14 november

Idag åt vi frukost i en park. Vi kom visserligen inte dit förrän det hade blivit tidig eftermiddag men i alla fall. Sedan kom en vakt och sade till oss att vi inte fick vara kvar så medan hon låste parken gick vi till banken.

Därefter var det dags att kliva in i helvetet. I alla fall det franska helvetet. Ja, gott folk. Jag talar om företaget vars namn påminner om eldens lågor. Det var dags att göra ett besök hos Orange.

Som tur var, blev det ett kort besök idag. Vi var säkert ute på gatorna igen redan efter 1h och 40 min! Jag förstod inte riktigt varför personalen önskade oss en trevlig helg - var inte det lite för sent? Nej, nu ska vi inte vara sådana. Alla var trevliga i butiken och när vi gick därifrån hade vi äntligen fått vår Clé 3G (dongeln som man laddar med Internettid) att fungera. Så nu kan vi surfa precis var vi vill i två timmar varje månad. Vi gjorde ett snabbt (kom ihåg att vi hade besökt Orange precis innan: Vad som helst är snabbt i jämförelse) besök hos Numericable för att försäkra oss om att vi var borttagna ur deras system. Det var vi. 

I kön på Numericable fick jag även Zak att göra någonting väldigt, väldigt roligt. Inte så snällt kanske. Men så kul att jag fortfarade har svårt att inte skratta högt när jag tänker på det. Han satt på en stol med ryggen mot skyltfönstret och precis utanför stod en tant och kikade in genom rutan. Med mitt allra mest uppmuntrande tonfall sade jag något i stil med att "om du vänder dig om nu så kan du skrämma en tant" och till min glädje gjorde han det. Långsamt vred Zak på huvudet och oj vad rädd den stackars damen blev! Hon skrattade och såg grymt förvånad ut. Själv höll jag på att dö av förtjusning!

När dagens alla måsten var avklarade hade det hunnit bli kväll. Zak tyckte att det var dags att äta falafel i le Marais och jag tyckte att det var en fantastisk idé. Tyvärr hade vi glömt bort att det var Sabbat, så nästan alla falafelbodar var stängda. Som tur var fanns det i alla fall ett ställe som var öppet. Hannas ställe. Som enligt skylten under luckan serverade världens bästa falafel. Zak höll inte med. Den bästa fanns nämligen i en annan lucka lite längre bort på gatan. Men en skylt med den texten skulle säkert inte löna sig lika bra. Hur gott som helst var det ändå.



På vägen hem köpte vi varsin macaron. De  var de första någonsin och smakade hasselnöt. Vi väntade med att äta dem tills vi kom till Bastiljen och såg till att ta den sista tuggan samtidigt. Makalöst gott. Enligt mig var nog det krispiga det allra bästa. Zak menade att det godaste var kombinationen. Jag är beredd att hålla med honom.






Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag är så glad över din blogg! Den får mig alltid på så himla bra humör, och mest blir jag glad över erat fina liv tillsammans. Jag längtar tills jag får det precis likadant! Puss

2009-11-15 @ 14:45:32
URL: http://helh.blogspot.com
Postat av: Freja

ååh din blogg är så mysig! som ett litet gömställe!

2009-11-15 @ 15:03:30
URL: http://bomullsdrommar.blogspot.com
Postat av: Linda

det är så underbart att höra om ditt liv i Paris! Jag sitter med ett fånigt leende på läpparna när jag läser här och är så himla glad för din skull!

2009-11-15 @ 20:11:59
URL: http://rosettflickan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0