♥

Att få leva mer eller mindre kravlöst och dessutom i Paris är inte helt fel. Samtidigt börjar jag äntligen tycka att det faktiskt ska bli lite kul att sätta igång med det ordentliga till hösten. Så jag tänkte dela med mig lite om exakt vad jag ser fram emot.

Jag ser fram emot att


♥ skriva in viktiga händelser med pytteliten text i en helt ny kalender.

♥ få använda mitt rätt igenom superfina pennfack från Juicy Couture som jag först beställde från Nordstroms i USA men som efter att ha mellanlandat i det göteborgska hemmet, försvann spårlöst någonstans inom den franska postverksamheten. Mitt rätt igenom superfina pennfack från Juicy Couture som mamma därför fick beställa på nytt men då ifrån Ebay eftersom det i övrigt var slutsålt precis överallt. Mitt rätt igenom superfina pennfack från Juicy Couture som jag innerligt hoppas fortfarande är äkta. För mor min sade att det nya såg precis likadant ut som det första och företaget som vi beställde ifrån, har 99,8% positiv kritik. Den här gången får mitt pennfack vänta på mig i Sverige istället. Så att det inte blir stulet igen.

♥ hitta en fin skolväska. Kanske en sådan här, "retroröd" och fin. Den måste i vilket fall som helst vara tålig, gärna lite gammaldags och dessutom gå ihop med både en grå och en mörkblå kappa.

♥ börja i en ny klass och lära känna personer som delar mina intressen.

♥ börja använda basker. Här kan jag ju som sagt bara inte med. Men det är verkligen fint, så innan jag återvänder till det kalla landet uppe i norr, tänker jag köpa på mig en hel palett med bérets.

♥ fundera ut vilka Friskis & Svettis-pass jag ska gå på och vilka danslektioner jag ska anmäla mig till.

♥ få vistas i mitt rum igen. För vi åkte till IKEA och införskaffade en massa söta och praktiska ting till det, ett tag innan flytten och jag tycker bara att mitt rum är så himla fint! Vita, nätta bokhyllor med ljusrosa förvaringslådor, ett toalettbord och Eiffeltornet i en stor, krusidullig ram på väggen ovanför sängen.

Vad ser ni fram emot?

I lördags gick den finaste pojken i världen och jag på vente privée - privat försäljning. Inträdet kostade 2 euro för mig och inte en endaste centime för Zak. För besökarnas pojkvänner kom in gratis!

Viens dans mon dressing ("kom in i min garderob") som arrangörerna kallar sina event, var ett två våningar stort evenemang med försäljning av second hand, väskor, löskragar (inte så fina tyvärr), kuddar gjorda av T-shirts, hårband och smycken. Det fanns även ett litet fik och en sminkhörna men de delarna kikade vi mest på i förbifarten.

Övervåningen var roligast  - där fanns flest saker att vilja ta med sig hem. Jag stod länge och funderade på en brosch av ett gammalt fickur och en svart, liten rosett. Men den fick stanna kvar på utställningsbordet. Trots att det "skrek Erica om den". För den var för tung. Skulle bara kunna sitta på ett ytterplagg eller en väska. Och jag som knappt vill att det ska synas att ett plagg har använts, kan nog inte riktigt med att göra hål på en kappas tyg. Och min fina Bimba & Lola-väska kan jag inte heller med att fördärva. Fast jag lyckas ju inte riktigt släppa tanken på den där precis lagom mystiska broschen. Så vi får vänta och se. Kanske dyker den upp om ett tag i alla fall.

Något som jag detaljgranskade ännu längre än den fina broschen var bordet fyllt med smycken från Les Gentils & Les Méchants ("de snälla och de elaka"). Där fanns ringar, fler broscher, halsband och även några armband - alla inspirerade av dåtiden och vissa med små budskap. Som halsbanden med texten je dis des gros mots ("jag svär", svära som i att säga fula ord alltså) som alla fransyskor som passerade, tycktes bli förtjusta i. Så småningom började jag spana in mig på en liten ring. En ring i en riktigt retro, blå nyans, med en text lika rolig som söt. Och efter att ha velat fram och tillbaka och rådfrågat pojken ett antal gånger, fick den till sist följa med mig hem.

Texten charme équitable & durable ("rättvis och hållbar charm") är en flirt med trenden om "medvetet mode". Det tyckte jag var lite kul. Och allt som har en anknytning till kläder går ju hem hos den här tösen.

Allt som allt, var Viens dans mon dressing en himla trevlig upplevelse och jag rekommenderar er alla att besöka eventet om det sammanfaller med era Parisvistelser.

Idag kom den första vårdagen. Den är i alla fall på väg nu. Det känns vår när man går ut. När solen skiner.

Det var så fint väder idag att Zak och jag bestämde oss för att äta frukost utomhus. Visserligen omkring halv två på eftermiddagen. Men ändå.

Vi gick till hamnen, som är jättevacker. Det blev rätt kallt när molnen skymde solen och det dessutom blåste. Och när frukosten var slut och vi hade suttit på stenmuren ett tag, hade jag börjat frysa rätt rejält. Men jag hade ju faktiskt vårkappan på mig. Och så fort solen kikade fram, kändes livet verkligen rätt igenom underbart. Och även om jag ibland vände mig bort - för att ta en tugga eller två, eller bara för att få röra lite på huvudet - hade jag helst velat sitta där med ansiktet i ljuset hela dagen.

Rosett - Satinband från en butik i Normandie
Skjorta - Benetton (den är vit- och ljusblå-rutig)
Kjol - H&M (den nya)
Strumpbyxor - Säkert Lindex

Idag har jag handlat på H&M. Första gången på väldigt länge. Jag hade ett shoppinguppehåll för några år sedan. I alla fall vad gäller nyproducerat, köpte nästan bara second hand. Men sedan ett ganska bra tag är jag tillbaka bland de nytillverkade kläderna. Fast jag har aldrig återgått till de vanliga kedjorna. För det var inte dem jag saknade. Istället är det mycket roligare att gå och klura lite på plaggen, fundera, och sedan - investera. Köpa färre men riktigt fina saker. (Eller många men riktigt fina saker.)

Men idag återvände jag som sagt. För jag går fortfarande in i butikerna och letar. Men köper aldrig något. Förutom idag då. Och det jag fick med mig hem, är jag himla nöjd med.

Kjolen är en sådan där som kan göra vilken outfit som helst lite roligare. Och hårbanden är superfina. De får mig att känna mig som en fin flicka på en lika fin skola. Och det korallröda hårbandet är så somrigt i färgen.

Kedjorna kan ruva på små guldkorn de med, minsann!

Jag har gjort en liten film. Titta och njut.

(Den första crêpen som inte ser så värst fin ut, fick bli fågelmat förresten. Mannen som tillagade vår mat gick över till parken på andra sidan gatan och slängde den i gräset. Det är därför det ser ut som att pannkakan växer på en utav bilderna. Om ni lade märke till det och undrade alltså.)

Idag är det inte bara den franska fettisdagen - mardi gras. Det är även la Chandeleur. Och då ska det ätas crêpes! Trevlig högtid, inte sant? Ursprungligen religiös - såklart. Något om att Heliga Maria gick till ett tempel, blev renad och presenterade den hela 40 dagar gamla Jesus för Gud. Firandet går bland annat till som så att man bär ljus från kyrkan - ljus som symboliserar god skörd i framtiden. Den seden verkar härstamma från romarna, som firade en gud genom att vara ute efter läggdags med facklor i händerna. Och så firas det med crêpes som sagt. Som symboliserar välstånd och hälsa.

Det kan tänkas att ni får en helt skev bild av den här högtiden nu. Men om ni vill, kan ni kika lite närmare på mina källor här och här. Och om jag har fått något alldeles om bakfoten, kan ni alltid skriva en liten kommentar och berätta hur det egentligen ligger till.

Samtidigt gör det kanske inte så mycket om vi missuppfattar högtidens egentliga orsak - för håller ni inte med om att crêpes:en känns som det mest väsentliga? Precis som att semlorna är mycket viktigare än fastan.

För Zaks och min del har det ändå inte blivit några crêpes idag. Vi ville  testa varsin crêpe salée på Brasserie Esmeralda men att äta ute i duggregn kändes inte jättekul så vi sköt upp det besöket en aning - kanske till morgondagen.

Men en fin högtid som sagt -nästan som våffeldagen. Fast helst med nutella istället för sylt.

 

Igår kväll kunde man finna Zak, mig, Zaks pappa och Zaks pappas särbo vid ett runt bord på restaurangen Le Procope. Världens äldsta café enligt restaurangen själv. Där satt visa gubbar för några hundra år sedan och planerade franska revolutionen.

Allt känns lite exklusivt. Fast på ett pråligt och "Marie Antoinetteskt" sätt. Och det är svårt att inte känna sig som 1800-talets överklass när man sitter där, mitt i guldet. Det kanske allra bästa är att om man går dit på en vardag eller tar en sen lunch någon dag, behöver det inte ens bli dyrt! Vatten, huvudrätt och efterrätt under 20 euro - génial!

Jag åt fågel med himla goda (och salta - salt som jag älskar) småpotatisar i en vinsås som var så god att man bara var tvungen att fånga upp det sista med en liten brödbit.

Och till efterrätt blev det restaurangens egen glass och sorbet. Vaniljglass, chokladglass, hallonsorbet, mangosorbet och en fantastisk citronsorbet - hur gott som helst. Och så ett knäckligt flarn med nötter och lite allmän nötkross utspridd över alltihop. Ljuvligt.

Zak åt det här istället. Chokladmousse med tunn, brownieaktig botten.

På väggarna finns handskrivna brev från förr i tiden.

Och utanför finns en lista på de mest betydelsefulla stammisarna. Rätt imponerande, eller vad tycker ni?

Jag försökte fotografera dagens klädsel förut men det ville inte bli så bra. Så istället blev det en fem sekunder lång film. Och lite fint nonsens i gif-format.

♥ Finaste sjömanströjan från Filippa K
♥ The Jean Legging från Joe's Jeans
♥ Skor med kilklack och rund tå från Sixty-Seven

För några dagar sedan hittade jag en fin liten lista här. Nu tänkte jag att ni skulle få se mina svar.

Vad är din märkligaste besatthet?
Att jag tycker om att dra upp hårstrån med rötterna skulle jag tro.

Och kläder - att de är det finaste på denna jord (förutom ännu finare människor då) och att de liksom är som konst för mig. Jag skulle må så bra av att göra en utställning av min garderob.

Och att allt ska vara riktigt och äkta - utseende, märkesvaror, resultat på prov, beteenden och så vidare.

Beskriv din personliga stil?
Flickigt och sött. Ju mer likt en docka desto bättre. Överklassflicka med egen tennisbana långt tillbaka i tiden. Som går på en fin skola med internatvibbar. Lite så. Det är så jag vill gå klädd.

Vad skulle du vilja lära dig att göra?
Stillastående salto. Det ska jag ha gjort innan jag dör. Helt själv.

Vad var det senaste du köpte?

Ett par sådana här från Joe's Jeans. De är svarta och har en dragkedja på "insidan" av varje ankel (eller vrist - jag förstår inte riktigt skillnaden). Sedan har jag även köpt två tidningar: Vogue Paris och Glamour till extrapris. Och en del annat, som frukost, men jag ville visa den här bilden som är så fin och då får vi glömma de övriga inköpen en liten stund.

Vad skulle du vilja se komma på modet igen? 
Plisserade kjolar med vackert fall - tänk om de gick att få tag på överallt! Fast det skulle ändå inte bli något hysteriskt mode som alla gick omkring med. Söta jumprar och vanliga tröjor med korta ärmar som inte är för korta hade jag också tyckt om att finna i butik. I dagsläget är det nästintill omöjligt.

Vad lyssnar du på just nu?
Hur min netbooks tangenter klickar och inget annat.

Vilket är ditt favoritväder?
Varma vindar. Det är perfekt. Svalkande men ändå inte så att man måste ta på sig någon extra tröja när det blåser. Den allra bästa temperaturen upplevde jag år 2001, under en färd med tuk-tuk i Thailand. Jag kommer fortfarande ihåg hur optimalt vädret var i det ögonblicket. Och då blåste det varma vindar.

Vilket är ditt mest utmanande mål just nu?
Kanske att göra meningsfulla saker här i Paris. Och att förbättra mina hopp i cheerleadingen.

Vem vill du träffa just nu?
Mamma och pappa är aldrig fel att träffa. Det är sant.

Vilken är din favortifärg?
Puderrosa och svart (om det räknas som en färg) och kanske blå.

Vilket är ditt favortiplagg i din garderob? 
Jag kan nog inte välja. Ni ska få se alla mina favoriter någon gång. Men något får ni se redan nu och det blir min mörkt duvblå höst- och vårkappa från Hunkydory. Jag var på jakt efter en vippig trench i svart men så fick mor och jag syn på den här. Och det var som att den var gjord till mig (fast så känner jag ju för alla mina favoritplagg). Vid kjoldel, en nätt liten kage och till och med volangkanter på ärmarna. Först tvekade jag lite inför färgen men nu förstår jag inte varför! Den är ju så fin och välgjord - alla sömmar är bandkantade med ett ljusblått tyg - och är helt enkelt perfekt! Och jag fick den utav mamma för hon tyckte också att den var något alldeles speciellt. En galet fin present som alltid får mig att känna mig som en graciös liten fransyska.

(bilderna har jag snott ifrån Mirjam - som ni kan se på den nedersta bilden - och Klara)

Någon favortimodell?
Lily Cole och kanske även Gemma Ward för de är sådär docksöta båda två. Twiggy med sina stora ögon. Och så Isa, som jag hade så himla roligt med i ettan på gymnasiet och som nu bor i London och modellar mest hela tiden och överallt. Titta här bara!

Om du hade 100 dollar just nu, vad skulle du spendera dem på?
Först skulle jag trolla lite så att varje dollar var värd 30 SEK och sedan skulle jag köpa den här. För det är så fruktansvärt tradigt att diska och jag tänker aldrig mer bo någonstans där det inte finns diskmaskin. Förutom om man lever en kortare tid (en sommar eller så) i en spartansk sommarstuga någon gång. Då kan det vara OK att diska för hand.

Vad är ditt drömjobb?
Att få arbeta på redaktionen till något blankt magasin, analysera modevisningar och pilla på kläder mest hela dagarna.

Din favoritsak just nu?
Mina skor såklart! Och inboxen på min mobil när det väntar olästa SMS från snälla cheerflickor.

Vad ska du göra efter det här?
Jag ska kliva upp ur sängen, göra mig i ordning och sedan ge mig ut på stan.

Idag har jag köpt mina drömskor. De där som jag visade tidigare men som inte fanns i rätt färg och rätt storlek. När jag kikade efter dem i butiken för några dagar sedan blev jag himla väl bemött och personalen lovade att leta runt lite extra för att se om det inte kunde finnas något undangömt par någonstans i Frankrike trots allt. Och visst gjorde det det! Ett par som är svarta och som sitter helt perfekt så länge guldspännena fästs vid remmarnas innersta hål, anlände till butiken idag och några timmar senare var jag där och provade. Och blev såklart helt betagen utav de vackraste små bakelser till skor som jag någonsin har skådat. Och nu ligger de vid mina fötter, nedbäddade i sin mörkgröna kartong med texten Robert Clergerie PARIS skrivet i guld på locket.

Ordinarie pris låg på helt galna 450 euro! Och trots att de var nedsatta ungefär hur mycket som helst,  var de fortfarande alldeles för dyra. Egentligen. Men å andra sidan är de oemotståndliga. Och jag kommer att vilja ställa dem på en piedestal mitt i lägenheten och aldrig sluta titta på dem. Sova med öppna ögon för att aldrig släppa dem med blicken.

Igår hände något fint. Jag hittade en kjol. En kjol som provades både en och två gånger långt före jul. En kjol som nästan - nästan - var perfekt men som inte var värd sitt pris. En kjol som var försvunnen när jag kikade efter den på REA:n.

Igår gick jag till ett lite mindre köpcenter som jag inte hade varit på förut. Det var som Printemps och Galeries Lafayette fast kanske en fjärdedel så stort. Och när jag kikade igenom alla klädstänger, på jakt efter något fynd, fick jag plötsligt syn på den. På superduper-rea. I min storlek. Och det borde ha stått Du är dum om du inte köper mig på kjolens etikett. För det var det jag tänkte.

Kjolen kommer från ett märke vid namn Le Mont St Michel, ett märke som i övrigt tillverkar de finaste tjocktröjor i marin och gammaldags stil som ni bara kan tänka er. En del av mig (antagligen min hjärna) tycker att det var lite, lite dumt att jag köpte den. För trots en rejäl rabatt var den fortfarande ganska dyr. Och den är väldigt kort. En annan del av mig (hjärtat kanske eller den hoppfulla optimisten inom mig) hoppas att det var meningen att jag skulle ha den här kjolen. För jag har ju gått och kikat på den rätt länge. Och det är ju så himla fint med korta kjolar. Speciellt när de är mörkt blå, veckade och har en liten rosett i linningen. Nu måste jag bara se till att använda den också. För den är ju verkligen hur fin som helst.

Idag har jag varit på barnkalas. Det var färgglatt.

Barnen var så fint utklädda. De var riddare, prinsessor och feer. En var tingeling.

Tårtan var hur god som helst - även om de flesta barnen lämnade kvar nästan allt på sina färgglada papptallrikar. Något sockerkaksaktigt med glasyr och smarties på. Och så en barbie i mitten. Med själva kakan som kjol.

Och självklart fiskedamm! Barnen fick plocka upp små magneter med siffror på som sedan blev till presenter ur en påse. När allt var klart hade de fått varsitt rör med såpbubblor, ett litet paket med smarties och någon annan liten pryl - som en nyckelring, eller en liten plastbåt, eller ett minimalt kulspel.

Lyckat kalas med andra ord!