Om jobb.
Jo, några av er (egentligen bara två men det kanske finns fler där ute) undrar vad vi jobbar med. Så det tänker jag berätta nu.
Varken Zak eller jag jobbar speciellt mycket. Det skulle faktiskt inte kunna bli mer lagom. Vi tjänar in pengar till hyran och betalar resten med redan ihopsparade pengar. Det känns bra. För vi är inte här för att bli rika utan för att uppleva Paris, ta ett uppehåll från studierna och för en stund göra någonting helt annat än det vi är vana vid.
Zak är schacktränare. Varje måndagskväll håller han föredrag för omkring tio vuxna schackentusiaster på klubben i le Marais och på torsdagar besöker han två olika skolor och lär barn att spela schack. Är verkligen imponerad över att han klarar av att göra allt det här enbart på franska.
Själv leker jag med en svensk-fransk flicka på fem år, Félicie. Hon förstår svenska men envisas med att tala franska och föräldrarna vill att hon ska vara helt tvåspråkig så min uppgift är mest att exponera henne för svenska och försöka få henne att prata mer. Hon har även en sjuårig storebror och en ettårig lillasyster och dem träffar jag också såklart!
På måndagar (samtidigt som Zak jobbar faktiskt) och fredagar jobbar jag mellan 17 och 19 och på onsdagar ska jag jobba mellan 12.30 och 16.30 men det har inte inträffat ännu för jag började i fredags och idag är det helgdag så familjen är ute på egna äventyr. Det tar ett tag att åka hem till dem men som tur är går vår närmaste métro hela vägen så jag behöver varken byta linje eller promenera särskilt långt för att komma fram.
För några veckor sedan hade barnen novemberlov och då fick jag följa med till familjens (och deras släktingars) hus i Normandie för att jobba som au pair i fem dagar. Barnens kusiner var också där så totalt härjade sju ungar i huset. Sju barn i åldrarna fem dagar till sju år. Det var en upplevelse. På sätt och vis gjorde vi inte så mycket men ändå sov jag över nio timmar varje natt! Mamman till barnen som jag tar hand om är för övrigt hur trevlig som helst. Jag tycker verkligen om henne och hon verkar tycka om mig så det funkar bra.
I vilket fall som helst är vi supernöjda med våra jobb! Känner mig så tacksam över att båda har lyckats hitta något att göra också. Det hade kunnat bli jobbigt annars...
Men så blev det inte så nu ska jag göra några glädjeskutt i studion! Kärlek och ljus till alla snälla arbetsgivare.
Varken Zak eller jag jobbar speciellt mycket. Det skulle faktiskt inte kunna bli mer lagom. Vi tjänar in pengar till hyran och betalar resten med redan ihopsparade pengar. Det känns bra. För vi är inte här för att bli rika utan för att uppleva Paris, ta ett uppehåll från studierna och för en stund göra någonting helt annat än det vi är vana vid.
Zak är schacktränare. Varje måndagskväll håller han föredrag för omkring tio vuxna schackentusiaster på klubben i le Marais och på torsdagar besöker han två olika skolor och lär barn att spela schack. Är verkligen imponerad över att han klarar av att göra allt det här enbart på franska.
Själv leker jag med en svensk-fransk flicka på fem år, Félicie. Hon förstår svenska men envisas med att tala franska och föräldrarna vill att hon ska vara helt tvåspråkig så min uppgift är mest att exponera henne för svenska och försöka få henne att prata mer. Hon har även en sjuårig storebror och en ettårig lillasyster och dem träffar jag också såklart!
På måndagar (samtidigt som Zak jobbar faktiskt) och fredagar jobbar jag mellan 17 och 19 och på onsdagar ska jag jobba mellan 12.30 och 16.30 men det har inte inträffat ännu för jag började i fredags och idag är det helgdag så familjen är ute på egna äventyr. Det tar ett tag att åka hem till dem men som tur är går vår närmaste métro hela vägen så jag behöver varken byta linje eller promenera särskilt långt för att komma fram.
För några veckor sedan hade barnen novemberlov och då fick jag följa med till familjens (och deras släktingars) hus i Normandie för att jobba som au pair i fem dagar. Barnens kusiner var också där så totalt härjade sju ungar i huset. Sju barn i åldrarna fem dagar till sju år. Det var en upplevelse. På sätt och vis gjorde vi inte så mycket men ändå sov jag över nio timmar varje natt! Mamman till barnen som jag tar hand om är för övrigt hur trevlig som helst. Jag tycker verkligen om henne och hon verkar tycka om mig så det funkar bra.
I vilket fall som helst är vi supernöjda med våra jobb! Känner mig så tacksam över att båda har lyckats hitta något att göra också. Det hade kunnat bli jobbigt annars...
Men så blev det inte så nu ska jag göra några glädjeskutt i studion! Kärlek och ljus till alla snälla arbetsgivare.
Kommentarer
Trackback
