Min julafton i ord...
Nu har jag firat julafton i över ett dygn! Mamma och pappa kom hit på kvällen den 24 och trots att det nästan var bestämt att julklapparna skulle öppnas först dagen därpå, kunde vi inte låta bli utan satte igång med paketutdelningen så fort glöggdrickandet, pepparkakstuggandet och knäckätandet hade lugnat ned sig en smula.
Jag fick hur fina julklappar som helst! Blev så himla glad för allting. 2009 var sannerligen ett perfekt julklappsår!
Idag - den 25 december - har vi mest ätit mat. Vid tiotiden började vi med en enklare frukost bestående utav croissant, juice och choklad (de riktigt vuxna drack café crème istället). Det var svårt att hitta en restaurang som var öppen, det mesta har varit stängt här både idag och igår eftermiddag.
Några timmar senare var all julmat färdiglagad och vi satt återigen till bords. Och resten av eftermiddagen spenderades på Starbucks, där våra föräldrar fyllde på sina koffeindepåer, och självklart i Zaks och mitt mysiga hem. Hela kvällen har vi spelat spel (TP) och ätit choklad, knäck och pepparkakor. Det har varit jul med andra ord.
Jag har lekt lite med min nya mobiltelefon också. Den heter Sony Ericsson Satio och är ett utav priserna från Ericssons Teknik- och Naturvetenskapspris som jag och mitt projektarbete kammade hem tidigare i år. Eftersom den här mobilen är helgrym när det gäller det mesta - den har GPS, möjlighet att ta fram låttiteln på valfri sång som spelas ur en högtalare och en kamera på 12,1 megapixel - tyckte jag att det var en bra idé att fota mina julklappar med mobilen. Det bör även nämnas att min fina kompaktkamera för tillfället vilar tryggt i mammas väska på hotellet, så det finns ingen annan kamera i närheten att fota med. Ingen kamera där jag kan få över bilderna till datorn i alla fall.
Nu har jag äntligen lyckats få över bilderna till datorn - installationen av diverse nödvändiga program tog säkert en halvtimma. Men jag inser att jag faktiskt vill lägga ned lite mer tid på mina julklappsbilder. Så ni får inte se något nu trots allt.
Istället blir det till att försöka packa med klapparna till Val d'Isère. För dit åker Zak, mamma, pappa och jag redan klockan sju imorgon bitti! Förhoppningsvis - och troligtvis - kommer jag att kunna blogga därifrån. Och annars får ni se en massa bilder när jag kommer tillbaka.
God jul!
Ännu ett julklappsrim
Jag är barnsligt förtjust i julklappsrim. Men det här var mitt sista.
Om hur det är att vara petnoga...
De senaste dagarna har jag gått omkring och grämt mig - ibland bara lite lätt och vid andra tillfällen lite mer. För den där bläckplumpen som jag ritade i ett ögonblick av inspiration, har blivit mitt bekymmer. Och något som jag har ångrat. Hela gårdagen gick till exempel åt till att försöka leta reda på en ny ask till Zak, så att jag kunde göra om alltihop. Dessvärre var den slut i butik (så när som på ett trasigt exemplar) så jag åkte runt i hela Paris och gick långa, långa sträckor för att hitta en likadan. Förgäves. I slutänden köpte jag en annan liten ask men Zak var ju så himla nöjd med den som han fick, så det kändes inte riktigt bra med den nya heller.
Men så idag, gjorde jag något himla konstruktivt. Jag besökte en liten brädbutik och blev den sista kunden innan stängning inför julafton. Och med mig från butiken tog jag det finaste sandpapper de hade.
Nu har jag slipat så fint på det lilla träetuiet och äntligen ser det ut så som jag vill att det ska göra. Bläckplumpen är borta för evigt och istället får det lilla ordet bläck. all uppmärksamhet.
Två bilder
Julrim
Ni hittar julklapparna som jag ska ge bort här, så får ni ett litet julaftonspyssel i form av att para ihop rätt rim med rätt paket på köpet.
Bara ett rim kvar nu. God jul!
Crêpe Nutella
Det har frågats efter lite Paris-tips. Så här kommer några! Om crêpes. Som jag nu ska berätta om på ett så vetenskapligt sätt som det bara går.
Under vår vistelse här i Paris, har vi insett att det faktiskt inte är helt lätt att hitta en perfekt crêpe. För visserligen är alla crêpes goda, men det är bara vissa som man vill äta igen. Akta er till exempel för ställen som har färdiggräddade crêpes. Där gräddas crêpesen när kunderna är få och läggs sedan på hög i väntan på ruschen. Det är väl ett sätt att spara tid och öka vinsten. Men det blir inte riktigt bra med sådana pannkakor. För de blir alldeles för krispiga. Och så ska de inte vara.
En annan sak att akta sig för när det gäller nutellacrêpes är fejknutellan! Nutella ska vara äkta, så är det bara. Jag har bara ätit en fejknutellacrêpe men tänker minsann inte göra om det. För den där billighetsversionen av hasselnötskräm klarade inte värmen så bra utan blev alldeles rinnig och i samma veva försvann smaken. Så glöm inte bort det - äkta vara ska det vara.
Var kan man då äta riktigt goda crêpes?
Brasserie Esmeralda på Rue du Cloître Notre Dame, nära Pont St-Louis
Här är crêpesen ganska "matiga" - lite tjockare och mer degiga än i vanliga fall. Det låter kanske inte som att jag säljer in dem. Men det gör jag. Perfekt för den som känner mer hunger än fikasug. Dessutom kan här beställas galettes (matcrêpes) eller crêpes salées som de också kallas. Och trots att jag bara har ätit en efterrättscrêpe här, misstänker jag att Brasserie Esmeralda erbjuder stan's godaste snabblunch. Ett annat plus med stället är att man kan strosa till Notre Dame med sin pannkaksrätt i handen och faktiskt hinna beundra kyrkan innan godbiten är slut.
Kiosken vid Jardin des Plantes
Min absoluta favorit. Nonchalant personal och en allmänt trist kiosk men med helt fantastiska crêpes. Här serveras dem på en liten pappbricka istället för i en "pappersficka". Miljön som man kan strosa runt i medan man äter är dessutom himla fin. Lite slottsträdgård och zoo i perfekt balans.
Och jag lovar att ni inte bara ska få tips som handlar om mat.
Nu är det julafton om mindre än en halvtimma!!!
Åh, nu är det julafton riktigt, riktigt snart! Fast för vår del dröjer det ända till den 25 så julstämning deluxe eller vad vi nu ska kalla den har fortfarande inte infunnit sig. Trots detta, känner jag att det är dags att dra igång med julklappsfantasierna redan nu. Så varsågoda och läs om några tokigheter som jag har fått i julklapp (eller som har hänt min julklapp) under åren.
Ett rep med en jättestor figur i keramik (eller något liknande material) föreställandes helan och halvan där den ene drar ned byxorna på den andre. Efter att ha låtsats bli glad ett tag kunde inte längre tårarna hållas tillbaka när mamma ännu en gång frågade om jag blev glad. Det hela slutade med att mamma och pappa lät figuren tillhöra familjen istället och så gav de mig en sådan här tavla. Man känner sig inte snäll när man gråter över sina julklappar ska ni veta. Men det var tyvärr väldigt svårt att låta bli. Inte för att jag fick något konstigt utan för att jag inte blev glad för det som mamma och pappa hade gett i välvilja.
En present som jag faktiskt fick i födelsedagspresent men som ändå får vara med på den här listan eftersom den är så himla knäpp, är en metalldetektor. Jag fick den när jag var runt tio har jag för mig. Tyvärr fungerade den inte så bra men jag fick i alla fall öppna ett stort paket på morgonfirandet!
En julklapp som inte hann fram i tid utan som jag fick öppna någon gång under mellandagarna istället var en helt fantastisk present! Nämligen en liten maskin, eller kanske snarare diverse redskap, som man kan göra egna knappar med. Sådana där runda plastbrickor med motiv på och en nål på baksidan. Och så fick jag material till själva knapparna, säkert 50 eller 100 stycken. En fantastisk julklapp!
En annan present som anlände precis i sista stund var min systemkamera (Pentax K10D, den är såld nu) som köptes i USA och fraktades hem via flyg tillsammans med en bekant. Jag har för mig att väskan försvann eller något liknande så först vid femtontiden på självaste julafton gick det att få tag på min julklapp och då susade mamma iväg till flygplatsen och hämtade den. Så himla fint utav henne.
Har ni fått något fint, galet, tråkigt eller försenat någon jul? Berätta!
God jul allihopa. Och ät knäck tills ni storknar!
Finbesök och snödrivor
På julaftons kväll blir vi ännu fler. För då kommer även mina föräldrar hit! De tänker köra bil genom Tyskland hela dagen. Det blir en lite annorlunda jul i år helt enkelt. Sedan stannar vi här alla fem till den 26:e då mamma, pappa, Zak och jag susar vidare mot Val d'Isère medan Linda hälsar på några vänner på annan ort i Frankrike.
I Val d'Isère ska vi stanna en hel vecka, över nyår. Mamma hittade en recension på nätet där orten beskrevs som "lite för mycket Disneyland" och förstod att det nog skulle passa mig. Och efter att Zak och jag hade kikat på pistkartor, var även han positiv till stället. Zak och mamma kommer att åka skidor medan pappa och jag mest kommer att ta det lugnt, läsa goda böcker och gå ut i snön och fota. Varken far eller jag är speciellt förtjust i kyla nämligen så vi brukar bli rätt bra på att gadda ihop oss under skidsemestrarna. Och den här gången fick jag till och med lov att slippa skidåkningen! Inte för att det är tråkigt, utan för att det är så himla kallt hela tiden.
Jag tror att det kommer att bli en himla mysig jul.
Oh yes, I'm a sailor.
Jag älskar den!
Miniatyrkaninen
Världens finaste pojke gav mig världens sötaste kanin. En kanin som har en stor, ljusblå rosett under hakan. Och är pytteliten. Bara 3 cm från tass till öra.
Har ni någonsin sett något så sött förut? Tinderfaktorn är hög i vår lilla studio kan jag lova.
Kärlek är så himla fint.
Sedan promenerade vi tillbaka mot gatan där vi bor, tog vägen förbi lite affärer och jag köpte på mig några prylar till en present medan Zak fick lova att stanna kvar vid bokavdelningen och inte tjuvkika. Sedan var det dags att äta. På en jättefin Thairestaurang vid namn Blue Elephant. Man sitter mer eller mindre i en djungel och äter. Kanske inte riktigt men det finns en damm och stora växter på ganska många ställen. Restaurangen är egentligen en sorts kedja som finns lite varstans på jordklotet. Dock bara en i Paris och vi har turen att bo en sisådär tre eller fem minuter därifrån. Vissa råvaror importeras direkt ifrån marknaderna i Bangkok och en del utav rätterna serveras på bananblad. Exotiskt och fint med andra ord. Dessutom finns det färska orkidéer som också har köpts in från marknaderna i Bangkok.
Vi fick aptitretare i små bananbladskorgar. Till huvudrätt valde Zak en sallad med biff medan jag tog jätteräkor med sparris, någon sorts chili och Bangkokinflugen svamp. Och så vanligt klibbris och extremversionen riz gluant till det.
Efterrätterna var hur fina som helst verkligen! Orkidéer, underbar vaniljglass och färsk frukt. Jag fick dessutom ett märkligt litet bakverk som påminde om ostkaka men smakade lite parfymerat och mandel på samma gång. Ananasen var det allra godaste.
Sedan fick jag ett paket! Ett halsband från The French Factory med världens finaste lilla porslinskanin till berlock. Invirad i rosa silkespapper och nedbäddad i en rosa liten tygpåse såklart. Som jag har tittat och pekat på och tjatat om det där halsbandet. Och nu fick jag det av min fina, fina pojke. Kaninen är nästan lika fin som han. Och förtjänar helt klart ett alldeles eget blogginlägg.
Vi betalade vår största nota någonsin och i restaurangens entrée fick jag en orkidée. Den fick Zak ta sedan så att han kunde ge den till mig. (Våra rosor har blivit ersatta nu.)
Vi gick hem och jag stängde in mig i köket med Zaks blivande present. Ungefär en halvtimma senare fick han en liten trälåda med bläckpatroner till reservoarpennan som han fick i födelsedagspresent.
En mer romantisk dag finns nog inte. Eller kväll då. Som sagt.
Mon amour
Zak och jag började i samma klass på gymnasiet. Han var smartast i klassen och jag beundrade honom för det och tyckte att han var söt. Men mer än så var det inte. Vi pratade inte, kände inte varandra och umgicks aldrig.
Vi läste franska båda två, men i olika grupper. Det var först i 2:an som de slogs ihop och vi började läsa tillsammans. Och det var tack vare de där franskalektionerna varje måndag som vi blev ihop.
Vi hade så himla roligt på lektionerna. Satt vid samma bord med några från parallellklassen och hade det himla fint allihop. Med våra diskussionsuppgifter och franska låtsasnamn: Zak hette Jacques (fast först visste jag inte att det stavades med S på slutet), Johannes och Jonathan blev Jean respektive Jean-Luc och jag fick heta Jacqueline.
Jag började följa Zak till båten varje dag efter skolan också. Eller bateaun (battån, som svengelska fast med franska. Frenska kanske det blir då.) som han ibland kallar den. Och när vi skulle säga hej då, kramades vi alltid.
Han var så fin den där Zak. Hans ögon var helt fantastiska. Vackrare finns inte. De är så blå, utan att vara för ljusa. Mer mörkblå. Jag tittade mycket på hans ögon. Och han såg på mina. På alla lektioner brukade vi fånga varandras blick och sedan bryta ut i gapskratt för att någon annan hade sagt något galet. Det var precis som om bara han och jag förstod vad som var roligt i alla de där situationerna som vi skrattade åt. Att vi skrattade åt samma sak och att de andra inte förstod.
Eftersom måndagarna alltid bjöd på franskalektion och tid med Zak, blev starten på veckorna väldigt bra. På tisdagarna brukade vi också prata en del. Sedan var det onsdag och vi hade inga lektioner. Jag var hoppfull som tusan och längtade efter att få se Zak dagen därpå. Men sedan ville varken torsdagarna eller fredagarna bli särskilt lyckade för min del. Så då blev jag deppig och stannade kvar under de grå molnen hela helgen för att på måndagen återvända till skolan och franskalektionen och bli glad och upprymd på nytt. Och så där höll det på hela hösten.
En onsdag hade jag ordnat så fint att Zak och jag och ytterligare en klasskamrat skulle luncha ihop. Det hela resulterade i att jag fick veta att Zak redan var upptagen. Något som jag egentligen redan visste någonstans men så flitigt hade förträngt. Jag blev ledsen. Men dolde det väl. Trodde jag i alla fall. Och jag tyckte att det var så märkligt för trots att Zak var upptagen, tog han en omväg hem bara för att kunna ta bussen till min träning och sedan följa mig till träningshallen. (Han har senare berättat att det var just i det där ögonblicket då jag själv trodde att jag dolde min förtvivlan, som han såg att något hände med min blick och förstod att jag var kär.)
Efter helgen åt vi lunch i skolan med alla kompisar. Vi pratade om vad folk hade gjort de senaste dagarna och Zak berättade att han hade gjort slut. Med illa dolda glädjeskutt svarade jag vad synd.
En fredagskväll åkte Zak, jag och två klasskompisar hem till en utav vännerna och åt middag. Sedan lästes det högt ur en gammal dagbok och så tittade vi på bilder på datorn till sent, sent. Zak och jag satt nära varandra. Och när han pratade om att det kanske finns energier i luften och låsades vara en, råkade hans fingrar nudda min kind. Hela kvällen var hur fin som helst och jag kände att han tyckte om mig med. Dagen efter pratade vi i telefon. Jag tror att det var då som jag frågade om han kände att han bidrog till patriarkatet genom att spela schack (som främst spelas utav män). Det tyckte jag var roligt.
En gång innan jul var franskalektionen inställd. Zak och jag spenderade istället tiden till att sitta på ett bord, tätt intill varandra, medan Jean-Luc försökte lära oss ungerska - ett språk som han själv hade försökt att lära sig för skojs skull. Det var kul men vi gick ändå hem tidigare än vanligt. Tog båten över till Järntorget och promenerade runt i kylan. Jag höll på att frysa ihjäl. Det var december och jag gick fortfarande runt i små kinaskor. Inga vantar hade jag heller. Så Zak fick värma mina händer.
På julavslutningen gick vi hem till mig; Zak, jag och en massa klasskamrater. Sedan åkte vi till min Indiska favoritrestaurang - ett sunkigt ställe som på den tiden hade helt fantastiska naanbröd, en kompis och jag åkte dit några gånger och åt så mycket att vi mådde illa och sedan satt vi kvar och pluggade i flera timmar. Zak och jag satt bredvid varandra. Sedan åkte vi hem till mig igen och Zak och en annan i klassen stannade kvar länge och tittade på Die Fette Jahre Sind Vorbei. Zak och jag höll handen i smyg.
Två dagar senare var det dags för klassträff: Julmys hemma hos en kompis. Zak och jag satt bredvid varandra igen och gjorde en serie om hur vår franskalärare åker till Indien och blir gravid. Eller något i den stilen. Det kan tänkas att det var hans taxichaufför som var gravid. Sedan var det dags att se på film men vi hann inte norpa några bra platser så istället halvtittade vi på filmen ur en skev vinkel och lade mest energi på att återigen hålla handen i smyg. Efter det skulle några åka hem och resten gick ut på promenad. Då höll vi också handen.
Dagen därpå var en fantastiskt fin dag - även om den nästan inte spenderades med Zak. Mamma, pappa och jag gick på stan och jag hade Zaks röst i telefonen i säkert en halvtimma. Vi bestämde att vi skulle träffas dagen därpå. Jag kramade en Faktumförsäljare den dagen också. Fick köpa hans badge som det står Jag♥Faktum på trots att han egentligen inte fick sälja den.
Sedan sågs vi. Zak lärde mig ett korttrick och vi var småblyga för varandra. Men vi kysstes i alla fall. Inne på hans rum. Och även om det var den 23 december, säger vi att vi blev tillsammans två dagar innan. För det var nog ganska uppenbart att vi var kära redan då.
Idag har vi varit tillsammans i två år!
Mitt i julstöket
Vi har slagit in paket. De ligger under granen nu. Det enda som saknas är rim till alla "mina" paket. Zak lyckades få till ett fint redan idag.
Våra presentpapper var helknepiga. Som flortunn metallfolie. Inte helt lätt att jobba med. Men fint blev det i alla fall. Titta själva!
Fyra dagar kvar nu! Sista advent. Julmys på hög nivå.
Du behöver inte sno min väska för att se vad som finns i.
♥ Rosa mobiltelefon i sitt kärleksbrevskuvert.
♥ Grön plånbok med Hello Kitty. I 9:an var vi några som åkte till Sardinien (vår lärare i franska tyckte synd om oss för att vi bara fick åka till Frankrike i 8:an så hon ordnade ett samarbete med en italiensk skola. Och sedan åkte det med några som inte läste franska också.). Jag fick den här plånboken och ett matchande etui till mobiltelefonen av min fina värdfamilj.
♥ Fickspegel från Chanel i ett litet sammetsetui. Köpte den på Galeries Lafayette när mamma och pappa var här på besök. Den är hur fin som helst, med en förstorande spegel och en vanlig.
♥ Diana Mini-kamera. Diana får inte alltid följa med, men ibland så. Sjukt snygg är hon i alla fall.
♥ Nyckelknippa med en rosa "hatt" på lägenhetsnyckeln och en gul badge för att öppna diverse portar på området där vi bor.
♥ En halvbra karta över Paris med en helbra métrokarta.
♥ Moleskinen med svart bläckpenna (jag älskar svart bläck).
♥ Lypsyl som inte är ett Lypsl utan ett Nueva.
♥ Pappersnäsdukar.
♥ Ljusgrönt etui från Mango som min digitalkamera alltid gömmer sig i. Jag har ett antal etuier som detta, fast i andra färger. Har fått dem utav min faster som jobbar i en klockbutik, etuierna hörde väl ursprungligen till klockorna från Mango. I vilket fall som helst är de grymt praktiska. Lagom stora till det mesta och lite vadderade så att man törs förvara elektronik i dem.
♥ Använda métrobiljetter i mängder! En har till och med letat sig fram till kameralinsen. Man brukar även kunna hitta en del kvitton i min väska, men de är på tok för fula för att få synas här.
Väskan kommer från Bimba & Lola förresten och påminner om en koffert - jag älskar den!
Vad gömmer sig i era väskor?
Macaron är tusen gånger godare än penne.
Det har frågats efter lite Paris-tips. Så nu tänkte jag ge er ett. Om macarons såklart.
Vi känner alla till Ladurée. Men av någon märklig anledning har jag fortfarande inte varit där. Och ikväll började jag fundera över hur viktigt det där besöket egentligen är. Jag måste ju dit - så är det bara. Men antagligen beror det mer på de söta förpackningarna i pastell än själva bakverken. För jag har redan hittat min favorit.
Macaron au caramel heter den och kommer från Gérard Mulot. Ett konditori i närheten av Place des Vosges, med vackra bakelser och ett antal macarons. Där köpte Zak och jag våra allra första. Det här lilla undret med kolasmak är så makalöst gott. Knäck deluxe. Det smakar jul i hela munnen och jag tror faktiskt inte att det går att finna något liknande hos någon annan. Motsvarigheten från Dalloyau smakar inte ens i närheten av min drömmacaron.
Så där fick ni ett fint tips. Des macarons au caramel från Gérard Mulot får ni bara inte missa.
Nu vill vi vinna (igen)
Jag skulle vilja ha den här. Hög ringning, rundskuren kjol - "ericigt" värre med andra ord.
Och på andra plats kommer dessa ljuvliga vantar med mörkröd rosett (fast det skrev jag aldrig i min tävlngskommentar).
Fint, eller hur!
Parissnö med blixt och från ett fönster.
Jag fick förklara varför det snöar. På franska. Parce qu'il fait froid. Parce que c'est hiver et c'est Noël blev mitt svar. Enligt Google verkar mitt enda misstag vara avsaknaden av ett l och en liten apostrof framför hiver. Det betyder i vilket fall som helst följande:
För det är kallt. För det är vinter och det är jul.
Supernanny Erica
Imorse stod klockan på 06.45 och då bar det av till en familj där barn behövde passas. Det var ett engångstillfälle. Van - systern till mamman i min "arbetsgivarfamilj" - behövde gå på något föredrag och då fick jag ta hand om hennes minsting. Som verkligen är en minsting också. Han är så liten att det fortfarande finns kvar lite päls i pannan och på öronen. Han var lite krasslig. Och det var den näst yngsta i barnaskaran med - en supersöt (men envis) flicka som har världens sötaste, öronskärande röst. Så hon stannade också hemma.
Van kom tillbaka ganska snart. Men jag blev kvar ett tag till för hon behövde springa ut och leta reda på en födelsedagspresent till sin syster C - alltså mamman till mina "bygga-med-lego-göra-kulbanor-och-prata-svenska-barn". Under barnpassningstiden hann jag bli uppringd av C som behövde min hjälp.
En stund innan 13 (jag behövde inte vara där förrän 13.30 egentligen men det var kallt ute och jag tackade nej till att stanna kvar hemma hos Van, ville promenera och kika i butiker nämligen. Även om det inte blev så himla mycket av den sorten.) var jag hemma hos C. Fast C var inte där. Däremot fanns där en städerska så jag tog det lugnt ett tag och lekte med Lilla C när hon hade vaknat till.
Den tidiga eftermiddagen höll sig väldigt lugn. Lilla C sov, jag fick lunch med en liten burk chokladkräm till efterrätt och pratade med barnens föräldrar. Sedan gick de iväg för att köpa julklappar och jag läste om parfymer i en Damernas Värld. Efter en tid vaknade Lilla C, jag gjorde i ordning välling och så lekte vi. Och sedan var C tillbaka och vi skyndade oss till de äldre barnens skola. Jag tog med mig Lilla C och femåriga F hem igen. En F som för övrigt var tjurig. Hon ville inte äta mellanmål. Och tyckte att Lilla C blängde på henne. Ville inte måla. Ville inte leka med lego. Ville sova.
Och när klockan hade hunnit passera 17:30, spydde tjuriga F. Två gånger. Och jag tyckte jättesynd om henne. Blev hur förvånad som helst, stackar'n hade inte ens berättat att hon mådde dåligt.
En sisådär 40 minuter senare kom C tillbaka med sin son. Och jag åkte hem. I Europas mest överbefolkade métrovagn. Det gick inte ens att kliva på de två första tågen som passerade. Men tredje gången gillt. Tydligen var det likadant för Zak.
Kan ju bero på att det faktiskt snöade här idag!
Ett pepparkakshus i Göteborg
Så för att göra pappa glad får ni också se! (Anita är min moster förresten. Och Rikard är min kusin.)
Självklart ska marsipantomtarna ha slajmkrig. God jul!
Zak och Erica-familjens allra första julgran.
Idag har vi köpt vår allra första gran till vårt allra första egna boende. Den barrar till tusen och är 150 cm hög, har en rosett i toppen och julpynt i rött och svart.
En gif får visa hur arbetet gick framåt.
En till julklapp!
Och mamma - läs inga eventuella kommentarer.
...och flickan fick sina frågor till slut...
Jag undrar hur ni tänker om framtiden? Är Paris "bara" ett äventyr innan ni tar er tillbaka mot Sverige, eller planerar ni att verkligen stanna typ för alltid?
Paris är nog mest ett äventyr. I alla fall just nu. Vi ska båda börja plugga till hösten igen och studietiden kommer inte att utspela sig i Frankrike.
Jag undrar hur du och din pojkvän träffades. Hela historien, för kärlek är så fint.
Hela historien får ni läsa en annan dag. Snart. Jag har redan skrivit ned allt men det finns en bättre dag att visa den på. Så håll till godo.
Hur kommer det sig att ni bor i paris?
Det beror på ett antal olika saker. Vi är båda väldigt förtjusta i staden - Zak eftersom han växte upp här och tycker om att prata franska och jag eftersom den där romantiserade bilden av Paris - den med vackra kläder och människor, inspiration, gamla broar och konstnärer - för evigt finns i mitt hjärta.
Sedan finns det ju lite praktiska aspekter. Efter studenten behövde jag verkligen få vara borta från allt vad studier innebär (Zak hade nog kunnat fortsätta plugga direkt men jag tror att det är väldigt bra för honom med att göra någonting annat ett tag. Fast han sitter ju här i Paris och pysslar med sina matteböcker ändå men det är ett eget val.). Men det är ju inte så himla kul att stanna kvar hemma i Sverige om man inte har något att göra. Samtidigt kunde vi få ett perfekt litet boende till ett bra pris tack vare några vänner till Zaks familj. Så då flyttade vi hit!
Jag ska fråga om fransyskorna: är de så vackra och kulturella som jag föreställer mig dom?
Så här är det: Det finns mer folk här. Och därmed finns det fler vackra, kulturella kvinnor här men också fler vardagliga kvinnor. Fast sedan vill jag gärna tro att vår bild av fransyskorna faktiskt stämmer, i alla fall lite grann. För visst ser man en del svarta strumpbyxben med nätta klackar på fötterna, när man kikar ut på perrongerna från métrofönstret. Och visst sitter fransyskorna ute på caféerna till sent på kvällen, med både cigaretter och vin (om nu lättare droger ska klassas som något kulturellt vill säga). Sedan har väldigt många fransyskor märkesväskor (eller kanske väskor som ska se ut att vara märkesväskor, jag vet faktiskt inte vilket som stämmer) och jag har även en känsla av att de äldre fransyskorna håller sig slanka och eleganta lite längre i Paris än i Sveriges städer.
För någon vecka sedan i métron, såg jag en tjej som nog var några år äldre än mig men inte mer än 25. Hon var så vacker. Riktigt "améliesque" med mörka, stora ögon, mörkt hår och röda läppar. Jag vill till och med minnas att hon hade en basker på sned. Och så pratade hon glatt på franska med sitt sällskap. Någon man. Det var riktigt fint måste jag säga. Annars är det ganska knapert på baskerfronten. Mest turister som har det. Synd. För det är ju så fint. Men här kan jag bara inte med. Det blir lite för klyschigt. Hur som helst, för att sammanfatta det hela: I Paris finns det vackra fransyskor. Men jag tror snarare att det beror på att Paris är en stor stad, än att de kommer från Frankrike.
Jag undrar hur ni gjorde innan flytten till Paris, hur ni tjänade pengar för att ha råd med allt. Vart har du jobbat (Liseberg, har jag för mig)? Hur fick du jobb?
Helt rätt, jag sommarjobbade på Liseberg. Sökte till ett antal olika ställen - bland annat IKEA vars rekryteringsmetod visade sig innehålla en helt oväntad liten telefonintrvju (tror att det gick rätt bra, men sedan dog det ut när jag fick jobbet på Liseberg) - och fick gå på några gruppintervjuer hos Liseberg innan jobbet blev mitt. Jobbet var helt galet bra! Sålde glass, korv, popcorn, spunnet socker och annat gott och trivdes hur bra som helst. Pengarna som jag tjänade där, har gått till Parisvistelsen - och en hel del andra saker med. Alldeles för mycket prylar till exempel. Sedan har vi även använt sparpengar. Sådant som våra fina föräldrar och släktingar har försett oss med under uppväxten (vi tackar och bockar). Zak och jag betalar lika mycket för det här året och med våra små jobb här i Paris, tjänar vi sammanlagt ihop tillräckligt för att betala hyran.
Vilken är din favoritbok och favoritfilm, alternativt de tre bästa av allihop.
Vi börjar med böckerna för det är svårast - tyvärr inte eftersom jag har så många att välja på utan för att jag läser på tok för lite och dessutom är kräsen när det gäller handlingen. Och de böcker jag tycker om har jag glömt bort detaljerna i. Det finns många böcker som jag minns att jag tyckte om, däremot vet jag inte om det fortfarande gäller. En bok som jag i vilket fall som helst alltid kommer att gilla är Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Förutsatt att jag inte behöver räkna med epilogen som fördärvar hela läsupplevelsen. Så till er som mot förmodan inte har läst den här boken (eller sett filmen): Hoppa över de sista 15 sidorna. På riktigt. Läs dem inte.
Just nu läser jag faktiskt en bok. Även om det blir lite stötvis. Ängelns lek heter den och om de resterande 450 sidorna håller samma klass som de jag redan har läst, kommer den att bli en favorit.
Sedan måste jag faktiskt få nämna den helt fantastiska boken Fashionista som jag avgudar trots att den inte är något skönlitterärt verk och att jargongen är ganska fjantig. Den är turkos och stängs med ett litet, svart tygband. Inuti kan man läsa om allt som har med kläder, väskor, skor, hudvård och andra underbara ytligheter att göra.
Generellt sett tycker jag om böcker om kärlek. Fjompigt, fint och vardagligt om en flicka som ska vinna över en vacker pojkes hjärta. Sådana böcker faller jag för. När mamma hade varit i USA en gång, köpte hon med sig en bok till mig som enbart var skriven som msn-konversationer. Den tyckte jag om. Väldigt lättläst men beroendeframkallande. Och man blir ju faktiskt lite stolt när man kommer på vad de amerikanska förkortningarna står för. Fast en favoritbok var det kanske inte.
Tipsa mig gärna om böcker förresten! För det är faktiskt väldigt mysigt att läsa en riktigt god bok, en sådan som man bara inte kan släppa.
Över till filmerna då. Som jag umgås med betydligt oftare. Jag har ju min favoritregissör Hans Weingartner som har gjort två fantastiska filmer vid namn De feta åren är förbi och TV Lies. Sedan tycker man ju om Amélie från Montmartre men den är en sådan självklar klassiker hos oss alla att ingen egentligen behöver nämna den (fast det kan vi ju inte låta bli).
Min absoluta favoritfilm är 2 Days in Paris. Det är Zaks och min film. Och den är så himla klockren! Se den. Ni måste! (Länken leder till ett filmklipp och en liten beskrivning som jag knåpade ihop i september.)
Favoritdoft och äckellukt?
Favoritdoften är helt klart Zaks rakgel. Det spelar ingen roll vilken sort det är - allt luktar hur gott som helst!
Äckellukten är svårare. Africana kanske. Det funkar verkligen inte. Den som kom på att man ska blanda curry och banan måste ha varit väldigt hungrig och haft ett ekande tomt kylskåp...
Vad vill du bli när du blir stor? Vad drömmer du om att få jobba med?
Jag vill bli produktutvecklare. Det låter kreativt och bra tycker jag. På en realistisk nivå. Så kan man få vara civilingenjör men ändå jobba med estetik. Självklart hade det varit roligt att jobba som modedesigner men jag tror att branschen är för tuff för den som inte är född in i rätt kretsar. Och journalist vill jag också bli men jag har ingen lust att jobba som frilansare hela livet så det går bort det med. Nej, nu är jag inställd på det här med produktutveckling och det ser jag fram emot att förverkliga. På riktigt. Tror att det yrket skulle passa mig så himla, otroligt, fruktansvärt bra.
Kan du prata franska flytande?
Åh, om det vore så väl. Jag åkte hit med inställningen att jag skulle kunna tala flytande när jag återvände till Sverige men för en gångs skull har jag sänkt mina krav. För jag kör ett kravlöst år i år och då tycker jag att det räcker att jag kan göra mig förstådd. Jag pratar ganska lite franska här faktiskt. Men det går ändå framåt. Så vi får se hur bra min franska blir.
Är det dyrt att bo i paris (med tanke på att det är huvudstaden)?
Jag tror att det är dyrt att bo och leva över huvud taget. Och det är dyrt här, men det är det nog i Sverige med. Zak reflekterade över det idag faktiskt. Påpekade att ingen av oss reagerade över att pastarätterna kostade 100 och 150 kronor. I Sverige äter vi aldrig lunch för de summorna! Men man får se till att göra sådana saker ibland och verkligen njuta av de tillfällena. Sedan har man ju inte så bra koll på vad euron är värd - det blir alltid att man avrundar till en tia. Och det räcker att en euro motsvarar elva kronor istället, så blir allting genast ganska mycket dyrare - utan att vi riktigt märker av det.
Hur mycket får ni betala för er lägenhet?
548 euro i månaden för att vara exakt.
Är fransmännen så otrevliga som alla säger att de är?
Nej, jag tycker inte det. Jag är lite rädd för en utav våra "gardienner" (fastighetsskötare) som det så fint blir på fransksvenska. Vet aldrig riktigt om han är glad eller förbannad. Men det beror nog mest på att jag inte förstår allt han säger. I övrigt tycker jag nog att de flesta är snälla som folk brukar vara.
Åh, tack snälla ni för alla fina frågor! Hoppas att ni orkade läsa svaren också.
Vinter i Paris
Den stora, vita byggnaden med röd text närmast taket, är den där fem våningar höga tygbutiken förresten.
Sedan gick vi ut i kylan igen, ned för alla trappsteg och vidare mot Tati - en butik som vid jämförelse med Rusta, ger vår svenska alltiallobutik både guldkant och klass. Där köpte vi julpynt. Bland annat glitter och hundra små ljus.
Julklappar!
Ni måste se julklapparna förresten. Men för att alla fortfarande ska bli överraskade på julafton har jag valt att i alla fall dölja paketen lite halvt här på bloggen. Så får man välja själv om man vill fördärva julen eller inte...
Så nu gäller följande: Du får klicka på alla länkar som inte innehåller ditt eget namn (och vi låtsas att det är fullt möjligt att heta mamma eller pappa). Annars gör du både dig själv och mig ledsen. Och det vill du inte.
Mamma
Pappa
Mamma & Pappa
Zak
Fina grejer va?! Jag är så himla nöjd. Nu fattas väl bara något till min fina mormor. Men när jag hittar något till henne kan jag lägga upp en bild direkt för hon är inte särskilt förtjust i datorer. Dessutom är hon nog ensam i hela världen om att ha en datorduk. Nu tror jag inte ens att hon har någon dator. Men innan stod den alltid orörd under sin lilla duk som bara lyftes undan när min morbror eller mamma ville visa något på nätet.
Sedan kanske jag hittar något till någon kompis hemma i det där kalla, nordiska landet där till och med själen fryser till is, eller i alla fall blir som en slush puppie. Sverige tror jag att det heter.
Och mor och far: Läs inte kommentarerna, som en liten extra säkerhetsåtgärd sådär...
Som ett brev på posten.
Jag sydde ett till kärleksbrevskuvert idag. Likadant som det förra men något större. Och med ett annat broderi.
Fint va?
Med rosett i håret och vippig kjol...
En ovanlig lucia...
Idag har Zak spelat schack. Han vann. (Som vanligt.) Jag har inte spelat schack. Men däremot hunnit med en del annat. Som att gå på luciafika hemma hos Agnes.
Daniel och Anna, Klara, en tom stol till mig, Agnes och Mirjam.
Det bjöds på årets första lussekatter, pepparkakor och till och med pepparkaksdeg! Och eftersom jag inte ville hjälpa till att dricka upp glöggen med alkohol, fick jag varm tranbärssaft med russin och mandel istället. Och det var himla gott det med!
Tack Agnes och Klara för att ni fixade ihop ett sådant fint litet kalas! Ett himla trevligt luciafirande.
Åh vad jag vill vinna något till jul.
Blogginnan som delar med sig av fina ting varje söndag fram till jul heter Ida och här kan ni hitta alla hennes tävlingar. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över att jag missade hennes förra tävling med en dag. Då lottade hon nämligen ut en gosskrage i svart sammet. Titta på hennes fina lilla adventskalender förresten. Sötare gif får man leta efter länge.
Seså, tävla lite ni med.
Vad som hände den 1 oktober
Jag kom att tänka på en sak som hände när vi flyttade hit och tänkte att ni kanske också ville veta vad det var.
När Zak och jag hade landat i Paris och stod och väntade på vårt bagage på Charles de Gaulle dök det plötsligt upp en stor svart väska med texten Dagmar på rullbandet. Den plockades upp utav en blond tjej. Som hade sällskap utav två andra blonda tjejer. Allt eftersom tiden gick, plockade de upp fler och fler väskor från rullbandet. Visserligen utan text, men fortfarande lika stora och otympliga. Jag stod och kikade på dem ända tills de hade fått med sig alla väskor och gick därifrån.
Jag misstänkte att de tre kvinnorna var grundarna till House of Dagmar. Och visst var det så. Efter att ha googlat lite och hittat bilder på dem så vet jag. Frågan är vad de gjorde i Paris. Jag tror att alla de där väskorna rymde deras kollektion och att de skulle ha någon visning i Paris. Det hade varit väldigt fint.
Tänk att ha suttit i samma flygplan som tre kvinnor inom modebranschen. Egentligen är det inte så märkvärdigt. Men jag tycker ändå att händelsen var tillräckligt speciell för att ni också skulle få känna till den.
Fina planer...
Jag har ett nyårslöfte tror jag. Ett himla roligt sådant. Varje år går jag nämligen omkring och tänker på kläder och tyg. Och varje år bestämmer jag mig för att förverkliga mina tankar till verkliga plagg. Men det blir aldrig av. Så i år, när jag fortfarande har tiden, tänker jag minsann göra något åt saken. Jag ska sy upp en alldeles egen liten kollektion.
För att kunna sätta igång, har Zak och jag besökt Monoprix (motsvarigheten till en rejäl Coop kan vi väl säga) ikväll där jag inhandlade en pennvässare, ett ritblock och tolv fina färgpennor. Så nu kan jag börja rita upp mina idéer. Och nästa år, när mamma och pappa har varit här och lämnat över diverse mönster (för jag behöver något att utgå ifrån innan jag kan ändra på egen hand) ska jag äntligen sätta saxen i tyget och starta upp mitt lilla syprojekt på riktigt.
Ni får se till att jag inte glömmer bort alltihop. I gengäld ska jag hålla er uppdaterade.
Och tack för alla frågor förresten! Klicka här om ni undrar någonting annat (gäller alla förutom min fina far för han har redan skrivit samma fråga två gånger).
OK, nu dör vi lite...
För att visa Sonia Rykiels samarbete med H&M, byggs ett Paris i miniatyr upp i Grand Palais. Vi kikar lite närmare tycker jag. (Notera att Triumfbågen är Rykiel-randig.)
Och här dör vi nästan på riktigt. För små, svarta bérets, "Rykielyvigt" hår och puderrosa underkläder är så franskt det kan bli!
Jag som var så besviken på den här kollektionen. Nu ångrar jag nästan att jag fortfarande inte har har gått till H&M och petat på vartenda plagg!
En uppmärksamhetstörstande tös vill ha något att berätta.
Hej. Nu får ni fråga vad ni vill! (Det får ni annars med men den här gången blir svaren ett blogginlägg istället för diverse kommentarer.) Så lovar jag att svara så gott det bara går. Eller bättre än så!
Det känns alltid riskabelt att publicera en uppmaning som denna. För finns det något mer tragiskt än när någon ber om intresse men inget får? Nu är det bara att hoppas på att ni inte känner mig alltför väl utan att vissa delar av mitt sinne ännu är omfamnat av mystikens slöja. Eller något i den stilen.
Seså, fråga på bara. Och skriv ned era egna svar också. Om ni känner för det.
Mitt sätt att se på sömnad
Vi verkar alla tycka om listor. Och jag tycker dessutom om tyg. Så här kommer en sömnadsrelaterad lista!
Favoritmaterial?
Sammet. Lite synd att det är så kraftigt bara. För velour är verkligen inte samma grej.
Viktigaste sytillbehöret?
Sprättare! Är man pedant så är man: Om en söm inte blir kanon, finns det inget annat val än att riva upp och börja om igen.
Nästa projekt?
En rundskuren kjol i mörkblått tyg med smal linning.
Och efter det?
En blus i det vita tyget med hjärtan. Den ska vara lite "halvbar" i ryggen också. Och ha en stor rosett...
Favoritdetalj?
Satinband! Under min Lolitaperiod var det helt klart spetsar som var det allra finaste men nu har de blanka banden i alla bredder tagit över ledningen. De är fina överallt. I håret, på tröjan, runt handleden, istället för presentsnöre och som halsband.
Mest stolt över?
Min lolitakappa i svart sammet som är hur vid som helst men ändå fållad för hand, har fickor, krage, foder och en massa spetsar! Jag sydde den i 9:an och fick lära mig en massa olika moment. Tack vare den här kappan, känns inget projekt för omfattande. Nästan i alla fall.
Senaste sömnadsprojektet?
Det lilla kärleksbrevet till mobilen. Innan dess tror jag att det var ett liv till en klänning som jag mest sydde för att testa mina idéer innan jag köpte ett finare tyg och sydde klänningen på riktigt. Jag mixtrade en hel del med tygbitarna och ett tag såg det riktigt bra ut. Men sedan klippte jag av lite för mycket material och då dog projektet ut. Mamma tyckte fortfarande att det såg bra ut men min grundidé var liksom rubbad med någon centimeter vid varje ärmhål så då var det inte lika roligt att sy längre. Men någon gång ska jag sätta igång med klänningen igen! Fast då börjar jag om från början och ser till att vara lite mer försiktig med saxen bara.
Symaskin?
En Pfaff Tiptronic 1071 som jag fick av mamma när pappa gav henne en Bernina i födelsedagspresent för några år sedan. Den är vit och hur fin som helst!
Kuriosa
Jag har en provdocka vid namn My Double som är lite mindre än de vanliga, eller petite som det står på hemsidan.
När jag tränade gymnastik, sydde två kompisar och jag upp hotpants till hela laget. Vi hittade ett helt fantastiskt mjukt tyg och spenderade en hel dag och ännu mer till att klippa, sy och måla med textilfärg. Sedan hade vi dem på förträningen till alla tävlingar och vi var hur fina som helst! Här hittar ni våra små shorts.
Och här hittar ni fler tygbitar av mig!
Nu är det er tur att berätta om sömnadsprojekt och favoritmaterial...
I badet med Frank
Idag har jag invigt badkaret i vår lilla studio. Och till min glädje och förvåning visade det sig vara som skapt för mig! För att hålla huvudet över ytan är det bara att luta sig tillbaka mot den perfekt vinklade badkarskanten och sedan lägga upp fötterna på kanten mitt emot. Inget slit för att inte drunkna. Länge leve små - nej förresten: lagom stora -badkar!
Jag släpade med mig en liten pall in i badrummet också. Och min netbook. Sedan surfade jag in på Youtube och hittade en spellista med Frank Sinatra. Han fick bli mitt sällskap. Och självklart var han en gentleman. Inget sneglande där inte.
Om att bekämpa vardagen
Vi besökte även Disneybutiken eftersom jag har varit där två gånger i mitt liv medan Zak knappt känt till dess existens. Det slutade i alla fall med att jag tog ett kort och blev tillsagd av en vakt. Jag hörde hur han började mumla redan när jag tog fram kameran men låtsades inte märka det förrän kortet var taget. Jag vet inte riktigt varför jag gör så. Tar kort trots att man ibland inte får alltså. För jag hatar verkligen att bli tillsagd (vilket har hänt två gånger nu, på grund av min kamera) och efteråt blir jag så illa berörd att jag nästan raderar bilderna (vilket jag faktiskt gjorde den första gången). För att slippa bli påmind om händelsen. Den här gången valde jag dock att behålla kortet. Så nu får ni se ett ångestfyllt sådant. På Mimmi Pigg och hennes plyschkloner.
Efter att ha strosat längs med hela avenyn, tyckte Zak att det var en god idé att titta lite närmare på Triumfbågen. Så då gjorde vi det. Och det var fint. När man står precis i mitten, ser man stora gator åt alla håll.
Efter ett tag gick vi tillbaka och kikade lite till på julmarknadens små bodar. Sedan åkte vi hem och konstaterade att det kan vara himla fint att strunta i sina rutiner.
les sapins de Noël
Jag var kreativ med legobitarna hemma hos mina små lekkamrater (även kända som min arbetsgivarfamilj) igår.
Blombuketterna ska föreställa horn. Det grå byggklossarna är nämligen en ren, förstår ni.
Under mitt fyra timmar långa arbetspass fick jag även hjälpa till att klä granen. Och för första gången någonsin, var det jag som både fick ta hand om belysningen och stjärnan i toppen. Jag är alldeles för kort för att kunna hjälpa till med det sistnämnda i vanliga fall men här i Paris är alla granar mycket mindre. I vilket fall som helst klarade jag mina uppgifter galant och till slut stod en fin, liten, överdekorerad julgran framför oss.
Fick ett mail igår där det stod att man kunde köpa en NK-gran. Antagligen världens lyxigaste julgran som inte bara levereras till hemmet utan även dekoreras med ljus och levande blommor. Dessutom kan det övriga pyntet gå i svart om man så önskar. Det lät fint och exklusivt tycker jag. Men även - och framför allt - onödigt och dyrt. Och så får man inte heller nöjet att klä granen själv.
Årets första julkort!
Igår fick jag post fast jag märkte det först idag. Ett vitt kuvert med gulddetaljer från min fina vän Moa. I kuvertet fanns ett tre sidor långt brev (med text på båda sidor) och en inbjudan till hennes 20-årskalas som vi båda vet att jag inte kan vara med på men som jag ändå ville ha en inbjudan till. Och så hade Moa skickat med årets första julkort! I miniatyr.
God Jul Erica & Zak
Önskar Moa
Post och vänner är verkligen fina ting.
Om fransk musik...
Alla som vill ha huvudrollen borde lyssna på musettedragspel...
Några favoritkläder...
Tulle dress 1/5 från Fifth Avenue Shoe Repair (by the no.)
Åh så fin denna klänning är! Kanske inte i profil men i övrigt är den helt ljuvlig! Klänningens längd och nätta överdel är verkligen perfekt till den i övrigt så vida modellen. Och jag kan inte annat än älska Lilla My-frisyren som nästan tycks höra ihop med klänningen. Till och med ryggen är ju fin på den! Och så finns den bara i fem exemplar.
Oh how she walks!
Nästan allt från Miu Miu's vår- och sommarkollektion 2008
Klänningarna med vippiga kjolar, de minimala, puffiga shortsen och kragarna är alla helt bedårande i den här kollektionen. Dramatiskt och nätt på samma gång. (Det enda jag skulle vilja slippa är de tighta kjolarna som bärs under några utav klänningarna. De borde ersättas med shorts, som är mycket finare.)
The little black dress med det utskurna hjärtat från Luella vår/sommar 2010
En klänning som är stilren och Audrey-liknande och samtidigt utsmyckad med en rejäl, iögonfallande detalj. Det är nästan så att det krävs någon sorts geni för att lyckas samla de elementen i ett och samma plagg...
Så. Det var några utav mina klädfavoriter. Vilka är era?
Fina bekantskaper
Jag betalade inte för körsbärstomaterna, champinjonerna och burken med crème fraîche som vi inhandlade på vägen till lägenheten och senare åt upp. Däremot hade jag sönder en tvålkopp. Förhoppningsvis får jag träffa dem igen och på något sätt betala tillbaka. Kanske med en ny tvålkopp. Kanske med en fika. Ett som är säkert är i alla fall att jag gärna skulle se dem igen för det var två riktigt snälla och roliga personer jag fick träffa idag.
I fotoautomaten...
Tills vidare får jag nöja mig med La PhotoCabine som verkligen inte är fy skam. För ett tag sedan dök det upp tips om den internetbaserade fotoautomaten lite varstans men det var först i kväll som jag faktiskt vågade mig in i det digitala fotobåset. Och nu vill jag inte lämna det!
Fortsättning på födelsedagsdagen!
Eftermiddagen innebar bland annat hemlagad mat med köttbullar och fullkornspasta. Vi gick även till vår favoritkyrkogård Père-Lachaise för att bara sitta ned en stund och ha det mysigt. Senare var det dags för både Zak och mig att jobba.
Jag är verkligen stormförtjust i mitt barnpassningsarbete. Familjen som jag jobbar hos är jättefin och jag känner mig verkligen välkommen och uppskattad. Och det går bättre och bättre både med mellanflickans svenska och mitt sätt att ta hand om barnen. Minstingen stretar inte längre emot när jag försöker mata henne och jag har även fått ta hand om barnen helt själv, när föräldrarna inte har varit hemma. Det känns så bra att de litar på mig. Och ändå ger de mig inte för mycket ansvar. Jag jobbar lagom många timmar och det hela hade inte kunnat bli mer perfekt!
Efter mitt lilla arbetspass åkte jag till le Marais för att träffa Zak så fort hans schacklektion var över. Vi promenerade till ett ställe som Zaks franske vän utnämnt till kvarterets bästa pizzeria - ett hål i väggen med skönt sunkig profil och musik som påminner om något party i en Rosa pantern-film. Vi delade på en pizza vid namn Regina (som egentligen borde ha hetat Capricciosa) som redan var uppskuren i slice:ar när den nådde vårt lilla mosaikprydda bord. Vi åt med händerna som man ska göra när man äter pizza slice och det var väldigt gott.
Tyvärr hade jag glömt min kamera hemma i lägenheten så det fick bli till att fota med mobilen istället. Väl hemma kunde jag dessvärre inte finna kabeln som behövs för att överföra mobilbilderna till datorn så vad gör man då? Jo, man fotograferar mobilen såklart!
Slutsats: Zak borde fylla år varje dag...
För min pojke fyller 19 år!
Klockan åtta gick jag upp. Ut i köket, diska undan lite småsaker, plocka fram mjöl och salt , en bunke och socker (vilket var lite onödigt eftersom socker inte behövs till pannkakssmet). Sedan gick jag till mataffären, hängde på låset och blev dagens första kund att stiga in genom portarna.
Väl tillbaka i köket gick allt som smort. Jag har aldrig gräddat så fina pannkakor innan! Det var som om jag aldrig hade gjort något annat...
Sedan smög jag in i sovrummet. Sjöng med min allra finaste stämma och lyckades väcka Zak som faktiskt sov på riktigt och inte bara låtsades. Med vår äggkoppsljusstake i ena handen och en tallrik med två pannkakor i den andra gjorde jag entré. Tyvärr glömde jag bort att fota pannkakorna så jag fick rita en bild istället. Nutella och banan samt vaniljglass med fruktkompott (de hade inte frysta bär i affären). Så här såg de ut.
Jag skyndade tillbaka ut i hallen för att hämta paketet. Dagens enda paket faktiskt. Men ett bra sådant. Innanför det blå presentpappret gömde sig ett mörkblått etui med - som Zak med all säkerhet visste redan i förväg och antagligen även ni anade - en reservoarpenna.
Stiftet är i guld förresten. Det är fint att känna till tycker jag. En vacker liten detalj som är värd en tanke eller två.
Resten av dagen har Zak använt sin födelsedagspresent till att skriva siffror och summasymboler. Han är så fin min pojke. Och nu är han 19 år dessutom.
L'Anniversaire
Vad som är fint med att bo i Paris
♥ Shoppingutbudet är gudomligt. Här finns de stora modehusen, de små smyckesföretagen och tygaffärerna.
♥ Med lite tur, kan man få post på lördagar.
♥ Butikerna har öppet sent på kvällen.
♥ Det är inte lika kallt här som i Sverige vilket innebär att jag kan njuta av julen fullt ut i år!
♥ Vi äter färskt bröd varje morgon.
♥ Ibland tror folk att jag är fransk och frågar om vägen eller ber mig att fotografera dem.
Julen finns även i Paris...
Zak fick med sig lite nödproviant i julens tecken från Sverige. En marsipangris och en liten turkos plastburk fylld med hemgjorda pepparkakor! Jag hjälper till så gott jag kan med att äta upp dem.
Fler önskningar!
Det är något alldeles speciellt över de där mysplaggen. De ser så mjuka ut och får mig att tänka på skräpiga amerikanska filmer som ibland kan vara precis det man behöver se. Fast egentligen är det inte filmerna i sig som jag tänker på utan snarare det till synes enkla tonårsliv som de förmedlar. Det där livet med kompisar i mängder och cheerleadingträningar. För att sälja in plaggen lite extra kan jag även nämna att de skulle vara perfekta att ha till tvätteriet eller när jag köper bröd på morgnarna.
Så snälla tomten, klä mig i velour från Juicy Couture på julafton!
En symaskin i miniatyr
Åh så fint det är med sömnad egentligen. Så fint att bara själva redskapen för att kunna sy med fördel kan bäras som smycken. Titta bara! (Och klicka på bilderna om ni vill.)
Det här är det finaste! Detta halsband med symaskin, rosett och sax önskar jag mig i julklapp!
Dagen i bilder
Idag har jag promenerat väldigt mycket. Och därmed sett en hel del. Bland annat Notre-Dame med två olika färger på himlen.
Jag har även sett en cykeldemonstration,
en gran,
spegeln på tunnelbanestationen
och ett vackert motiv från en bro.
Och besticken på en thairestaurang (Vi åt bara med gafflarna men egentligen är jag en hejare på att äta med pinnar. Vår sushigeneration brukar ju vara det.)
Sedan har jag även fått se en blommig bubbla framför en till synes mycket parisisk restaurang.
Fin dag med andra ord!
Shakespeare & Co.
Jag gick till den berömda bokhandeln Shakespeare & Co. idag. Det var riktigt fint där. Fast jag kikade aldrig på övervåningen så jag måste göra ett återbesök någon gång. Böcker fanns precis överallt. I trappan, på borden och i bokhyllorna ända upp till taket.
Och böckerna man köper får en stämpel i sig med texten Kilometer zero Paris. Sådant är väldigt fint tycker jag.
Svarta hjärtan
Sådana strumpbyxor skulle man inte tacka nej till. Och inte skorna heller för den delen.
Presenter!
Glosor!
Une serrurerie - En låssmed(sverkstad)
♥
Un porte-jarretelles - En strumpebandshållare
♥
Des petits nuages roses - Små rosa moln
♥
December är fint här!
Vi köpte köttbullar, glass och en bit bröd som vi bröt loss bitar av på hemvägen. Solen sken och Zak sade att så här ska man äta baguette i Paris.
Jag håller med.
Vardagsvitt
Nu har vi varit så duktiga så. Jag har tvättat medan Zak pysslar med disken ännu i detta fina ögonblick. Vi har, som ni säkert vet, inten egen tvättmaskin. Och ingen tvättstuga heller. Nej, istället får vi gå till tvätteriet på gatan intill. Det fungerar ganska bra. Väl inne på tvätteriet är allting hur lätt som helst! Det jobbiga börjar först när man kommer hem med två IKEA-kassar blöt tvätt. Som inte riktigt får plats någonstans. Då ser det ut så här i vår lilla studio.
Länge leve 60°-tvätten. För den kan vi torktumla.
När julstämningen är på topp!
I vilket fall som helst tycker jag att det passar bra att visa en liten jullista som jag hittade här.
Jullista
1. Vad är det bästa med julafton?
♥ Det allra bästa är nog att titta på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Och att umgås med alla släktingar såklart! Om sanningen ska fram så är nog släktingarna ännu bättre än Tage Danielssons fantastiska saga. Faktiskt. Andra saker som jag tycker om är mormors köttbullar, mormor och morfar (och värmen i huset som de bodde i) och att dagen är så lång och att man egentligen inte gör så mycket mer än att vänta, vänta... Sedan är ju inte julklapparna helt fy skam heller.
2. Favoritjulkalender?
♥ Mysteriet på Greveholm - det brukar alla i min ålder svara. Annars har jag nog inte så mycket till övers för julkalendern. Tyvärr. Det är en bra idé men inte mycket mer än så...
3. Brukar du titta på julkalendern varje år?
♥ Nej, jag brukar vara för trött för att se den på morgonen och på kvällen blir det aldrig av.
4. Brukar du baka pepparkakshus?
♥ Nej. Däremot är min vän Malin en hejare på pepparkakshus! Hon och hennes familj har alltid storartade idéer, ofta med fantastiska resultat. Titta bara (Malins bilder)!
Igloo år 2000
Hotell år 2001
Gran år 2002
Balder år 2003
Tomtesläde år 2004
Lisebergstornet år 2005
Nya Gamla Ullevi år 2006
Ostindiefararen år 2007
5. Firar du jul med bara familj eller även släkt?
♥ Med släkten också.
6. Var firar du jul?
♥ Grundidén är att vart tredje år firas julafton tillsamman med mammas släkt, var tredje år firar vi med pappas släkt och vart tredje år är vi hemma hos oss och bjuder in alla släktingar. Fast oftast har vi varit med mormor och morfar tror jag. Julen är bäst med dem.
7. Bästa julfilmen?
♥ Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Helt klart. Det är världens bästa saga och den får mig att tänka lite på morfar också för han ville tydligen alltid titta på den. Både mamma och jag kan nog de flesta replikerna utantill.
8. Köper du julklappar eller gör du julklappar?
♥ När jag var yngre gjorde jag en del julklappar. Ett år sydde jag fleecehalsdukar till alla släktingar. Rosa med rosor på till damerna och mörkblå till herrarna. En utav mina mostrar blev erbjuden ett par skor i utbyte mot sin halsduk när hon var inne i en skoaffär. Hon tackade nej till skorna men jag blev väldigt glad av att höra om händelsen!
9. Dekorerar du pepparkakor?
♥ Ibland. Vi pysslar mer med marsipan än kristyr i min familj.
10. Sämsta julkalendern?
♥ Det finns ganska många att välja på. Som tur är har jag inte så bra koll på någon utav dem.
11. Vad önskar du dig mest i år?
♥ (Det är här man borde skriva fred tror jag.) Mest av allt önskar jag att mina nära och kära håller sig friska för hälsan är bland det viktigaste som finns och inget annat spelar någon roll om man inte mår bra. I princip. Efter det kommer kläder! Ericiga kläder kan jag aldrig få nog utav så fler klädesplagg önskas, tack!
12. 3 saker på din önskelista:
♥ Den här:
(fast utan krage för den syr jag hellre själv), "Ericiga" tyger och fina paket med satinband runt.
Er tur att fylla i!
God jul!
Flingor från förr
Sedan har jag alltid gillat att förpackningarna är så små. Gulligare frukost kan man ju knappast ha.
Sött i dubbel bemärkelse med andra ord.
Macarons
För vi kan ju inte få nog utav dessa perfekta små skapelser...
De smaker som finns kvar är choklad, karamell, pistasch och hasselnötspralin.
Godispappersmattan
Så här ser det ut när Zak och jag äter Daim. Det har blivit vår grej att slänga alla godispapper på mattan - det är helt enkelt så man ska göra. Sedan, när mattan är fylld och godispåsen tom, plockar vi upp och slänger dem i papperskorgen. Men just nu är natten ung som ni kan se och vi har en matta att fylla med papper. Och till det behövs en riktig kanonfilm med en favoritskådespelare i huvudrollen: Goodbye Lenin! med Daniel Brühl (som är bäst i världen på att spela socialistisk hjälte).
Det blev ju december igår!
Igår blev det inget bloggskrivande över huvud taget för jag var så trött, så trött. Men inte kan jag låta er missa min första decemberdag så vi tar det hela nu istället!
Gårdagen började med att mor och jag gick till Starbuck's för att äta frukost. Så här såg det ut.
Varm macka till mig, kall macka till mor, varmt kaffe till mor samt kall och färskpressad apelsinjuice till oss båda.
När vi var mätta och belåtna, gick vi först till en frisersalong och bokade tid och sedan till en mataffär. Där började jag genast plocka åt mig en massa nudelpaket och mamma frågade lite försynt om det inte fanns någonting annat vi behövde. Och det hade hon rätt i. För nudelpaket kommer man långt med, men inte hur långt som helst. Så vi plockade till oss lite annan mat med samt ett antal flaskor med trevliga kemikalier att applicera lite varstans - i tvättställ och badkar, på avlastningsytor och i toaletten. Sedan fick vi nästan skynda oss hem med varorna för det var dags att gå tillbaka till frisören.
Jag var smått livrädd. Inte nog med att mamman till barnen som jag tar hand om ibland, har pratat om hur hemskt det är med frisörer som inte vet vad de sysslar med (jag fick intrycket av att hon syftade på alla frisörer i hela Paris) och därmed skrämt upp mig i förväg. Nej, dessutom klagade den enda kund som befann sig på salongen. Det första jag hörde henne säga var att håret var för kort på sidorna medan frisören (som strax därpå skulle klippa mig) svarade att hon bara hade klippt en centimeter. Det kan ju tänkas att jag inte begrep ett dugg av vad de egentligen sade men i det här fallet är jag faktiskt rädd att jag förstod allting ganska väl.
Hur som helst. Jag förklarade hur jag ville att min frisyr skulle se ut. Var så tydlig som det bara gick. Luggen ska vara helt rak. Ganska lång. Nedanför ögonbrynen. Efter att ha fått håret tvättat (andra gången på lite mindre än fyra timmar) var det dags. Min frisör började klippa. Det verkade gå bra. Helt OK i alla fall. Bara topparna försvann. Sedan var det dags för luggen. Luggen som är så himla viktig. Då bad människan mig att ställa mig upp! Jag insåg att de inte hade några höj- och sänkbara stolar. Smått nervös, gjorde jag som hon hade bett mig. Ställde mig upp och lät henne klippa luggen. Tänkte på att inte höja ögonbrynen av misstag. Så bad hon mig att blunda, något som jag sedan tidigare ser som ett dåligt tecken. Om jag måste blunda för att inte få ögonen utpetade, då kan det bara inte vara någon bra frisör som står med saxen i ena handen och mitt hår i den andra.
Det hela slutade med att det blev jättebra trots allt. Luggen är ojämn. Men bara pyttelite. Den är fortfarande väldigt rak. Och fin. Hon filade lite extra på den efter att ha lekt stylist med en hårblås i några minuter. Det blev bättre. Men fortfarande en smula ojämnt. En liten smula. Fast egentligen spelar det ingen roll för jag älskar min frisyr i alla fall! (Här kan ni få en hum om min kappa förresten. Den är finast i världen - jag känner alltid så för mina kappor.)
Min fina mor bjöd mig på en flaska schampo och en burk med någon dunderhårkur också. Frisören påpekade att jag behövde vård till mitt hår för det var tydligen kruttorrt (även om hon inte använde det begreppet på franska för jag vet inte vad krut heter) och försökte redan vid schamponeringen att pracka på mig en hårinpackning för 8 euro. Som jag avböjde, efter att ha försäkrat mig om att hon kunde klippa mitt hår trots att det inte var så väl omhändertaget...
Mor och jag återvände till lägenheten där vi forstatte den städning som jag påbörjat redan samma morgon. Först ville jag ju att det skulle se fint ut när mamma kom och hälsade på och det gjorde det ju i alla fall nästan. Nu ville jag att det skulle vara fint när Zak kom hem. Mamma sade att bara det att se mig städa var värt halva resan. Jag dammsög alla golv samt mattan, diskade det lilla som fanns att diska, gjorde rent toaletten och fick vuxenpoäng som jag hade klarat mig utan. Vi hjälptes åt med att byta ut och gå ut med soppåsarna, sätta in den nyinköpta maten i kylen och skafferiet, göra rent badkaret och handfatet. Mamma torkade av några ytor, hängde ut mattan och gjorde en del andra städorienterade saker. Väl jobbat skriver jag till oss båda. Räddaren i nöden var dessa fantastiska våtservetter indränkta i kemikalier.
Åhå vilken miljöbov jag är i rengöringssammanhang - ni skulle bara veta.
När lägenheten var fräsch som en vårvind var det hög tid att strosa till le Marais för att förse magarna med falafel. Som alltid var det hur gott som helst! Det här speciella stället som vi gick till förresten, det som Zak både har hört och insett är det bästa falafelstället, som enligt skylten utanför är rekommenderat av självaste Lenny Kravits, serverar sina rätter tillsammans med en speciell sås. Sauce piquant. Det gör hela rätten tusen gånger godare. Fast utan kål ska det vara. Men det verkar jag vara ensam om att tycka.
Sedan köpte jag hudvård från Kiehl's vilket följdes utav en snabbvisit till tågstationen Gare de Lyon (men det kan jag förklara i ett annat blogginlägg). Sedan var det nästan dags för mamma att åka hem till kalla Sverige igen så vi tog métron tillbaka till Bastiljen, köpte macarons från Dalloyau eftersom vi fortfarande inte hade hunnit besöka Ladurée - trots att det var planerat redan första gången mamma (och då även pappa) var här och hälsade på. Vi gick till lägenheten, hämtade mammas väskor, gick tillbaka till Bastiljen och sedan försvann mamma ned i métrogångarna alldeles själv.
Jag gick hem. En timma därpå hade jag sällskap igen! Zak var tillbaka och nyklippt han med. Och fin som alltid och finare än vanligt för det var först när han kom hem som jag verkligen, verkligen började sakna honom. Så fin han är min pojk. Så länge han har varit borta. Aldrig mer.
Zak hade hunnit fylla år i Sverige - fast i Frankrike fyller han minsann inte år förrän på måndag - och hade med sig både Dan Browns nya bok och en orange iPod. Och så hade han köpt med sig Daim från flygplatsen.
Vi var trötta båda två så kvällen gick åt till att titta på Robinson och Mammas Pojkar på TV4's play-kanal. Och sedan hittade vi två hela avsnitt av The Inbetweeners på Youtube. En seg men mysig kväll.
Vilka fina människor jag får ha runt omkring mig, egentligen. Jag måste ha gjort något väldigt bra i mitt förra liv för att förtjäna dem.
Den svarta katten murka
Tygerna
Misstänker att ni vill se tygerna som jag köpte igår. Voilà!
Åh de är så fina! Ser riktigt fram emot att sätta igång med sömnaden igen!
Bara mat, tyger och fint sällskap hela tiden...
Des croissants et du jus d'orange (och café au lait till mamma).
Sedan tog vi métron till Montmartre där mamma visade mig ett litet torg med julbodar. Hon ville även visa några tygaffärer som hon hade hittat men vi lyckades inte finna dem så istället gick vi upp för alla trappor som fanns tills vi var allra högst upp, vid Place du Tertre. Alldeles intill hittade vi ett litet café som fick bli vårt tillhåll under den närmaste halvtimman. Mamma tog någon sorts gâteau aux poires som smakade mandelmassa och mosade päron (jättegott!) medan jag fick en stor macaron med kaffesmak (ännu godare)!
Efter fikapausen begav vi oss ned till alla krokiga gator igen. Vi var ju bara tvugna att hitta de där tygbutikerna! Först hamnade vi på något sexshopsstråk men lyckades ta oss därifrån. Vi bestämde oss för att börja om från början - ta samma vägar som innan för att verkligen inte missa något och för att mamma skulle bli påmind om något fiffigt sätt att ta sig till tygerna.
Det visade sig att vi hade gått på fel sida av gatan. Och det visade sig även att det inte bara var två eller tre butiker med tyg som mamma först hade trott. Nej, istället hamnade vi i ett tygmecka där varenda butik var fylld med textilier! De flesta sålde inget utav värde: Bara fuskpäls, lycra och glittriga tyger i regnbågens alla färger.
Men så hittade vi även några guldkorn. Eller guldtackor. En tygaffär på fem våningar till exempel. Och en fantastiskt söt liten stuvaffär med tyger i alla prisklasser! Där inne var alla tygbitar prydligt vikta och tätt uppradade. 3 meter tyg gick att köpa för både 5 och 60 euro. Jag hittade ett helt underbart Erica-tyg i vitt med små, röda hjärtan där. Det ska få bli blusar tänker jag.
Vi hittade även en mer "normalstor" tygbutik med en lurig liten gubbe till butiksinnehavare. Där köpte jag ett mörkt duvblått viskostyg som ska bli en kjol. Och så köpte jag tråd, dragkedja och knappar i en butik som var som en blandning av tygavdelningarna på Panduro Hobby och Knapp-Carlsson i Göteborg. Vi såg faktiskt flera butiker i stil med den sistnämnda.
Det finns verkligen några gator att återvända till när tygerna är uppsydda och inspirationen skriker inom mig.
Efter allt tygshoppande var det dags att åka vidare till Galeries Lafayette och Printemps. Där tittade vi på (vinter)skor och halsdukar men eftersom det inte var så där jätteinspirerande, gick vi över till H&M och köpte en billig svart sak att vira flera varv runt halsen och två par one size-vantar. De värmde bra. Fast innan dess var det dags för lunch! Omelette au jambon till mor och croque madame till dotera.
Vi var på jakt efter handskar också så vi gick till en liten butik som sålde just sådana. Jag provade ett par fina röda med små rosetter men de var inte helt perfekta så det blev inget köp. Mamma hittade däremot ett par: Svarta med ett litet guldfärgat spänne över varje handled som dessutom fungerar utmärkt tillsammans med väskan.
Sedan var det dags för mig att arbeta så vi tog samma métrolinje fast åt olika håll. Jag fick jobba en timma extra men det var helt OK. Sedan åkte jag raka vägen till mammas hotellrum och tog med henne ut till den där gatan med valv och en paraplyaffär. Där hittade vi den här restaurangen.
Det är lite svårt att förstå menyerna ibland så jag fick kyckling med någon sorts potatismos och smördegsplatta. Mamma fick kycklingsallad med friterad potatis (som jag hjälpte henne att äta upp).
Sedan åt vi efterrätt! Crème brûlée till mig och en liten chokladmuffin med chokladkräm inuti till mamma.
Man ska knacka på det brända som Amélie gör, fast hon håller skeden åt andra hållet tror jag.
Det var en underbar Parisdag. Bara mat, tyger och fint sällskap hela tiden - det är precis så det ska vara!
