♥

Tandvärken är borta för jag har ingen tand att ha ont i längre. Dessutom har jag blivit över 40 euro fattigare och en traumatisk upplevelse rikare. Vad ska jag säga? Dagen hade kunnat vara bättre.

Jag kom faktiskt fram till tandläkarmottagningen först vid 11.40 och det blev inte min tur förrän en stund efter tolv. I väntrummet möttes jag utav den här lugnande bilden. Det var egentligen en miniserie för under hängde en tavla med fortsättningen. Mannen i stolen skulle få en tand utryckt. Vilket sammanträffande... 

Sedan var det dags. Första bedövningssprutan kändes knappt, den i gommen var lite värre. Det kändes som att jag fick bedövning ner i halsen och upp i huvudet och jag började gråta. Så fruktansvärt obehagligt. Jag var rädd att jag inte skulle kunna andas. Min tandsköterska (hade en som pratade lite tydligare) var hur fin som helst och försökte lugna mig lite. Och tandläkaren var också jättebra. Förklarade hur det skulle kännas när hon tog bort tanden och så. Det kommer att spänna sade hon. Och det gjorde det. Och så blev jag rädd att hon inte skulle lyckas få bort den.

Till slut var helvetet över. Men på något sätt känns det som att helvetet bara har börjat. Det dröjer fortfarande över en timma tills jag får äta, dricka eller ens spotta. Och när det väl är dags för sådana aktiviteter kommer det säkert att göra ont. Jag har fått lära mig att vika kompresser och blivit tipsad om att kyla kinden för att minska svullnad. Och jag får inte ta magnecyl eller aspirin, fast det gör jag ändå aldrig.
 
Jag fick ta med mig tanden hem. Lade upp en bild på den innan men den är för otäck för era små tindrande ögon. Ung och ful och skev är i alla fall vad den är. Och tydligen sitter dess tvilling ännu mer snett i min mun.

Jag tycker jättesynd om mig själv nu. Stackars, stackars lilla Erica.