♥

Paris är vackrast på kvällen tror jag. Den smått gotiska arkitekturen kommer verkligen till sin rätt då. Gamla husfasader med snirkliga utsmyckningar, svärtade av sot. Jag kan bara inte få nog av det!

Här har vi dagens inköp. Gelé i en praktisk liten hylsa (varför är hylsor alltid praktiska inom marknadsföring?) till området precis under ögonen och någon näring till ögonfransarna som ska göra dem mer hållbara så att de inte ramlar av utan bara växer och växer istället. Det sistnämnda är verkligen bara en grej att testa. Stod länge och försökte försäkra mig om att den inte ens är i närheten av en mascara utan bara, bara ger ren näring. Och så är det tydligen. Vissa säger att den fungerar, vissa anser det motsatta. Vi får se helt enkelt.

Jag handlade i två omgångar för jag trodde att den ena produkten var billigare på ett annat ställe. Så var emellertid inte fallet så det var bara att traska tillbaka igen. Bra blev det i alla fall för jag fick gratisprover båda gångerna och vid det andra inköpstillfället fick jag dessutom 20% rabatt av någon anledning.

Detta skickades med:

♥ Två doftprover av Jean Paul Gaultiers Ma Dame
♥ Ett doftprov av Lancômes parfym Trésor
♥ En ansiktspeeling från Clarins Paris

När jag äntligen gick ut idag närmade sig klockan nog fem på eftermiddagen. Det regnade. Jag skyndade iväg till métron och när jag slutligen kom upp till marknivå igen såg det ut så här. Gissa om jag blev förvånad!

Det virvlade runt låtsassnö bland paraplyerna och avenyn var kantad av bodar med mössor, kastanjer, godis och crêpes. En regnfri dag skulle det nog vara hur mysigt som helst.

En märklig företeelse på julmarknaden var hoppborgarna. Ett stort område med uppblåsbara rutschbanor och hus men helt utan besökare.

Efter att ha trängts bland tusentals paraplyer och nästan lika många människor kom jag fram till butikerna. Så här såg Sephora ut och ja, det var väldigt stort!

Jag gick dit två gånger och båda gångerna hände något märkligt. Första gången blev en skrikande kvinna indragen i ett rum av en vakt. Andra gången fick personalen fnatt (jag tror i alla fall att det var personalen och det var säkert ett väl inövat fnatt) och började klappa händerna och föra en massa liv när When love takes over spelades ur högtalarna. Jag såg inte så mycket av det för jag stod för långt bort men spelade i alla fall in slutet då de applåderade och sedan återgick till arbetet.

Efter att ha strosat runt på Champs-Élysées i en evighet och även spenderat en del pengar, var det dags att åka hem. Det här var bland det sista jag såg innan jag tog rulltrappan ned till underjorden och susade iväg.

Nej då, inte skulle det vara något problem att ta emot allt det här i julklapp inte!

Jag har gjort en ny kategori nu förresten. Den heter Mottages tacksamt och innehåller just sådant som skulle mottagas tacksamt - eller ytterst tacksamt. Det kanske blir rörigt i framtiden men nu inför julafton fungerar det bra. Så vi kör på det tills vidare.

Vad önskar ni er?

Så här såg jag ut under några timmar idag.

Ljust, ljust rosa jumper - Jumperfabriken
Klänning - Whyred
Strumpor - Pierre Mantoux
Halsband - Tror inte att det är något speciellt märke, köpt på Boutique Les Fleures i alla fall (det glömmer jag nog aldrig!)


Hoppas att ni tycker om bilderna. Jag testade att göra dem ljusare men den där kusliga och olidliga känslan försvann då och det tyckte jag var synd.

Lite prylar som jag såg idag. Sådant ni gillar, som origami i silver och muggar med mustasch. Själv föll jag mest för den Mao-inspirerade anteckningsboken. Och den lilla lådan som ser ut som en bok.

De ljusblå kopparna är jättesmå och godishalsbandet kostar 49 euro och smakar nog inte så gott. Nutellaburken väger fem kg och nyckelringskamerorna kan lysa. Bara så att ni vet.

Would you like a politician in your tea, sir?

Ikväll somnar Zak i Göteborg. Jag somnar i Paris. Under den kommande helgen ska pojken min spela schack i Stockholm så jag får bo själv. Alldeles, alldeles ensam.

Fast det är inte helt sant, bara nästan. För på fredag flyger mamma hit och hon åker inte hem förrän på tisdag - samma dag som Zak kommer tillbaka. De första dagarna ska hon träffa sina högskolekamrater Anders, Anders, Anders - jag vet inte hur många de är men det finns en hel hög med Andersar i alla fall - och Annika. Andros club (det är namnet på Andersarnas klubb) har nämligen stämt träff i Paris och med tanke på förra årets tydligen väldigt lyckade reunion i Köpenhamn och mitt nya tillhåll, fann min mor det som en god idé att åka hit.

Från och med söndagens mitt får jag mamma för mig själv! Då flyttar hon till det absolut närmaste hotellet (kanske två eller tre minuter dörr till dörr) och sedan ska vi vara med varandra hela tiden: Köpa tyg, äta macarons på Ladurée och kanske gå till frisören så att jag får en rak och dramatisk lugg igen.

Det blir grejer det!

Och nästa gång som mamma åker hit, tar hon med sig pappa och då är det jul på riktigt!

Karamell, kastanj, nougat och hasselnöt. Det var smakerna som vi valde. Karamellmacaronen var helt klart godast - kanske den bästa någonsin. Den smakade precis som knäck men konsistensen gjorde den till någonting helt annat än vårt älskade julgodis. Maräng som knastrar och kräm som smälter i munnen är helt enkelt en perfekt kombination.

Idag har jag besökt Boutique Les Fleurs och ännu en gång har jag nöjet att skriva att vi bor hur nära som helst! Några få minuters gångväg och man har hamnat i habegärets gyllene palats. Titta bara!

Butiken var stor och fylld med söta anteckningsblock, smycken, bentoboxar och andra fina ting. Jag hittade mitt lilla karusellhalsband också. Och en massa julklappar som jag inte köpte. Men halsbandet fick minsann följa med hem. Det tänkte jag inte bli av med igen...

Vid varje strapats mellan métrostationen och bostaden där jag jobbar, har jag kikat i ett visst skyltfönster. Fönstret tillhör egentligen ett ställe där man kan få sina händer ompysslade men av någon anledning säljs även smycken där. Skyltningen består utav några tunna grenar som det hänger halsband i och det är särskilt ett som har fångat mitt intresse. Nämligen det här.

Varje gång som jag har haft möjlighet, har jag stått där och tittat på det fantastiska lilla halsbandet med både karusell och gammaldags nyckel, funderat på hur man skulle kunna korta det så att berlockerna inte hamnade i höjd med höfterna och tänkt ut vilka tröjor som det skulle passa ihop med.

Idag fanns det inte kvar.

Åh så dum jag kände mig! Som jag har tänkt på det där halsbandet och nu hänger det runt någon annans hals.

Men efter att ha letat runt lite på nätet måste jag säga att den till synes tragiska smyckesincidenten inte enbart förde med sig lidande, utan även lite iver. För halsbandet säljs - eller har i alla fall funnits till försäljning - i en butik som heter Les Fleurs. Och den ligger till och med i vårt arrondissemang! Hemsidan och webshopen är bedårande och jag längtar som en liten tok efter att klockan ska slå ett imorgon. För då öppnar butiken.

Tills vidare får ni se på några söta ting som går att beställa därifrån.

Fint va?

Idag ska jag göra ett nytt försök. Det är dags för ytterligare ett antal besök i diverse second hand-butiker. Om de är öppna vill säga. Det är ju söndag och då kan man inte vara säker på någonting. Önska mig lycka till nu så hoppas vi att jag har några korta, plisserade kjolar och ljuva jumprar att visa för er ikväll. Ni får nog hålla tummarna ganska hårt för att det ska bli av.

Vad ska ni själva hitta på idag?

Idag har Zak och jag gått längs med Canal Saint-Martin, kanalen som Amélie kastar macka i. Jag letade febrilt efter slussen som hon stod på i filmen och tror faktiskt att jag lyckades hitta den. Men den var öppen så oavsett hur många foton jag tog, ville inte riktigt den där stämningen som jag hade hoppats på infinna sig. Fint var det i alla fall.

I oktober visade Zak den här gatan för mig. Avenue Daumesnil.

Det är inte vilken gata som helst ska ni veta. För den är faktiskt smått magisk. I varje valv finns en butik och nästan alla är så där gamaldags och konstnärliga som vi vill att de ska vara. Vi gick förbi en affär med inredning i mörkt trä och begagnade leksaker. Vi gick förbi en affär med enbart tavelramar. Vi gick förbi en affär med kristallkronor. Och så gick vi förbi en helt fantastisk butik fylld med paraplyer.

Ett intressant litet fenomen här i Frankrike är att väldigt många reklamer följs utav varningar. Medan vi i Sverige bara är vana vid att läsa varningar på cigarettpaket och i samband med alkoholreklam har fransmännen tagit det hela till en ny nivå. För här varnas det även efter reklam för onyttig mat och stillasittande aktiviteter. Som bio till exempel.

Underfundigt och roande blev det när affischerna till biofilmen Jennifer's Body dök upp i métron. Reklamen visade en illa tilltygad hand i en röd pöl samt Megan Fox med blod i mungipan. Under filmens titel stod följande:

Hämnden är en rätt som hon äter varm.

Hittade den här reklamfilmen idag. Gant firar 60 år och har sammanfattat tiden sedan starten i en liten film. Den är ganska amerikansk men innehåller väldigt fina filmklipp från förr i tiden. Allt är fint - förutom materialet från 80-talet.

Idag var min första onsdag med jobb. Det gick bra. Félicie och jag sparkcyklade oss till en park med stora lekplatser och när jag skulle gå hem för dagen sade hon till sin mamma att hon tyckte att jag kunde stanna kvar och sova över. Sådana uppmuntrande ord är alltid fina att höra - kanske extra fina när de är på franska och den som säger dem inte vet att jag förstår.

Sedan träffade jag Mirjam. Det tog ett tag att hitta varandra men till slut så. Vi åkte métro och tittade på julskyltningen hos Printemps och Galeries Lafayette. Och så åt vi nutellacrêpes. Riktigt fint.

Mirjam har jag inte en enda bild på. Däremot finns ett stort antal bilder på skyltfönstrena. Så här kommer lite mer julstämning.

Printemps
Tema: Ryssland

Zak och jag har världens bästa butik alldeles runt hörnet. Den heter Picard och är på sätt och vis som en helt vanlig mataffär. Men det finns en sak som gör den en smula speciell - och fantastisk. Picard innehåller nämligen bara frysvaror! Hela butiken består av ett antal frysboxar som rymmer allt ifrån färdigrätter till macarons och grönsakspuré därimellan. Dessutom är det inte särskilt dyrt.

Vi har köpt världens näst bästa köttbullar där (för mormors kan ju ingen slå), lax och nu även pannbiff. Allt är hur gott som helst! Under min au pair-vecka i Normandie fick jag även testa den panerade fisken, quinoapytten, crêpes:en och ytterligare ett antal livsmedel från frysen med stort f.

Caroline som är mamma till barnen som jag leker med berättade att butikerna även finns i Italien. Först var de tydligen inte placerade på rätt ställen men sedan dök de upp i Milanos finare kvarter och succéen var given. Så har jag i alla fall för mig att hon sade. Picard finns i alla fall i Italien. Och nu är succéen given. Punkt slut.

Avslutar med en fin liten bild...

Hej. Jag heter Erica. Och om sanningen ska fram, är jag inte så värst förtjust i second hand. Det är ganska dumt för jag älskar mode från förr i tiden. Just nu är korta kjolar med fint fall och hög midja det finaste jag vet (nästan. En viss pojke norpar nämligen första plats). Och sådana finns det ju ganska gott om i vintagebutiker.

Jag har hittat mycket fint i sådana affärer. Sådana affärer där kläderna inte är nya. Tyvärr är det just det jag inte tycker om. För när andra talar om att det är fint att plaggen har en egen historia tänker jag bara använt och smutsigt. Jag vet att det kan gömma sig guldkorn i drivorna av jumprar från 80-talet och jag är villig att fortsätta besöka små andrahandsbutiker då och då. Bara för att se om jag kanske, kanske, har ändrat mig. Men jag trivs verkligen inte när fingrarna blir solkiga och håret statiskt av att jag provar några plagg. Jag tycker inte om dammet, inte heller de små fläckarna som jag inte vet var de kommer ifrån, tycker inte om att den söta klänningen jag såg idag, hade gult som kontrasterande färg under ärmarna när den i övrigt var rosa och vit.

Smycken skulle nog vara OK. Det skulle till exempel kunna vara fint med en oxiderad brosch med en skavank eller två. Och First hand vintage låter fantastiskt. Ska nog ta och se om jag kan hitta något sådant istället. För Come on Eileen som jag besökte idag och som sades vara ett magiskt vintagepalats fick mig mest att längta ut till den i jämförelse rena och friska Parisluften.

Idag åt vi frukost i en park. Vi kom visserligen inte dit förrän det hade blivit tidig eftermiddag men i alla fall. Sedan kom en vakt och sade till oss att vi inte fick vara kvar så medan hon låste parken gick vi till banken.

Därefter var det dags att kliva in i helvetet. I alla fall det franska helvetet. Ja, gott folk. Jag talar om företaget vars namn påminner om eldens lågor. Det var dags att göra ett besök hos Orange.

Som tur var, blev det ett kort besök idag. Vi var säkert ute på gatorna igen redan efter 1h och 40 min! Jag förstod inte riktigt varför personalen önskade oss en trevlig helg - var inte det lite för sent? Nej, nu ska vi inte vara sådana. Alla var trevliga i butiken och när vi gick därifrån hade vi äntligen fått vår Clé 3G (dongeln som man laddar med Internettid) att fungera. Så nu kan vi surfa precis var vi vill i två timmar varje månad. Vi gjorde ett snabbt (kom ihåg att vi hade besökt Orange precis innan: Vad som helst är snabbt i jämförelse) besök hos Numericable för att försäkra oss om att vi var borttagna ur deras system. Det var vi. 

I kön på Numericable fick jag även Zak att göra någonting väldigt, väldigt roligt. Inte så snällt kanske. Men så kul att jag fortfarade har svårt att inte skratta högt när jag tänker på det. Han satt på en stol med ryggen mot skyltfönstret och precis utanför stod en tant och kikade in genom rutan. Med mitt allra mest uppmuntrande tonfall sade jag något i stil med att "om du vänder dig om nu så kan du skrämma en tant" och till min glädje gjorde han det. Långsamt vred Zak på huvudet och oj vad rädd den stackars damen blev! Hon skrattade och såg grymt förvånad ut. Själv höll jag på att dö av förtjusning!

När dagens alla måsten var avklarade hade det hunnit bli kväll. Zak tyckte att det var dags att äta falafel i le Marais och jag tyckte att det var en fantastisk idé. Tyvärr hade vi glömt bort att det var Sabbat, så nästan alla falafelbodar var stängda. Som tur var fanns det i alla fall ett ställe som var öppet. Hannas ställe. Som enligt skylten under luckan serverade världens bästa falafel. Zak höll inte med. Den bästa fanns nämligen i en annan lucka lite längre bort på gatan. Men en skylt med den texten skulle säkert inte löna sig lika bra. Hur gott som helst var det ändå.

Zak frågade om han skulle skriva sin autograf på min arm idag. Jag halvlyssnade och tackade nej. Han svarade att det var roligt att jag tog en sådan fråga seriöst, för det var mest något som han bara hade sagt. Jag svarade att han gärna fick rita någonting annat. Något romantiskt. Zak föreslog ett hjärta och sade att det var förutsägbart eller något i den stilen. Jag höll med. Vi satte oss på bänken bredvid den bänk som vi satt på igår och Zak började rita på min arm. Men det syntes inte så han sade att det inte var meningen att det skulle bli något. Och så berättade han vad han hade tänkt rita. Och då gav jag honom en fungerande penna och tvingade honom att försöka igen för det lät så fint!

Och det blev både romantiskt och vackert.

Två av gårdagens inköp. Kjolen är för övrigt min fantastiska Whyred-kjol som jag har berättat lite om innan. Den ska få ett eget blogginlägg någon dag för den är verkligen hur fin som helst! Fallet i tyget, vecken, bandet och knappen i midjan. Perfektion är rätt ord att använda.

I torsdags lärde Zak sina elever att spela schack vilket innebär att jag gick i butiker hela dagen. Till min glädje hittade jag äntligen en fin vinterkappa! När jag har fått några timmars sömn, tänker jag visa den för er. Tills vidare får ni se påsen och det prickiga silkespappret som den bars hem i.

En utav mina favoritlåtar just nu. Videon är dessutom underbar! Fina färger, svartvita provdockor och dramatiska kläder. Fast jag kan inte låta bli att notera att Dragonette är lite klumpig. Kika lite närmare på de vingliga stegen omkring 1:28, fördröjningen vid 2:38 och den totala dansmissen vid 2:44 så förstår ni vad jag menar. Det kan tänkas att sistnämnda är avsiktlig men jag tycker mig kunna se den ytterst ärliga förvirringen i hennes ögon. Vad tror ni?

Det blev ändrade planer. Så bilderna på julskyltningen från Galeries Lafayette får ni se någon annan gång. Senast på torsdag skulle jag tro, kanske tidigare!

Istället för att i sann decemberanda springa runt på ett julpyntat shoppingmecka, gjorde vi något som var mer "höstigt". Vi tog en riktigt lång och kall promenad. Promenerade till sjätte arrondissemanget, tittade på universitetet Sorbonnes fasader, strosade genom Jardin de Luxembourg och vandrade slutligen hem.

Det kanske finaste idag, nej förresten. Det näst finaste idag var de här fotona som låg på vår gata. Mer "améliskt" kan det ju inte bli! En fimp, lite allmän smuts. Och två svartvita foton på en äldre herre.

Så där. Då hade vi betat av hela bloggarkivet. Så nu blir det nutid hela tiden!

Idag mår både Zak och jag pyton. Zak står eventuellt för feber medan jag representerar ont i munnen. Förkylningen delar vi på. Jag var ute och handlade förut och köpte mat för hela dagen så att ingen av oss ska behöva lämna lägenheten igen. Fy vad jobbigt det är att inte må bra!

Kan även berätta att jag behöver en vinterkappa. Jag är tokig i kappor och i år vill jag ha något som för tankarna till flyktingbarn under andra världskriget som jag så fint beskrev det för pojken min. Jag tänker:

Grå eller mörkblå, antagligen dubbelknäppt, slejf i ryggen (heter det så? En tygbit fastsatt med två knappar är i alla fall vad jag är på jakt efter), empireskuren eller med vippig kjoldel, snörkängor, béret, halsduk, en liten brosch, koffert, tågstation och rök. Och en fruktansvärt kall vinter...


Några tips? Har redan H&M's pälskrage-kappa som ett alternativ men vill hitta något ännu bättre! Så om ni har fina idéer - berätta!

Och en sak till förresten! Jag verkligen hatar axelvaddar så kappan får hemskt gärna vara utan sådana. Annars måste jag sprätta upp fodret och ta bort dem nämligen. Lite omständigt men det är en principsak för min del. Jag ska vara äkta och då ska inte ens en flortunn liten axelvadd få skapa illusioner om min kropp.

På Champs Elysées finns en allé av Vogue-omslag. Fashionabelt…

Vad vi hittade i fönstret till en butik i Le Marais. Klockrent.

Som vi alla redan är överens om, ska brev från Paris helt klart skickas i airmail-kuvert. Jag blev överförtjust när jag fann dessa i en bokhandel och satte genast tillbaka kuverten med Eiffeltornsmotiv som jag först hade tänkt köpa. För inget slår kuvert med blå-röda kanter...

Det var onsdag och jag hade ett svart satinband i håret.

Efter att ha ätit frukost på samma café som igår, promenerade vi gatan upp till Père Lachaise – en kyrkogård som jag härmed utnämner till den finaste platsen i hela Paris. Begravningsplatsen är så vacker, lagom kuslig och väldigt romantisk på ett gammaldags och smått magiskt sätt. Överallt finns gravar från längesedan, smala kullerstensvägar och små monument med krusiduller som svartnat av smuts och tidens gång. Allt är så fantastisk fint och jag vill bara gå omkring där i timmar med min kamera och ett fint fotoprojekt i tankarna.

Idag gick vi mest dit för att skymta Jim Morrison’s grav. I allmänhet vekar det vara därför folk går dit. Ganska märkligt egentligen med tanke på att det med all säkerhet finns betydligt mer intressanta och inflytelserika personer begravda där.

Sedan åkte vi och hälsade på Billy och Malm.

Det kändes bra att återse å, ä och ö i en offentlig miljö. Vi åt köttbullar, köpte förvaringslådor, köksredskap och en hel del andra nödvändiga ting och sedan återvände vi till bilen – med två påsar Daim, salta sillar och skumtomtar som färdproviant.

Bilen körde till Monets (något vildvuxna) trädgård där vi strosade runt och fotade växter och dammar. Det var väldigt lummigt och kanske även lite vattensjukt men den åsikten var jag tydligen ensam om så jag gav vika efter ett tag och började nästan hålla med om att det var vackert. 

Frukost på café

Café crème till de vuxna. 

Mamma. 

Pappa 

Och dotera (samt pojkvännens axel).

Idag var en mycket viktig dag. Det var nämligen dags för shopping! Mamma och jag hade sedan tidigare bestämt oss för att köp varsin riktigt fin väska under vår gemensamma td i Paris och nu var det alltså dags.

Vi började på Galeries Lafayettes skoavdelning (bottenplan) och arbetade oss sedan uppåt. Då och då gick vi över till Printemps för att jämföra utbud och priser. Zak och pappa gav upp efter ett tag – klagade på att köpcentrernas golv var för hårda så att man fick ont i fötterna och annat trams – men mamma och jag gav minsann inte upp så lätt! 

Mor och jag susade fram och tillbaka - främst bland accessoarerna. Jag var galet nära att köpa en svart liten sammetsnecessär från Sonia Rykiel och en plånbok från Chloé som var fullkomligt perfekt och väldigt ”ericig” men tyvärr i fel färg. Inget utav de söta fynden fick alltså följa med hem men båda har etsat sig fast i mina tankar så det kan tänkas att jag köper dem någon dag trots allt. Mamma avslutade dagen med en stor påse från Marc by Marc Jacobs över axeln. I den kunde man finna en jättefin väska som pappa har lovat henne i födelsedagspresent.

I jakten på Chloéplånboken som enligt ett butiksbiträde skulle finnas i flera olika färger, gjorde vi även en snabbrusch till Champs Elysées tvärgata Avenue Montaigne där alla ståtliga butiker ligger uppradade efter varandra. Det gav tyvärr ingen lycka vad gäller Chloéportmonnän (som inte ens fanns i butiken) men däremot en riktig modeupplevelse! 

Vi återförenades med männen i våra liv och köpte glass från Häagen-Dazs. Zak och jag fick äntligen smaka på vår egen glassinnivation med crêpe istället för rån och jag måste säga att det var bland det godaste någonsin! Att glassen var omfamnad av seg chokladsås gjorde inte upplevelsen sämre direkt! 

När glassdrömmarna var slukade återvände vi till de stora shoppingcentren för jag hade fått för mig att jag kanske skulle köpa Chloéplånboken trots den trista färgen men väl inne i butiken fick jag ingen wow-känsla och lät därför bli.

Däremot blev det ett litet inköp hos Chanel. Ni minns kanske den eleganta lilla fickspegeln med ett förstorande och ett vanligt glas? Den är min nu. Och den har ett eget litet etui i sammet! Jag fick en pytteliten Chanel-papperspåse att bära spegeln i och två minimala burkar med ansiktskräm skickades med. Sedan fick jag välja ut en parfym som sprayades på mig. Fransk lyx i kubik.

Dagen var som sagt tillägnad väskinköp och eftersom jag fortfarande inte hade köpt någon begav vi oss till Le Marais. Redan innan mammas och pappas besök hade jag nämligen funnit en perfekt liten koffert där. Det var bara att hoppas på att butiken inte hade hunnit stänga…

Till min glädje var det öppet! För tredje gången gick jag in i butiken för att storögt titta på den svarta väskan med vibbar från tiden då det var krig i Europa. Den hade aldrig varit så fin som idag! Butikspersonalen kände igen mig och jag lämnade över väskan med ett glatt ”enfin” (slutligen). Väskan lades ned i en dust bag (hur kan jag vara så förtjust över en sådan sak?) och därefter i en gigantisk papperspåse med textilband. På den ena sidan av påsen finns silhuetten av en springande greyhound och på den andra står Bimba & Lola skrivet med svarta, blanka gemener. Finare kan det nog inte bli.

Bilder på de små inköpen kommer i ett eget inlägg.

Sightseeing-dag med mina älskade föräldrar - och min älskade pojkvän såklart! Vi hann se en hel del av vackra Paris idag. På förmiddagen visade Zak och jag stolt upp Place des Vosges som var så där höstigt och vackert med löv på marken och frisk luft precis överallt. Och så promenerade vi till le Louvre och satt och vilade i varsin stol i Jardin des Tuileries.

Sedan gick vi nästan till Champs Elysées och tog métron till Amélies kvarter - Montmartre. Efter lunch var det dags att förflytta sig i vertikal riktning. I uppförsbacke lyckades vi ta oss förbi turister, souvenirbutiker och påflugna försäljare som sålde både flätade armband och Chanel No.5. Tillslut stod vi framför Sacre Cœur. Utsikten därifrån är helt fantastisk, Paris romantiska hustak syns överallt.

Det visade sig att vårt besök sammanföll med en ”vinskördemarknad” där bland annat surdegsbröd, skinka, vin och godis fanns till försäljning. Vi insöp mest atmosfären men kostade på oss en liten påse med kaffefudge och jordnötter i sjok av knäckäpple-knäck.

Vi strosade vidare till en butik med Dalirelaterade saker som för övrigt ligger i anslutning till ett litet museum som vi besökte när jag var nio. Sedan tog vi del utav gratisunderhållningen på den stora trappan framför Sacre Cœur. Det var två killar (eller snarare två unga män) som spelade och sjöng och så hade de några vänner som gick runt och sålde öl till publiken. Den där trappan blev verkligen deras arena och mannen som sjöng utbrast till och med ett ”Welcome to Sacre Cœur!”. En japan förevigade hans bakdel på bild och jag förevigade ögonblicket.

Ikväll kommer mina föräldrar hit! De har fyllt bilen med kläder och prylar och ska nu dumpa allt i vår lilla studio. Vi får se hur mycket de blir tvungna att ta med sig hem igen för det är ju inte så stort här. Nej, det är litet och alldeles lagom!

Det är dock inte för prylarnas skull som jag är glad att de kommer hit! Jag vill helt enkelt krama om mina parentos. De stannar i några dagar och under den tiden ska vi hinna göra turistiga saker som att åka upp i Eiffeltornet (vi har varit här innan men Eiffeltornsturen har aldrig blivit av – jag har varit lite för skraj), vi ska besöka IKEA för att inhandla lite nödvändigheter såsom underlakan till dubbelsängen, en stekspade som inte smälter i stekpannan, en stor kastrull i något annat material än aluminium (teorierna och skrönorna om att det ger Alzheimers gör mig rädd) och en massa små förvaringslådor så att vi kan fylla bokhyllorna med prylar utan att det ser skräpigt ut, vi ska gå till tvätteriet och tvätta och dessutom ska vi hinna med en hel del shopping! Mamma och jag ska till exempel unna oss varsin riktigt fin väska. Det ser jag verkligen fram emot!

Idag har vi strosat runt i de ståtliga köpcentren där Miu Miu och D&G ligger vägg i vägg. Alla stora modehus finns representerade: Chloé, Chanel, Marc Jacobs, Prada, Yves Saint Laurent, Sonia Rykiel, Louis Vuitton. Så mycket fint till så fantasifulla priser att vi inte ens vågade oss in i själva butikerna. Förutom Marc By Marc Jacobs för där ville jag titta på väskor.

Zak köpte ett par jeans på Galeries Lafayette och provade skor på Printemps. Utbudet var fantastiskt. Förutom plagg från de tokdyra märkena finns även lagom dyra kläder att köpa och vi hittade till och med ett ställe där de sålde kläder från Resteröds – det såg så fint ut, med ö och allt!

Efter några timmars butiksvandring, tog Zak och jag métron till la Bastille och promenerade till le Marais där vi åt mat på ”vår gamla vanliga kinakrog”. Sedan gick vi till den lilla parken som är omringad av hus (det riktiga namnet är Place des Vosges) och skrattade åt de lekande barnen (fast inte så att de hörde såklart) som mest verkade vilja skada varandra.

Sedan köpte Zak ett par jättefina skor och så gick vi hem.

Quietland-Matilda skulle få följa med mig och Audrey Hepburn till Tiffany's på 60-talet och välja ut precis vad hon ville bland alla tokfina smycken. Och sedan hade hon kunnat få göra en mysig gästkollektion åt dem också, det skulle jag se till. Tror att de har lite brist på ankare och söta tekoppar bland berlockerna nämligen. Men det skulle det bli ändring på efter den här julen minsann!

Så, det var alla julklappar det.

Har ni själva gett bort någon riktigt bra present? Eller kanske fått något som ni inte hade önskat er men som visade sig vara mer än perfekt? Berätta!

Till alla studenter och till er som hellre lägger pengar på kläder än mat, kommer här ett tips på en snabblagad, nyttig, god och billig maträtt!

Fullkornspasta med tonfisk

Detta behöver du för att mätta en person som äter en ganska liten eller normal portion och en person som fyller tallriken till bredden – två gånger.

♫ 200 - 250 gram fullkornspasta (innehåller mycket protein vilket förlänger mättnadskänslan)
♫ 2 burkar med tonfisk i tomatsås
♫ 1 paprika
♪  salt & svartpeppar

Skär paprikan i bitar och koka fullkornspastan i saltat vatten. När det är 5 minuter kvar tills pastan är klar, häller du tonfisken och dess tomatsås samt paprikabitarna i en stekpanna. Se till att det puttrar lite fint så att allt blir varmt. Krydda med svartpeppar. Rikligt. När pastan är al dente, häller du av vattnet. Sedan blandar nu ned tonfiskpytten i pastakastrullen och serverar. Mums filibabba, smaklig måltid! Glöm inte att lyxa till det med ett glas vatten förresten.

Med tanke på dagens väder här i Paris passar det bra att visa upp hylltapeten i min garderob. Det är egentligen två hyllor som är klädda i så här fint papper men eftersom jag är så kort, kommer bara en av dem till användning.

Hjärtan och paraplyer - mer parisiskt kan det väl knappast bli?

Spöregn + Paris + Sen förmiddag = Nudlar med kycklingsmak till frukost!

Billigt och makalöst gott.

Vi har testat några nya chokladdesserter förresten. Utbudet av chokladkräm i portionsförpackning är enormt här i Paris och i jakt på ett alternativ till vår älskade Alpro Soya-dessert har vi redan hunnit beta av två olika sorter. Den senaste är även den baserad på soja och smakar mörk choklad och marsipan. Som Anthon Bergs marsipanbröd fast flytande.

Idag har Paris varit precis så där underbart som det är i alla filmer och i mina dagdrömmar. Smågator och boutiquer, eleganta kvinnor med nyinköpta fynd säkert förvarade i vackra, påkostade papperspåsar med blanka logotyper och textilband, en man i smal kostym på sin vespa, en rondell med otaliga filer och galen trafik, en välfylld métro, baguette till frukost, liv överallt!

Upptäckte att det finns en butik på gatan intill som säljer lolitakäder från märken som Putumayo och Angelic Pretty. För några år sedan hade jag blivit yr av iver och glädje! Nu tyckte jag bara att det var lite smått fantastiskt och tog ett kort.

Nallen säger: Och glöm inte Angelic Pretty-hörnet på första våningen!!! (på begäran)


Och under står det: Fizzy som har fått lite mage på bilden!


Utanför Häagen-Dazs-glassbaren på den stora gatan där vi bor, hittade Zak och jag vår Hemglassidé. Vi sade ju att crêpeglassen skulle bli en succé!

Zak visade vägen till le Marais som är det finaste och mest parisiska kvarter jag någonsin har sett! Allt är fantastiskt där och jag tror faktiskt att vi kan gå dit på mindre än en vanlig reklampaus. Mitt inne i favoritprogrammet kan det kännas som en evighet men om sanningen ska fram vet vi alla att det bara rör sig om några minuter!

Vi tog métron till en hållplats som heter Courcelles och därifån stalkade vi tre tjejer som såg ut att vara svenska. De gick till Svenska kyrkan och vi följde efter. Det skulle nämligen hållas en informationsträff för ungdomar där idag. I vanliga fall tycker jag att det enda kyrkan har att tillföra är vacker arkitektur men här i Paris behövs den faktiskt. Inte för trons skull – jag har gått ur kyrkan och tror fortfarande inte ett dugg på Gud – men den behövs som ett forum där man kan prata svenska, träffa ungdomar och vuxna och få lite hjälp och råd med de problem som uppkommer när man försöker slå sig in i en ny kultur. Vi satte oss bredvid en flicka som hette Terese och det visade sig att vi hade gått på ”konkurrerande” gymnasieskolor och att vi hade en gemensam kompis. Sedan träffade vi Marcus som jag har gått på samma dagis, låg-, mellan- och högstadie som och dessutom bott granne med. Liten värld, eller vad säger ni?

Jag bläddrade i jobbpärmar och skrev upp diverse telefonnummer till svenska mammor som vill ha hjälp att hämta barnen från dagis och skolan. Funderar på att ringa runt lite nästa vecka.

Efter mötet tog Zak och jag métron tillbaka till le Marais och åt kinamat. I Frankrike finns det asiatiska restauranger med en massa olika rätter på stora fat bakom disken och när man har berättat vilka rätter man vill ha, läggs maten upp i plastbyttor som sedan sätts in i stora mikrovågsugnar (eller så är det vanliga ugnar men då kan man ju fundera lite på hur plasten kan hålla). Efter en stund är maten varm och om man har beställt take away, läggs en plastfilm över varje bytta. Zak och jag valde dock att äta på plats så vi fick istället varsin tallrik med två byttor på varje och sedan var det bara att hugga in. Det är antagligen det mest osofistikerade sättet man kan äta kinamat på men smaken är det minsann inget fel på! Det är fantastiskt gott! När jag var på språkresa i Nice för två år sedan, köpte jag mat från liknande restauranger så det var roligt att hitta samma koncept i Paris! När vi gick hem hittade vi ytterligare två mikroburkskinamat-restauranger på vår gata. Om vi inte orkar laga mat någon dag och har spännande SVT Play-avsnitt att titta på kan ett av dem bli vår räddare i nöden.

Vi passerade även en fin dessertbutik med macarons i olika färger, glass som såg väldigt, väldigt god ut och tårtor i form av schackbräden med pjäser i vit och mörk choklad.

Har insett att det finns några ord som är väldigt gulliga på franska så igår kväll skaffade jag mig två små favoritord.

Puce (f) som uttalas ”pyss” och enligt ordboken betyder loppa men som också verkar användas för att beskriva de små chipen på konto- och SIM-kort.

Och nouilles (f pl) som uttalas ”nouy” och betyder nudlar.

Det finns bara inget sötare än att säga ”nudlar, nudlar, SIM-kortschip” på franska!

Vilka är era favoritord?

Jag har visserligen redan berättat om vår lilla studio men tänkte ändå att ni kanske har lust att se lite mer av den. Så här kommer en presentation i bilder!

 
Det stora rummet som rymmer såväl säng...

 
…som matbord. Tycker om trägolvet förresten!

En ytterst liten korridor som mynnar ut i en lika liten hall (garderoberna är däremot ganska rymliga).

Vårt minimala och superfräscha kök…

…med spotlights och tvättsvamp istället för diskborste…

…och en ugn i samma storlek som en mikro.

Badrummet med kakel och badkar!

Rosa och fint.

Utsikt från balkongen. Långt bort till höger kan man faktiskt skymta några fantastiska hustak som är så där parisiska som vi vill att alla tak ska vara!

Nå, vad tycker ni? Jag stortrivs i alla fall i vår lilla lägenhet!

Tänkte att ni kanske ville tjuvkika lite på lägenheten innan ja visar mer imorgon.

Idag har varit en lugn dag. Vi skulle egentligen ge oss ut och shoppa men sköt upp det till framtiden. Istället har Zak varit på en schackklubb och fått ett extraknäck som tränare för både barn och vuxna och jag har stannat kvar i lägenheten och vilat. På eftermiddagen gick vi till Monoprix och köpte billig mat att bunkra upp i skafferiet. Det är rätt kul att jaga lågprisvaror faktiskt. Så många gram som möjligt till lägsta pris är vad som gäller!

För 37,68 € fick vi följande varor:

♠ Fem burkar med tonfisk varav två med tomatsås och en med någon speciell smak (som jag inte kommer ihåg just nu)

♣ En stor förpackning med basilikasmaksatt tomatsås

♥ 500g fullkornspasta (fjärilarna var billigare än penne)

♦ 1 kg couscous

♠ 1 kg ris

♣ En stekspade

♥ Kyckling

♦ Svartpeppar

♠ Malen ingefära

♣ Vitlökspulver

♥ Chokladkräm (dessert)

♦ Fyra paket med färsk tortellini

Frukt och grönsaker tänker vi köpa i frukt och grönt-butiken utan dörr. Zak provhandlade en röd paprika där förut och fick en blinkning på köpet. Ett ställe att återvända till med andra ord.

På kvällen lagade min händiga man en galet god middag som var så stark att näsan började rinna. Men oj vad gott det var! Ris med paprika och kyckling, kryddad med salt, peppar, ingefära och vitlök. Han är duktig på att laga mat, min pojke!

Då var vi redan inne på dag två i det nya landet. Det känns märkligt. Överväldigande och overkligt men alldeles fantastiskt. Fast när jag skriver det, tänker jag automatiskt på korten med änder i skala 1:100 som de amerikanska emigranterna skickade till sina svenska släktingar för att övertyga om att resan var värd både pengarna och besväret. För igår fick jag ett mindre sammanbrott: Allt är nytt, det är svårt att förstå vad som sägs och igår låste det sig så fort jag skulle försöka säga något. Men idag har det gått lite bättre faktiskt! Zak sade i alla fall att jag redan hade förbättrat språket för att jag vågar säga mer. Vet dock inte om gubben i hissen blev så glad när jag monopoliserade samtalet mellan gatuplanet och tredje våningen och förklarade att jag inte förstår så mycket och att pojkvännen och jag bara har bott här i en dag. På sätt och vis var det hans eget fel för när vi gick in i hissen sade han något som jag inte begrep över huvud taget. Och jag tänkte att det var bäst att förklara sig så att han inte skulle ta illa upp över att inte få något svar. Han kanske hade frågat mig något! Men sedan visade det sig att han inte var så pratglad trots allt och det enda jag fick till svars efter min monolog var ett enkelt bonsoir.

Vi bor galet centralt förresten. Idag promenerade vi in till stadens kärna och kikade lite på Notre Dame och Louvren. Sedan satt vi i Tuillerierna och fick vita skosulor för istället för grus eller asfalt, är marken täckt med vit sand. Vi har åkt metro och det luktar speciellt överallt. Ibland lite sött och på morgnarna när vi går ut och köper en baguette till frukost, luktar det utomlands och semester och stad som väckt till liv.

På gatan intill kryllar det av restauranger och caféer - vi har hamnat i ett riktigt matstråk! Häagen-Dazs-glassbar, bagerier, indiska, kinesiska, japanska och thailändska restauranger, ölhak, crêperiebodar, några mindre mataffärer, affärer som enbart säljer frukt och grönsaker och en juicebar ryms alla på vår välbefolkade gata. Tillsammans med två vintagebutiker, några klädaffärer och en butik med japanska nödvändigheter.

Vi bor i ett stort lägenhetskomplex med flera byggnader. Det finns grindar och man måste hålla upp en färgglad plastbricka för att kunna öppna dem, nedanför byggnaderna har fastighetsskötarna sina små kontor och på morgnarna går män omkring med stora maskiner och gör rent golven.

Så till lägenheten, eller le studio som en enrummare kallas här. Den är pytteliten, en sisådär 25 kvadrat, och rymmer en minimal hall med en ännu mindre korridor, ett badrum, ett kök och ett sovrum. Och så finns det även en balkong som vetter ut mot likadana lägenheter och ett svart ruckel i tegel.

Det tokiga är att ju mer vi vistas i lägenheten, desto större blir den! Tror verkligen att det här kommer att bli superbra. Igår gick min älskade Zak med på att stuva undan både filt och sängöverkast på den översta hyllan i garderoben. Jag har nämligen lite svårt för andras prylar, känner mig inte bekväm när jag inte vet om saker och ting är rena. Så vi tog bort allt som inte kändes fräscht och om min önskan går i uppfyllelse (vilket jag tror att Zak gick med på igår), kommer även mattan i sovrummet att gömmas i en garderob. I övrigt är allt finemang! Fräscht och hyfsat rent! Det finns ett badkar i badrummet och vi har spotlights i köket. Dessutom var Zak finast och gav mig två hyllor i badrumsskåpet. Själv fick han bara en.

Françoise stannade och hjälpte oss med lite bankärenden. Så nu har Zak och jag både en försäkring och ett gemensamt konto med varsitt kort som dimper ned i brevlådan på onsdag. Och så har vi nya telefonnummer. Mitt ser ut så här: 06.28.47.88.92.