpa den som känner sig osäker med pannkakslaggen i hand.

En halv deciliter blir en tunn och fin pannkaka. Grädda först på rätt hög värme, när plattan väl är varm kan du sänka till medelvärme och grädda resten av pannkakorna. Grädda dem inte för länge på andra sidan. Eftersom de är så tunna kan de nämligen bli lite krispiga då. Och så ska ju inte pannkakor vara.

Servera med nutella, fruktkompott, sylt, glass, frukt, keso och örtsalt eller någonting helt annat. Whatever works. 

Bon appétit!

Några fina fordon finns här allt...

Idag ska jag börja jobba igen. Det är nog bra tror jag. Även om det just nu känns lite, lite tradigt. Det är ju så himla skönt att inte behöva göra någonting på dagarna. Fast i längden tröttnar man på det med.

Jag har lite idétorka till bloggen känner jag. Så ni får hemskt gärna berätta vad ni skulle vilja se mer utav.

Hör av er.

Hittade precis en scrapbook på tidningen Lula's hemsida. Där kunde man hitta så här fina bilder. Tillsammans med små beskrivningar.

Min finaste julklappsklänning kom i ett nästan lika fint paket. En stor, rektangulär ask.

Klänningen låg nedbäddad i ljuslila silkespapper och överst hittade jag en liten broschyr med kappor och en söt hälsning.

Och när vi nu ändå är igång med kartongtittandet, kan jag lika gärna passa på att visa upp mina andra askar.

En liten plåtask som ursprungligen innehöll ett par trosor, likadana som dem på pinuppan. Jag köpte asken på Pom Pom Parlour och kvinnan i butiken tyckte om min kappa.

En ask som från början var fylld med macarons. Den är tom nu. Men har fortfarande jättesöta bilder på locket.

Min finaste men tyvärr även mest trasiga ask. Trasig eftersom jag gick runt i stan och bar på den under ett skyfall. Den följde med världens finaste morgonrock.

Förutom de askar ni har fått se, finns ytterligare fyra vita samt några ljusrosa i min ägo. De kommer från IKEA allihop och är fina de med. Speciellt de rosa. Men de befinner sig i min bokhylla i Göteborg just nu så de kan tyvärr inte ställa upp på bild.

Det är så himla fint med askar. Hattaskar, askar till alldeles för fina plagg och exklusiva skolådor. Så synd att de är gjorda av papp. Jag vill ju att de ska hålla för alltid! Då är det bra att det finns plåtburkar också.