En butik till fötterna



Titta vad jag hittade i Tabios skyltfönster häromdagen. Tennisstrumpor som är hur söta som helst! Pojken min hade svårt att se storheten i dessa vita sockar med enkla ränder men jag bara föll och faller fortfarande för dem. De är ju precis sådär flickiga och gammaldags som jag tycker om. Dåtidens tennismode alltså. Det är fint det.

Det är en rolig liten butik det här förresten. Bara strumpor. Och fina sådana. Dessutom är husväggarna inklädda i färgglad mosaik. Ni hittar den på Rue Vieille du Temple nummer 15 i Marais.



Tennis socks from Tabio. I think they're so cute. Tennis fashion from the past is just perfect.

Panthéon

En ganska kall vårdag, besökte vi Panthéon. Det visade sig vara en helt fantastisk byggnad, med kända tänkares gravar, pelare, en märklig klocka och enorma takvalv. Dessutom fick vi (liksom övriga européer under 26) gå in gratis. Tyvärr var det ännu kallare inne i byggnaden. Kallare än det är vid mejerihyllorna i mataffären. När det är sommar ute och man har bara ben och följer med och köper mjölk och ägg och fil och man håller på att frysa ihjäl. Kallare än så var det.

















Vid gravarna var det också fint. Stämningsfullt. Fast det som nog var allra bäst var den lilla ställningen med infravärme som vi hittade och ställde oss vid ett tag.







We went to Panthéon some days ago. It was so beautiful but extremely cold. Colder than it was outside.

Blå elefanter och komprimerad kyckling

Idag blev vi fyra runt middagsbordet istället för tre. Vid niotiden träffades vi vid Bastiljen och gick till Blue Elephant - den där fina thairestaurangen som pojken och jag besökte på vår tvåårsdag. Den där maten serveras i bananblad och man sitter i en djungel. Och där vissa råvaror direktimporteras ifrån Bangkok.



Pojkarna åt gryta med vindruvor, ananas, anka och säkert en väldig massa kryddor. Vi flickor valde istället någon sorts komprimerad kyckling med räkor och väldigt mycket thaismak. Inlindat i bananblad och med en ros av något som smakade rädisa. Och så beställde vi in flera sorters ris. Till efterrätt åt både Zak och jag vaniljglass med underbara iskristaller och färsk frukt. Mangon var helt fantastisk. Ananasen likaså.







Vi lämnade inte restaurangen förrän efter tolv.







Och i samband med det, brann stearinljuset ut.



Pictures from our evening at Blue Elephant. A great restaurant serving Thai food in a very special atmosphere.

Montmartre

Idag har vi varit i Montmartre. Vi åt glass och sorbet i solen och satt på de stora trapporna framför Sacré-Cœur och bara njöt.











Today we've been eating ice cream in the sun and sitting on the stairs outside Sacré-Cœur.


Paris finaste butiker

Nu har jag gjort en fin liten lista med söta, roliga och beroendeframkallande butiker att besöka i Paris. Kom hit vettja!

Joy - 38 rue du Roi de Sicile, 4 arr.





En liten butik, kanske världens vackraste, i Marais med kläder från bland annat Sonia by Sonia Rykiel, See by Chloé och Fred Perry och smycken så utsökt detaljerade att man inte kan låta bli att vila nästippen mot monterglasen. Här finns även några accessoarer. Som den väldigt fina väskan i brunt skinn som hänger i skyltfönstret just nu. Eller den ljust rosa, rosettformade broschen från Cacharel som man också hittar i fönstret. Om man letar lite. Det var här som min pojke köpte den finaste miniatyrkaninen i världen förresten.


Les Fleurs - 6 passage Josset, 11 arr.


Endast ett stenkast från den lilla ettan ligger Les Fleurs, en stor prylbutik med så mycket fina ting att man kan gå runt och kika ungefär hur länge som helst utan att tröttna. Här finns accessoarer, skrivböcker, väskor, bentolådor och en väldig massa smycken. Mitt karusellhalsband kommer härifrån. Titta gärna på hur det ser ut inne i butiken också.


Manoush - 75 rue Vieille du Temple, 3 arr.





Sagolandet! Det finns ingen ursäkt för att inte besöka Manoush-butiken i Marais. Den är magisk. Prålig men ändå alldeles underbar. För den är inte bara guldig och glittrig. Den är rosa och turkos också. Alla färger finns här. Och galgarna är i rosa sammet. Jag hittar väldigt sällan plagg från Manoush som jag verkligen vill ha. Men butiken är en dröm i vilket fall som helst. Och just nu finns det dessutom två otroligt fina kappor att beundra (och dem vill jag faktiskt ha). Båda är mörkblå och har trekvartsärm. Den ena påminner om Ryssland och den andra är så mycket vår på 60-talet att självaste Geneviève skulle bli avundsjuk. Besök!

 
4 Me by Julie Bernardin - 115 rue Vieille du Temple, 3 arr.



En liten butik med smycken överallt. Väldigt märkliga smycken dessutom. Förutom söta plastrosetter till fingrar och handleder, finns här hundar, kandilabrar och eiffeltorn att hänga runt halsen eller haka fast i väskan. Jag skulle tippa på att detta är den ultimata presentbutiken till kompisen hemma i Sverige. Den kompisen som fyller år om ett tag vill säga. För så värst billigt är det inte. Men det man hittar här känns smått unikt. Och butiken är helt klart värd ett besök oavsett om man vill köpa något eller inte. Galet och överdrivet till tusen. Och inte alltför sällan roligare än fint.


Egentligen borde hela Rue Vieille du Temple stå med här. För det är en himla söt gata. I alla fall från nummer 75 och en bit uppåt. Små, rätt fina butiker på rad är ju aldrig fel. Och en väldigt trevlig American Apparel går att finna på nummer 123.

En annan gata att besöka, kanske istället för ett museum, är Avenue Montaigne, 8 arr. Här finns alla - absolut alla - fina modehus. Att kunna strosa längs med gatan och passera Chanel, Chloé och Prada är helt enkelt väldigt trevligt. Sådant ska man göra i Paris tycker jag.


Boutiques to visit in Paris
Joy - 38 rue du Roi de Sicile, 4 arr.
Clothes and oh so cute necklaces, bracelets and rings.
Les Fleurs - 6 passage Josset, 11 arr.
Tons of.... things! Notebooks, jewellery, bags, you name it!
Manoush - 75 rue Vieille du Temple, 3 arr.
Fairytale store selling colourful clothes.
4 Me by Julie Bernardin - 115 rue Vieille du Temple, 3 arr.
Crazy jewellery, often more fun than nice. A very amusing shop.

And two streets to visit
Rue Vieille du Temple, 3 arr.
Small boutiques with nice brands.
Avenue Montaigne, 8 arr.
Luxury brands. it's like a museum!

La Cidrerie du Marais

Idag blev det lunch här.



Ett litet crêperie/ciderställe med obehandlade träplankor på väggarna och vatten i färgade glasflaskor.


Vi åt varsin dagens galette. Lufttorkad skinka, ost och gräddstuvad spenat och lök. Så otroligt gott! Och vackert.



Till en riktigt bra lunch måste man äta en jättestor efterrätt! Så det blev det. Min crêpe serverades med världens godaste kolaglass, smör, en sås med kola- och pralinsmak och lite nötkross så att det knastrade fint i varenda tugga. Namnet La caramel säger väl allt.



Zak fick också en himla fin historia på sin tallrik. Sylt av svarta körsbär, chokladglass, grädde, smält choklad och små chokladkulor.



Så ska en god lunch se ut!






Today we ate lunch at La Cidrerie du Marais. Cosy atmosphere and very, very tasty crêpes!

Viens dans mon dressing!

I lördags gick den finaste pojken i världen och jag på vente privée - privat försäljning. Inträdet kostade 2 euro för mig och inte en endaste centime för Zak. För besökarnas pojkvänner kom in gratis!



Viens dans mon dressing
("kom in i min garderob") som arrangörerna kallar sina event, var ett två våningar stort evenemang med försäljning av second hand, väskor, löskragar (inte så fina tyvärr), kuddar gjorda av T-shirts, hårband och smycken. Det fanns även ett litet fik och en sminkhörna men de delarna kikade vi mest på i förbifarten.



Övervåningen var roligast  - där fanns flest saker att vilja ta med sig hem. Jag stod länge och funderade på en brosch av ett gammalt fickur och en svart, liten rosett. Men den fick stanna kvar på utställningsbordet. Trots att det "skrek Erica om den". För den var för tung. Skulle bara kunna sitta på ett ytterplagg eller en väska. Och jag som knappt vill att det ska synas att ett plagg har använts, kan nog inte riktigt med att göra hål på en kappas tyg. Och min fina Bimba & Lola-väska kan jag inte heller med att fördärva. Fast jag lyckas ju inte riktigt släppa tanken på den där precis lagom mystiska broschen. Så vi får vänta och se. Kanske dyker den upp om ett tag i alla fall.

Något som jag detaljgranskade ännu längre än den fina broschen var bordet fyllt med smycken från Les Gentils & Les Méchants ("de snälla och de elaka"). Där fanns ringar, fler broscher, halsband och även några armband - alla inspirerade av dåtiden och vissa med små budskap. Som halsbanden med texten je dis des gros mots ("jag svär", svära som i att säga fula ord alltså) som alla fransyskor som passerade, tycktes bli förtjusta i. Så småningom började jag spana in mig på en liten ring. En ring i en riktigt retro, blå nyans, med en text lika rolig som söt. Och efter att ha velat fram och tillbaka och rådfrågat pojken ett antal gånger, fick den till sist följa med mig hem.





Texten charme équitable & durable ("rättvis och hållbar charm") är en flirt med trenden om "medvetet mode". Det tyckte jag var lite kul. Och allt som har en anknytning till kläder går ju hem hos den här tösen.

Allt som allt, var Viens dans mon dressing en himla trevlig upplevelse och jag rekommenderar er alla att besöka eventet om det sammanfaller med era Parisvistelser.




Le Procope

 


Igår kväll kunde man finna Zak, mig, Zaks pappa och Zaks pappas särbo vid ett runt bord på restaurangen Le Procope. Världens äldsta café enligt restaurangen själv. Där satt visa gubbar för några hundra år sedan och planerade franska revolutionen.





Allt känns lite exklusivt. Fast på ett pråligt och "Marie Antoinetteskt" sätt. Och det är svårt att inte känna sig som 1800-talets överklass när man sitter där, mitt i guldet. Det kanske allra bästa är att om man går dit på en vardag eller tar en sen lunch någon dag, behöver det inte ens bli dyrt! Vatten, huvudrätt och efterrätt under 20 euro - génial!



Jag åt fågel med himla goda (och salta - salt som jag älskar) småpotatisar i en vinsås som var så god att man bara var tvungen att fånga upp det sista med en liten brödbit.



Och till efterrätt blev det restaurangens egen glass och sorbet. Vaniljglass, chokladglass, hallonsorbet, mangosorbet och en fantastisk citronsorbet - hur gott som helst. Och så ett knäckligt flarn med nötter och lite allmän nötkross utspridd över alltihop. Ljuvligt.



Zak åt det här istället. Chokladmousse med tunn, brownieaktig botten.







På väggarna finns handskrivna brev från förr i tiden.





Och utanför finns en lista på de mest betydelsefulla stammisarna. Rätt imponerande, eller vad tycker ni?




It's a cliché but it's true

Det här med att fransmän äter baguette. Det är verkligen sant. På kvällarna går mängder av parisbor runt med sina brödpåsar, ofta innehållandes baguetter som bara nästan är hela. För en bit har de redan brutit loss och ätit upp.



På vägen mellan lägenheten som min "arbetsgivarfamilj" bor i och den närmaste métrostationen hann jag se tre eller fyra personer gå i motsatt riktning med varsin baguette i famnen. Visserligen ligger ett bageri precis i närheten. Men ändå.

Så ät mer baguette och gärna på kvällen, ute på gatan innan du har hunnit hem om du vill leka fransyska (eller fransman). Det får bli dagens tips.

(Klicka på bilden för källa.)




Crêpe Nutella

Det har frågats efter lite Paris-tips. Så här kommer några! Om crêpes. Som jag nu ska berätta om på ett så vetenskapligt sätt som det bara går.

Under vår vistelse här i Paris, har vi insett att det faktiskt inte är helt lätt att hitta en perfekt crêpe. För visserligen är alla crêpes goda, men det är bara vissa som man vill äta igen. Akta er till exempel för ställen som har färdiggräddade crêpes. Där gräddas crêpesen när kunderna är få och läggs sedan på hög i väntan på ruschen. Det är väl ett sätt att spara tid och öka vinsten. Men det blir inte riktigt bra med sådana pannkakor. För de blir alldeles för krispiga. Och så ska de inte vara.

En annan sak att akta sig för när det gäller nutellacrêpes är fejknutellan! Nutella ska vara äkta, så är det bara. Jag har bara ätit en fejknutellacrêpe men tänker minsann inte göra om det. För den där billighetsversionen av hasselnötskräm klarade inte värmen så bra utan blev alldeles rinnig och i samma veva försvann smaken. Så glöm inte bort det - äkta vara ska det vara.



Var kan man då äta riktigt goda crêpes?


Brasserie Esmeralda
Rue du Cloître Notre Dame, nära Pont St-Louis

Här är crêpesen ganska "matiga" - lite tjockare och mer degiga än i vanliga fall. Det låter kanske inte som att jag säljer in dem. Men det gör jag. Perfekt för den som känner mer hunger än fikasug. Dessutom kan här beställas galettes (matcrêpes) eller crêpes salées som de också kallas. Och trots att jag bara har ätit en efterrättscrêpe här, misstänker jag att Brasserie Esmeralda erbjuder stan's godaste snabblunch. Ett annat plus med stället är att man kan strosa till Notre Dame med sin pannkaksrätt i handen och faktiskt hinna beundra kyrkan innan godbiten är slut.



Kiosken vid Jardin des Plantes


Min absoluta favorit. Nonchalant personal och en allmänt trist kiosk men med helt fantastiska crêpes. Här serveras dem på en liten pappbricka istället för i en "pappersficka". Miljön som man kan strosa runt i medan man äter är dessutom himla fin. Lite slottsträdgård och zoo i perfekt balans.







Och jag lovar att ni inte bara ska få tips som handlar om mat.




Macaron är tusen gånger godare än penne.

Det har frågats efter lite Paris-tips. Så nu tänkte jag ge er ett. Om macarons såklart.

Vi känner alla till Ladurée. Men av någon märklig anledning har jag fortfarande inte varit där. Och ikväll började jag fundera över hur viktigt det där besöket egentligen är. Jag måste ju dit - så är det bara. Men antagligen beror det mer på de söta förpackningarna i pastell än själva bakverken. För jag har redan hittat min favorit.

Macaron au caramel heter den och kommer från Gérard Mulot. Ett konditori i närheten av Place des Vosges, med vackra bakelser och ett antal macarons. Där köpte Zak och jag våra allra första. Det här lilla undret med kolasmak är så makalöst gott. Knäck deluxe. Det smakar jul i hela munnen och jag tror faktiskt inte att det går att finna något liknande hos någon annan. Motsvarigheten från Dalloyau smakar inte ens i närheten av min drömmacaron.



Så där fick ni ett fint tips. Des macarons au caramel från Gérard Mulot får ni bara inte missa.




Shakespeare & Co.

Jag gjorde en liten miss insåg jag. För i butiken bad jag försäljaren att göra ett paket av Zaks födelsedagspresent. Så ni får inte heller se den förrän på måndag. Men men. Det finns mycket annat att fota här i Paris.

Jag gick till den berömda bokhandeln Shakespeare & Co. idag. Det var riktigt fint där. Fast jag kikade aldrig på övervåningen så jag måste göra ett återbesök någon gång. Böcker fanns precis överallt. I trappan, på borden och i bokhyllorna ända upp till taket.









Och böckerna man köper får en stämpel i sig med texten Kilometer zero Paris. Sådant är väldigt fint tycker jag.




Les Parapluies de Paris

I oktober visade Zak den här gatan för mig. Avenue Daumesnil.



Det är inte vilken gata som helst ska ni veta. För den är faktiskt smått magisk. I varje valv finns en butik och nästan alla är så där gamaldags och konstnärliga som vi vill att de ska vara. Vi gick förbi en affär med inredning i mörkt trä och begagnade leksaker. Vi gick förbi en affär med enbart tavelramar. Vi gick förbi en affär med kristallkronor. Och så gick vi förbi en helt fantastisk butik fylld med paraplyer.



Ni som har sett Les Parapluies de Cherbourg skulle svimma. Era ögon skulle i alla fall få en extremt hög tinderfaktor. Det fick mina. I valvet till höger verkar det dessutom vara någon sorts paraplysmedja för där hittade vi en massa träskaft i olika ställ.

Är det möjligt att göra en mer drömsk skyltning? Jag tror nog inte det. Det är ju nästan så att man vill ha regn dygnet runt! Och det finns inte många ställen som kan få det att kännas så... 








PRINCESSE tam-tam

Jag gjorde ett litet fynd för ett tag sedan och tänkte att ni kanske ville se...

Princesse tam-tam heter ett företag som oftast tillverkar väldigt söta underkläder. De går även att finna i Sverige (Twilfit) men här finns det hela butiker med enbart tam tam-underkläder. Jag köpte en söt liten pyjamas för några veckor sedan. Den är mörkt duvblå (lite gråare än bilderna visar) och har så fina detaljer att man borde sova med ljuset tänt bara för att kunna se dem. Att den visade sig vara på REA och dessutom bäddades in i vitt silkespapper gör ju inte saken sämre direkt.







Jag kommer nog att sova extra gott i min prinsess-pyjamas.




Söndag 11 oktober

Efter att ha ätit frukost på samma café som igår, promenerade vi gatan upp till Père Lachaise – en kyrkogård som jag härmed utnämner till den finaste platsen i hela Paris. Begravningsplatsen är så vacker, lagom kuslig och väldigt romantisk på ett gammaldags och smått magiskt sätt. Överallt finns gravar från längesedan, smala kullerstensvägar och små monument med krusiduller som svartnat av smuts och tidens gång. Allt är så fantastisk fint och jag vill bara gå omkring där i timmar med min kamera och ett fint fotoprojekt i tankarna.




 


Idag gick vi mest dit för att skymta Jim Morrison’s grav. I allmänhet vekar det vara därför folk går dit. Ganska märkligt egentligen med tanke på att det med all säkerhet finns betydligt mer intressanta och inflytelserika personer begravda där.

Sedan åkte vi och hälsade på Billy och Malm.




 


Det kändes bra att återse å, ä och ö i en offentlig miljö. Vi åt köttbullar, köpte förvaringslådor, köksredskap och en hel del andra nödvändiga ting och sedan återvände vi till bilen – med två påsar Daim, salta sillar och skumtomtar som färdproviant.

Bilen körde till Monets (något vildvuxna) trädgård där vi strosade runt och fotade växter och dammar. Det var väldigt lummigt och kanske även lite vattensjukt men den åsikten var jag tydligen ensam om så jag gav vika efter ett tag och började nästan hålla med om att det var vackert. 
















Fredag den 9 oktober 2009

Sightseeing-dag med mina älskade föräldrar - och min älskade pojkvän såklart! Vi hann se en hel del av vackra Paris idag. På förmiddagen visade Zak och jag stolt upp Place des Vosges som var så där höstigt och vackert med löv på marken och frisk luft precis överallt. Och så promenerade vi till le Louvre och satt och vilade i varsin stol i Jardin des Tuileries.






 


Sedan gick vi nästan till Champs Elysées och tog métron till Amélies kvarter - Montmartre. Efter lunch var det dags att förflytta sig i vertikal riktning. I uppförsbacke lyckades vi ta oss förbi turister, souvenirbutiker och påflugna försäljare som sålde både flätade armband och Chanel No.5. Tillslut stod vi framför Sacre Cœur. Utsikten därifrån är helt fantastisk, Paris romantiska hustak syns överallt.




 


Det visade sig att vårt besök sammanföll med en ”vinskördemarknad” där bland annat surdegsbröd, skinka, vin och godis fanns till försäljning. Vi insöp mest atmosfären men kostade på oss en liten påse med kaffefudge och jordnötter i sjok av knäckäpple-knäck.






 


Vi strosade vidare till en butik med Dalirelaterade saker som för övrigt ligger i anslutning till ett litet museum som vi besökte när jag var nio. Sedan tog vi del utav gratisunderhållningen på den stora trappan framför Sacre Cœur. Det var två killar (eller snarare två unga män) som spelade och sjöng och så hade de några vänner som gick runt och sålde öl till publiken. Den där trappan blev verkligen deras arena och mannen som sjöng utbrast till och med ett ”Welcome to Sacre Cœur!”. En japan förevigade hans bakdel på bild och jag förevigade ögonblicket.






 







7 oktober 2009

Idag har vi strosat runt i de ståtliga köpcentren där Miu Miu och D&G ligger vägg i vägg. Alla stora modehus finns representerade: Chloé, Chanel, Marc Jacobs, Prada, Yves Saint Laurent, Sonia Rykiel, Louis Vuitton. Så mycket fint till så fantasifulla priser att vi inte ens vågade oss in i själva butikerna. Förutom Marc By Marc Jacobs för där ville jag titta på väskor.






 


Zak köpte ett par jeans på Galeries Lafayette och provade skor på Printemps. Utbudet var fantastiskt. Förutom plagg från de tokdyra märkena finns även lagom dyra kläder att köpa och vi hittade till och med ett ställe där de sålde kläder från Resteröds – det såg så fint ut, med ö och allt!

Efter några timmars butiksvandring, tog Zak och jag métron till la Bastille och promenerade till le Marais där vi åt mat på ”vår gamla vanliga kinakrog”. Sedan gick vi till den lilla parken som är omringad av hus (det riktiga namnet är Place des Vosges) och skrattade åt de lekande barnen (fast inte så att de hörde såklart) som mest verkade vilja skada varandra.







Sedan köpte Zak ett par jättefina skor och så gick vi hem.


 







RSS 2.0