♥

Idag fick jag en efterlängtad avi som strax därefter ledde till paketöppning... Men vad gömde sig bland bubbelplasten?

Jo, min alldeles egen mini-PC! Ett utav mina priser från Ericssons Teknik- och Naturvetenskapspris i Årets Skolarbete 2009.

Så liten och söt! Tangentbordet passar dessutom perfekt till mina små händer. Jag älskar den!

Åh jag upptäckte precis att Improv Everywhere som ligger bakom en hel del flash mobs så som tidsfrysningen på Grand Central Terminal och självmodsförsöket från ungefär en meters höjd har gett ut en bok. Causing a scene heter den och handlar om förarbetet med de mest lyckade tillställningarna. Jag har inte läst ännu men här kan du ta del utav innehållet i de två första kapitlen. Verkar vara en fullkomligt underbar bok som visar att ingenting är omöjligt och att det faktiskt finns en massa fina människor runt omkring oss som gör saker bara för att andra som de inte ens känner ska få en intressant dag! Dessutom är bokomslaget sött. Jag älskar sånt här!

Jo jag har tänkt på en sak. Det där med att man ibland inom modevärlden talar om att vissa kollektioner är konceptuella osv. - jag har aldrig riktigt begripit mig på det. Men jag tror att allt har klarnat nu. För vore det inte bättre om alla klädde sig lite konceptuellt - alltså med något i tankarna, en idé, en specifik inspirationskälla.

Jag skulle vilja göra några minikollektioner med olika koncept. Fast då menar jag varken ett specifikt årtionde, en musikgenre eller något annat tema som lätt förknippas med kläder. Nej, istället skulle det bli konceptuellt med någonting annat i tankarna. Just nu skulle jag vilja klä mig som:

♥ ett kärleksbrev
♥ en järnvägsstation
♥ ett kråkslott

Vi får se när jag knåpar ihop mina idéer till verkliga kreationer men det kommer. Om inte alltför lång tid.

Zak lärde mig ett franskt uttryck häromdagen som är så fint att jag måste dela med mig utav det. Så jag tänkte att det skulle passa bra med ännu en liten fransk-svensk gloslista till er alla. Som vanligt leder hjärtanen till bildkällorna. Vi sparar det fina uttrycket till sist förresten.

une gare - en järnvägsstation
♥



un tableau - en talva
♥

Så till det finaste. Uttrycket betyder egentligen skymning men direktöversatt blir det mellan hund och varg. Hur vackert och talande är inte det?

entre chien et loup - skymning
♥

Köpte en fantastiskt fin morgonrock i velour igår. Tänkte att ni kanske ville se...

Min nya morgonrock har allt man kan önska sig: Fickor, trekvartsärm, volanger i mängder, broderat silveremblem på ryggen samt brodyr på skärpet. Och så heter färgen rose.♥ Den är supermjuk och underbar på alla sätt och dessutom låg den nedpackad i den finaste av askar.

Ska snart iväg till mitt älskade sommarjobb - Glassiären idag om någon har vägarna förbi! Har inte alls många arbetstillfällen kvar nu... Bara idag, imorgon och därefter en gång i veckan fram till oktober. Men men... Det var inte det jag tänkte skriva om nu. Ville bara säga att senare, i eftermiddag, kommer bilder på minst ett utav mina två fantastiska inköp från gårdagen. Så nu har ni något trevligt att se fram emot! ;)

Jag älskar verkligen blanka fina tidningar! Att köpa ett färskt magasin och sedan sitta och bläddra i det länge, länge är så ofattbart mysigt. Allt är så vackert och inspirerande!


Här har vi ett litet urval av favoriterna:
♥NK's tidning STIL - Riktigt bra eftersom det står en del bakgrundsinformation om designers och märken i notiserna.
♥People - Världens bästa gratistidning skulle jag tro! Det finns en massa sidor med småintervjuer och bilder på människor runt om i Sverige.
♥Elle x 2 - När jag fick hem exemplaret med specialomslag för prenumeranter kände jag mig fin! Den översta tidningen är dock inhandlad i butik: Prenumerationen gick ut och det är ingen idé att förnya när jag flyttar så snart.

När jag var yngre prenumererade jag på amerikanska Elle Girl och fullkomligt älskade den. Det fanns inte så mycket att läsa - men det är inte riktigt för reportagens skull som man köper modetidningar heller. Inte jag i alla fall...

I Frankrike tänkte jag passa på att köpa Lula Magazine (brittisk tidning) som verkar vara absolut tokfin! Titta bara på omslagen!
  Lolita-omslaget är det finaste.

Och sedan, med tanke på den kommande filmen September Issue, vore det ju oerhört dumt att inte köpa Vogue.


Vilka tidningar tycker ni om?

Zak och jag skyndade oss nedför trapporna förut för att hinna till Hemglassbilen. I vanliga fall brukar vi inte köpa glass därifrån men idag var ett undantag! Efter att ha spenderat mammas pengar på småstrutar och smack fick vi  varsitt tävlingsformulär. Man kunde tydligen vinna en Wii-konsol. Vi har redan en men när tävlingen handlar om att rita sin drömglass kan man ju bara inte låta bli att delta i alla fall! Så jag tänkte att ni kanske ville se vårt bidrag. Vi (eller kanske mest jag) kände oss ytterst kreativa och kom till och med på ett produktnamn - crêpe froide (kall pannkaka). Dessutom knåpade jag ihop en liten vers.

En kall och frestande crêpe,
utformad för enhandsgrepp.
Med mandel och nötter som flarn och som sås,
är det självklart denna glass som ska smörja ditt krås.
Och bakom höljet av mjuk pannkaka,
gömmer sig den glass som vi hoppas ska smaka
banan eller bär eller kanske choklad.
En Crêpe froide gör dig alltid glad!

Första gången jag såg en tavla av Andy Warhol var under mammas och mitt första besök på Louisiana-museet i Danmark. Jag såg någons mormor eller farmor leka med en av Warhols installationer (de silvriga luftkuddarna) och bli tillsagt av personalen, såg bilden på Mao och skickade ett vykort med Warhols självporträtt till klassen. Fascinationen för Andy Warhol kom dock i samband med min allmänna hysteri över 60- och 70-talet. Då insåg jag att mannen var ett geni. Fast jag vet inte riktigt vad för sorts geni han kan tänkas ha varit. För på sätt och vis representerade han sådant som jag inte står för: Att det räcker med yta, kändisskap och pengar. Men samtidigt - vilken fantastisk person! För någonstans fanns väl ändå samhällskritiken? Att göra tryck utav elektriska stolen, knivar och pistoler var kanske inte så ytligt trots allt. När jag var på utställningen på Moderna Museet i Stockholm och såg en video där målaren eller snickaren eller kameramannen (jag minns inte riktigt) fick gå ifrån sina egentliga sysslor för att själv sätta sig framför kameran och bli intervjuad utav Warhol - det var då jag insåg att mannen var ett geni. Fast som sagt. Jag vet inte riktigt varför. Men fantastisk är han i alla fall!

På Moderna Museet köpte jag även en riktigt fin liten ask till överpris - men den var värd vartenda öre för inuti finns en massa Warholrelaterade godbitar!

Vykort från Andy till mamma Warhol, skisser, ett brevpapperset med visitkort, en klistermärkesbanan, en ring med en stämpel av "Warhols ko", en plansch med Campbell's Soup, Warhols eget horoskop och en massa andra finfina prylar rymms i den knallrosa popboxen! Sann kärlek, inte sant? Ni som är observanta kan även se Edie Sedgwick's uppochnedvända panna gömma sig i lådan.

En annan Andy Warhol-märkt sak som jag håller kär är min långärmade tröja från Pepe Jeans. Jag har fortfarande aldrig använt den men oj så fin den är! Den gör jag mig nog aldrig av med!



Se så stilig han var!


Et urklipp från någon tidning...



Tavlor som jag gick och spanande på i Nice sommaren 2007. Skotavlan har glitter i sig!

På sätt och vis är han så sorglig: Hans image var allt, det pratas om dåligt självförtroende och kanske var Andy Warhol inte mer än sin yta (som han själv påstod). Men ändå kan jag bara inte sluta fascineras av honom! Att göra filmer om ingenting känns på något absurt sätt så klockrent när det har med Warhol att göra.

Utställningen i Stockholm var helt fantastisk! Därför gör det lite småont sådär att jag med några ynka månader lyckas missa den gigantiska utställningen på Grand Palais i Paris!

För att ändå fortsätta dagen med glatt humör, delar jag med mig utav några roliga citat som mannen förhoppningsvis har yttrat någon gång:

Don't pay any attention to what they write about you. Just measure it in inches.

I am a deeply superficial person.

I had a lot of dates but I decided to stay home and dye my eyebrows.

My idea of a good picture is one that's in focus and of a famous person.

Vad tycker ni - överskattad eller ett geni?

Jag tycker om att vara besatt. För några år sedan var jag helt uppslukad av Japan, manga och framförallt landets alla subkulturer.


Från höger till vänster för att vara så Japan-nördig det bara går:
Tre nummer utav sömnadstidningen Gosu Rori, två nummer utav Gothic & Lolita Bible, How To Draw Manga- Girls' Life Illustration File, Fruits (som vi ska ta en lite närmare till på idag), Bejing Doll (som inte alls handlar om Japan utan är en bok skriven av kinesiska Chun Sue), Kawaii - en bok om idoldyrkan och annat sött, Sakura Cardcaptor-tidning på franska, en mangabok på franska samt den fem volymer långa mangan Paradise Kiss som är hur tjejig och söt som helst - och fortfarande jättebra!

Så till Fruits-boken. Fruits är egentligen en tidning men i den här boken finns det bästa materialet samlat! Alla sidor visar bilder på japaner i streetfashion. Olika stilar såsom decora, gothic lolita, sweet lolita och visual kei visas upp och jag fullkomligt älskade allt! Nästan.




Något som jag tycker väldigt mycket om med den här boken är i alla fall de små informationsspalterna längst ned i hörnen så det är främst dem som vi ska se på idag...


Tror att alla har en liten besatthetsgen i sig... Det är den bästa genen! Pappa är besatt utav golf och mamma är besatt utav.... Snood och Tetris tror jag. Och ett tag var hon besatt utav att sälja saker på Tradera. Och att registrera sina joggingrundor på Nike +. Själv har jag varit besatt utav allt möjligt. Bland annat blodgrape, kaffeglass, tupperat hår, lolita (en japansk subkultur), sextiotalet och miljötänk, Johnny Bravo, Spin City, Andy Warhol och en massa andra saker! Och det mesta är jag fortfarande besatt utav!

Och just nu?
♥ Chokladdessert från Alpro Soya som man löser upp med skeden så att den blir som kall chokladkräm.
♥ Paris
♥ Bjørg-smycken
♥...och en massa andra saker därtill!
♥Rosetter
♥Blekrosa och svart

Vad är ni besatta av?

Så här såg delar utav min frukost ut igår... Om du vill vara en söt liten härmapa och också dricka en supergod fruktsmoothie, är det bara att följa instruktionerna nedan.

Du behöver
♥En rosa mixer
♥En ungefär 20 år gammal mikrovågsugn
♥En blodgrape (något yngre än mikron)
♥En tallrik med frysta hallon eller jordgubbar
♥Ett fint glas
♥Ett randigt sugrör

Tillvägagångssätt
♥Tina bären i mikrovågsugn så att de blir mjuka men fortfarande är rätt frusna.
♥Skär ut allt fruktkött ur blodgrapen och häll det i mixern. Krama även ur fruktjuicen.
♥Tillsätt bär till mixern.
♥Sätt på mixerlocket och go wild! Om det börjar lukta bränt håller du på att förstöra själva mixanordningen och då får du beställa nya delar härifrån.
♥Häll upp och drick!

Smoothie smoothie till er alla!

Idag har jag jobbat lite grann men främst gått på stan. Jag hittade en träningskalender (hade en sådan förra året med) som är bra eftersom den både har veckouppslag och utbytbar omslagsbild! Och dessutom kan man skriva ned sina träningstider i en speciell kolumn... Hittade även en kassabok i miniatyrformat som minsann inte var lätt att finna - alla boklådor (bokhandel i plural - kan inte låta bli att styla lite!) tycktes ha slut på dem eller så såldes dem inte alls... Till slut fann jag en i alla fall. Sedan fick jag även med mig ett litet prov på Make Up Store's hudvårdsprodukt Ice Creme Time som har ett mycket finare namn på företagets hemsida där kräm stavas Cream.

Efter denna helg, då jag jobbar, tänkte jag göra ett riktigt fint omslag till kalendern min och även dekorera den lilla kassaboken en aning. Om ni har några idéer får ni jättegärna dela med er. Själv är jag som vanligt inne på något blekpastelligt och rosettaktigt...

Åh vad jag älskar hur man förbereder sig inför skolstarten med nya mappar, blyertspennor, kollegieblock, pennskrin, almanackor och skolväskor! Tror nästan att jag tänker fortsätta med alla sådana förberedelser - även om jag inte sätter min fot i skolan förrän nästa år... Har ni några speciella minnen från era skolstartsinköp?

Jag har två riktiga barndomskamrater. Bell och Moa. Bell och jag gick på samma dagis och vi har känt varandra sedan fyraårsåldern. Moa och Bell har bott grannar i hela sitt liv. Vi tre gick på samma skola och när jag var nio, flyttade jag till deras bostadsområde så att vi blev grannar alla tre. Sedan dess har vi alltid haft varandra. Lekt som galningar när vi var små och träffats mer och mer sällan ju äldre vi har blivit. Men vi har alltid haft varandra. Och kommer alltid att ha varandra. Jag tror verkligen att vi kommer att hålla kontakten livet ut - mer eller mindre frekvent men vi kommer att finnas där för varandra ändå.

Igår flyttade Moa. Och om lite mer än en månad flyttar även jag. Vi tre har aldrig varit så långt borta ifrån varandra. Vi har kanske inte umgåtts men geografiskt sett har vi ändå haft möjligheten att träffas. Hursomhelst hade vi en liten "sista natten med gänget"-eftermiddag i torsdags och den spenderades i Moas fina, nya hus...

Egen sjö och badplats...


Badungarna...


...och en till badunge (innan jag doppade mig). Bell och Moa är modigare än vad jag är beträffande kalla vatten men Zak säger att jag inte alls är någon badkruka!


Som vanligt frös jag en del...


Den här gräsmattan fick mig att tänka på gymnastik: Jag var bara tvungen att göra några spagathandvolter! Det är verkligen något speciellt att känna gräs under fötterna. Man inser inte att man har saknat det förrän man går där och får grässtrån och jord mellan tårna...

Under hela den där eftermiddagen hos Moa tänkte jag på hur himla roligt vi hade haft det i hennes hus om vi hade varit nio igen. Ett jättelikt hus med fönster överallt och stora, stora ytor. Mitt ute i ingenstans.

Dagens sanning: Jag älskar glass! Har alltid älskat det och kommer alltid att älska det - så är det bara! Vissa tycker om smält, krämig glass. Jag tillhör inte den skaran. Istället ska glassen vara så kall och kompakt som det bara går! Då känner man inte den gräddiga smaken lika mycket. Och iskristaller i glassen är bara ett plus.

Något som är väldigt bra med att jobba på Liseberg just nu är att det finns ett antal rejäla Ben & Jerry's-förpackningar i frysrummet. Någonting stämde inte med frysarna hos Lisebergs nykomling, alltså B&J-glassbaren, med resultatet att hela 40 byttor à 4 liter glass smälte alltför mycket för att den skulle kunna säljas. Därmed inte sagt att de anställda inte fick smaka! Så sedan en tid tillbaka har vi nu hela två sorbeter och fyra glassorter att nalla av innan man går hem. Trevligt värre! Lite synd bara att 10000 kr gick förlorade...

Jag är mycket bestämd när det gäller glass. Bär och frukt tillsammans med grädde går till exempel helt bort. Antingen känner man för något friskt och fruktigt och då är det sorbet som gäller eller så vill man ha någonting som smakar sött och fett och då är det choklad eller kola man bör satsa på. Att kombinationen jordgubbar och vanlijglass sedan råkar vara väldigt bra, det är något jag ignorerar totalt! Nej, först lägger man upp jordgubbar på tallriken och därefter, när jordgubbarna är slut, då tar man vaniljglass. Fast med sås. För vaniljglass är inte kul...

Nu kommer en liten lista till er alla över vilka glassar som är de allra bästa - jag är tämligen berest i de flesta frysdiskar förstår ni... ;)

Ben & Jerry's (såklart)

Ingen kan ha missat att allt från B&J's är makalöst gott! Till och med deras vaniljglass är försvinnande god!

Phish Food En kompis till mig har en badge från B&J's där det står något i stil med att man ska rädda torsken och äta chokladfiskar istället! En glass med marshmallow fluff (det går att köpa på burk  - sött till tusen men otroligt gott!), kolasås och choklad kan inte bli annat än suveränt! Och om man skulle få en sockerchock kan man alltid ta lite utav glassen nedan...

Chocolate Fudge Brownie är både chokladigare och mer mättande än glass egentligen kan vara och så makalöst god! De sega browniebitarna är det allra bästa samt att glassen nästan smakar lite salt.

Cookie Dough är "vaniljbaserad" och precis som med browniebitarna, är det degen i den här glassen som är det allra bästa. Men som jag skrev tidigare: Även vaniljen är god. Den är liksom lite.... bitter.

Jag är egentligen rätt skeptisk till det här märket - har alltid tyckt att det bara är billig skitglass i dyr burk. Men. Just nu är jag villig att tänka om. Åtminstone i ett specifikt fall. Sedan en tid tillbaka har nämligen Häagen-Dazs tillverkat en glass som heter Cappuccino Caramel Truffle. Namnet säger allt egentligen. Det är en svagt bitter kaffeglass med söt kolasås och små bitar av chokladtryffel. Inte helt fel!

Goda billighetsalternativ

Ibland får man nöja sig med tradig GB-glass och då kan det vara bra att känna till att Carte d'Or's skopglass i smaken pecannöt-kola faktiskt är riktigt, riktigt god!

Lollipop från Diplom-Is/Triumfglass är en klassiker i ny förpackning. Faktiskt. För att äta den lilla pinnglassen måste man numer åka till Norge verkar det som. I Sverige finns den goda hallon-apelsin-isglassen kvar som skopglass i alla fall och det är något jag är ytterst tacksam för!

Pinnglass

Isglass med gummigodis i är en riktig höjdare. För många år sedan hittade jag en glass från Nestlé med gelébitar i men företaget är ju inte direkt det snällaste så det känns väldigt bra att godhjärtade GB nu har gjort ett alternativ! Lemon Age består utav citronisglass och små godisbitar med smak av Coca-Cola. Sedan är den även lite märklig för den innehåller något som kallas sherbet som verkar vara någon sorts mellanting av sorbet och glass. Hade varit godare om det var ren sorbet men gott är det i alla fall!

Att ständigt vara på jakt efter...

Gröna äpplen-sorbet är bland det mest uppfriskande man kan hitta på denna jord! Tyvärr inte i Sverige. Bara om man har tur. Utomlands är det inte jättesvårt att finna. Hittade till och med en literförpackning i mataffären när jag var i Nice för några år sedan.
För att hitta denna fantastiska sorbet i Sverige bör man leta reda på ett ställe som säljer glss från La Via Lattea. Ett tag fanns äpplesorbet på mitt favoritcafé Magasin 11 men när jag väl skulle köpa var den borta. Tragiskt.

En annan fantastisk sorbet som inte heller ät lätt att få tag på är svartvinbärssorbet. Tidigare sålde Lejonet och Björnen denna fantastiska dessert men de har en tendens att ta bort de godaste smakerna (hur kan man till exempel sluta tillverka smultronsorbet?) så även här gäller det att fly landet. Eller så kan man ju se om det här receptet är värt att spara...

Vad jag saknar...

Triumfglass hade en yoghurtglass med kaffesmak som var helt gudomlig. Strax efter vårt första möte, lades dock produktionen ned och glassen blev allt svårare att finna. När jag väl hittade den, brukade vi därför köpa minst tre paket att bunkra upp och fylla frysen med!
Solero Ice var nog helt seriöst världens godaste pinnglass - alla kategorier! Citronisglass med hela jordgubbar i mitten är oslagbart för mig. Och så var den alltid täckt utav iskristaller - så himla gott! Dessutom får den mig att tänka på alla sommarlov som mina kompisar och jag spenderade utomhus på trampolinen...

Vad som är intressant...

Jag har insett att det är väldigt gott när glassen har en svag  antydan till sälta (vissa glassar med kola erbjuder den smakupplevelsen). Den senaste tiden har jag därför funderat på om inte jordnötsglass hade varit väldigt gott. Eller om det kanske skulle vara ännu bättre att göra jordnötssås att hälla på vaniljglass... Testade precis att blanda ned lite jordnötssmör i vaniljglassen och - jag vet - det låter ju inte som någon höjdare direkt men det var faktiskt rätt gott! Lite mixtrande med de olika konsistenserna behövs dock men sedan tror jag minsann att vi är en ny publikfavorit på spåren... Kanske.

Vilka är era favoriter i glassdisken?

Här kommer ännu en gloslista (se den första här) med söta, kreativa, sprudlande och praktiska ord på franska. Klicka på hjärtat för att komma till bildkällan.

Ville bara skriva att min pojkvän är bäst i världen! Om några timmar bär det av till Sucré-Salé för en sen galette-lunch och kanske blir det även varsin crêpe om vi orkar...

Armband och Love Stories-berlocker från Bjørg , Stickad tröja från Filippa K.

Dessutom svartvita foton på min pojkvän och så självklart min pojkvän i egen hög person. Det hade varit det allra bästa!

Så. Nu har jag varit på det där telefonjobbet och helt enkelt insett att det inte är min grej och att det inte ens är värt att återvända. Jag fick inte sålt ett enda interneterbjudande: Gjorde väl helt OK ifrån mig - var rätt nära att lyckas några få gånger så det kan tänkas att köpen hade gått igenom om jag ringt upp de potentiella kunderna igen om några dagar - men kämpade inte med överdriven entusiasm. Har insett att jag inte alls tycker om att pracka på någon ett erbjudande utan vill mycket hellre att kunden själv söker upp mig. Som i en glasskiosk till exempel (jag älskar älskar älskar mitt Lisebergs-jobb!). Om jag bara hade fortsatt att kämpa, hade det säkert kunnat bli någon eller några försäljningar innan arbetsveckans slut men jag tycker verkligen inte att det är värt det. Och jag känner mig så lättad över att faktiskt ha tagit beslutet att hoppa av direkt.

Snälla tro inte att jag är någon person som brukar ge upp! För så är det inte, inte alls faktiskt! Men i det här fallet med telefonerna är det verkligen inte värt att satsa mer. Inte för min del.

På grund av (eller kanske tack vare) den rejäla förändringen i mina planer framöver, väntar nu en tid då jag...
a) ...ska försöka att ta alla Lisebergs-pass som andra vill bli av med.
b) ...ska söka jobb som en liten blå.
c) ...tänker ta det lugnt och med full energi rensa ut min garderob, lägga upp allt till försäljning på Tradera och gå till second hand-butiker för att även sälja till dem. Dessutom planerar jag att göra upp en budget inför självständighetslivet som väntar om en och en halv månad.

Antagligen blir det en salig blandning av alla alternativen! Låter det bra eller? Och vad tänker ni själva hitta på under sensommaren och tidighösten?

Vill tipsa om en fin liten produkt att alltid ha med sig...


Soft Hands Kind Heart Hand Cream heter den och kommer från The Body Shop. Det är en kampanjprodukt i samarbete med ecpat som kämpar mot trafficking så handkrämen gör inte bara gott för mina händer utan hjälper även till att rädda världen från otäcka torskar och kusliga pimps.

Mor min köpte den till mig igår för jag har så himla torra händer och det blir bara inte av att jag smörjer in dem om tuben med underverkskräm står hemma. Istället är en liten förpackning med "klicklock" det perfekta alternativet för då kan jag bära med mig den i väskan! Än så länge verkar den grymt lovande. Den luktar gott, är allt annat än fet och går in i huden på ett ögonblick. På riktigt! Så iväg med er nu och köp en ni med! 125 kr kostar den lilla tuben och då går hela 77 kr till ecpat! Att namnet sedan råkar vara väldigt sött, det är en ren bonus!

Nu är jag hemkommen från kalaset sedan en stund tillbaka och som vanligt sitter jag vid datorn när det egentligen är i sängen som jag borde befinna mig. Imorgon ska jag gå upp superdupertidigt för det är min första provjobbsdag som telefonförsäljare. Tror dock att det blir grymt tufft att få fast anställning: Under två veckors tid ska jag kontakta företag och försöka sälja utrymme på en viss hemsida. Två veckor med enbart provisionsbaserad lön. Jag kommer att arbeta gentemot ett budgetmål och om jag lyckas leva upp till det (vilket jag antar är mer eller mindre omöjligt i dessa ekonomiska kristider), anställs jag och får då både grundlön och provision. Men som sagt. Det känns oändligt långt borta just nu. Det kan lika gärna bli som så - eller det kanske till och med är mer troligt - att jag får arbeta konstant i en halv månad utan att få ett enda öre. Men men. Jag tänker inte vara alltför negativ: Det är grymt att över huvud taget få provjobba! Och jag är evigt tacksam för mitt underbara sommarjobb på Liseberg som jag har kvar under de här två kommande veckorna. Men nu bär det av till drömmarnas land ty Parisflickan behöver sina skönhetstimmar. Tyvärr går de nog att räkna på en hand...

Man tager en röd skokartong från Esprit och en sax...

...och en ganska tråkig anteckningsbok i miniatyrformat.

Så gör man om den ganska tråkiga anteckningsboken i miniatyrformat till en väldigt fin och söt liten sådan.

Och vips har det blivit en Inspirationsbok!

Men vad ska födelsedagsflickan få mer än en liten bok att bära med sig?

Jo, hon ska få ett läppbalsam från The Body Shop som luktar vattenmelon och en jättefin pysselbok!

Men skokartongen då?

Jo, skokartongen ska kläs in så att den blir svart och blank och sedan fyllas med lila silkespapper.

Så att presenten på det hela taget blir ungefär så här!

Jag älskar parfymer. Älskar allt med dem: Att gå omkring i varuhusen och sniffa på dem, de fantastiska små flaskorna, det faktum att man har råd att köpa en parfym ifrån ett riktigt fint märke (bara man köper en tillräckligt liten förpackning så!), det eleganta och romantiska i att spraya den vid käkbenet, precis nedanför örsnibben...

...och hur underbart det sedan är när den man älskar drar sin nästipp över ens hals och nacke och passerar det där lilla parfymgömstället bakom örat.
 
Det enda jag önskar nu är att jag kunde hitta en signaturdoft. En doft som passar lika bra som ett par perfekta byxor (smala, svarta och supertighta men ändå bekväma såklart)!  För hur underbart hade det inte varit att hitta sin alldeles egen perfekta parfym? Jag drömmer om att någon gång (helst snart) vandra runt bland alla vackra små glasflaskor och plötsligt finna den doft som ska bli min. Och jag kommer att tänka att visserligen skulle jag kunna fortsätta att leta igenom parfymeriets lager för säkerhets skull men till vilken nytta? Bättre än såhär kan det ju inte bli. Jag har ju den perfekta doften här, i min hand.


Ljuvliga små flaskor, men innehållet är inte alltid lika fantastiskt...  Fast Miss Dior Chérie har jag: Föll så pladask för flaskan och reklamfilmen av Sofia Coppola att jag försökte tycka om doften mer än vad som egentligen är sant så nu står den så fint på mitt vita toalettbord och är vacker men nästintill orörd.

Hur är det med er, mina få och kära läsare: Har ni någon signaturdoft eller spretar ni som de flesta av oss och använder en viss parfym den ena dagen och en annan dagen därpå? Det hade varit roligt att veta. Och om ni nu har en signaturdoft: Berätta om ert första möte!!!

På söndag ska jag hälsa på min söta vän Amanda för då fyller hon år. Under helgen ska jag därför knåpa ihop en väldans fin present till henne. Något halvpyssligt, sött och personligt som passar just henne. Allt samlat i en vacker ask. Självklart lägger jag upp bilder så fort det är färdigt. Tills vidare får ni se vad jag själv gärna hade funnit i en sådan där låda med silkespapper och satinband.

Sy-kit med nål, tråd, sax, fingerborg och lite andra saker från Dumpling Dynasty.

Världens sötaste rosettring i silver som jag har trånat efter i evigheter nu. Finnes hos Mr.Kate på Etsy.

Pennskrinet från Juicy Couture.... Igen!

Body Lotion och Sugar Scrub med doft av smultron från Björk & Berries. Jag köpte en smultrontvål i världens sötaste lilla förpackning till mormor i julas och den luktade så gott att alla produkter som företaget har tillverkat i samma doftserie nu känns helt oemotståndliga!

Fina förvaringsboxar, till exempel dessa som det står France Elegance på, hade inte heller varit fel.

Vad som helst från Bjørg! ♥ Detta ljuvliga märke gör lagom makabra och tokcharmiga smycken! De är helt enkelt underbara rätt igenom!

Och så finns det ju en massa andra saker som också hade varit trevliga att få. Till exempel biobiljetter till premiärerna av The September Issue (4 september!) och Coco avant Chanel (18 september) (eller Coco - livet före Chanel som den så fint heter på svenska...). Och så hade jag blivit väldigt glad för en fin matlåda också. För det kommer behövas när Zak och jag lever fattigmansliv i världens finaste stad om ett tag.

Nu är det faktiskt inte långt kvar tills vi flyttar. Mamma hjälpte Zak och mig att köpa flygbiljetter via internet förut. Enkelresa. Tänk att inte köpa returbiljett från Paris. Det är något alldeles speciellt det...

Från början hade vi tänkt ta bussen. Efter att ha vunnit ett rikstäckande pris för mina miljöfilmer kändes det liksom inte sådär jättebra att ta flyget längre. Men nu blev det otroligt mycket bekvämare att ta flyget och inte dyrare heller för den delen så jag tänker inte få dåligt samvete alls. För naturens skull är det nog tur att vi bara reser åt ena hållet!

Jag har funnit min bibel nu. Trots att jag knappt har läst ett ord i den ännu vet jag det. Min bibel. Fashionista heter boken som är skriven av Martina Bonnier och stängs med ett svart textilband. Jag fullkomligt älskar den! Verkar innehålla allt som man kan tänkas behöva veta om kläder. Och lite till så som klassiska parfymer, dyrbara handväskor och hudvårdstips.


Och förresten: Nej, jag dricker inte kaffe och särskilt inte espresso men koppen är så söt så den fick vara med ändå.

Har nu spenderat ett otal minuter på att finna de perfekta byxorna. Svarta ska de vara, inte för höga och inte för låga i midjan (lagom!), bekväma som bara den och framförallt: Supertighta! Och verkligen inte bara över låren utan även nere vid vristerna. Precis som leggnings ska vara fast i grövre tyg. Men de ska inte vara jeans, nej nej. För svarta jeans har en tendens att bli grå jeans efter några tvättar. Och det vill jag minsann inte ha...

Jag hade ett par sådana där perfekta byxor en gång i tiden faktiskt. De kom från H&M och jag bodde i dem i en sisådär två år. När de gick sönder för några månader sedan grät jag. Mamma tyckte att jag var fjompig: 19 år och ledsen till tårar för att ett par byxor slitits ut...

De var gjorda i ett svart, ganska tunt tyg (det är ju H&M vi talar om så jag vet inte riktigt vilket plagg de skulle kunna tänkas tillverka som inte är av tunn kvalitet) och var så smala att man fick dra upp dragkedjorna i bensluten för att ta dem på sig. Fast oftast slet jag bara på mig dem ändå. Allting går med lite våld.

Men tro nu inte att jag bara sprang på det där perfekta paret. Oh nej! Första gången jag såg dem, var under min språkresa i Nice i Frankrike. Där fanns de dock bara kvar i storlek 36 och uppåt. Väl tillbaka i Sverige fanns det mindre varianter. Men bara så litet som storlek 32! Visserligen satt de grymt bra då men jag ville kunna äta en godispåse eller två utan att byxorna blev för små så jag lät bli att köpa dem. Och så en dag, när jag gjorde en snabbrunda nere på bottenplanet i Kompassen för att säkerställa att de fortfarande inte gick att finna, hittade jag dem. I storlek 34!

Men men. Nu är de som sagt begravda och jag är återigen på jakt efter ett par venstrypande favoritbyxor. Tror dessutom att jag har lite extra svårt att hitta byxor som är riktigt tighta vid bensluten eftersom jag är en aning kortare än vad de flesta jeanstillverkare tycker att man borde vara. Om vi ska överdriva för enkelhetens skull kan vi tänka oss att "byxans vad" hamnar runt vristen på mig helt enkelt och då blir de ju inte så värst smala!

Nu har jag dock kanske, kanske, funnit ett par som faktiskt klarar sig igenom alla mina krav. Gwenevere heter modellen och kommer från 7 For All Mankind. Så jag har även lagt lite energi på att finna återförsäljare i Göteborg. Om jag inte är dödstrött imorgon bitti (vilket jag förmodligen kommer att vara med tanke på vad klockan är nu), blir det därför ett stadsbesök då jakten efter de perfekta byxorna fortsätter...

Det börjar bli en god vana att äta frukost på balkongen tillsammans med Elle... Det har ju redan hänt två gånger menar jag!

Som ni kanske redan känner till, sommarjobbar jag på Liseberg. Jag har inte så värst många arbetstillfällen kvar nu men under sommaren har jag fått sälja glass, korv, pommes frites, popcorn, läsk, snax och några saker till. Och så spunnet socker förstås. Ätbara moln av socker som av någon anledning smakar så mycket godare när det är fluffigt än när det äts med decilitermått direkt ur strösockerpåsen... I vilket fall som helst ägnade jag min sista timma på jobbet åt att göra sockervadd åt kunderna. Och det var en utav dessa kunder som på sätt och vis gjorde min dag.

För ett tag sedan var det en annan sommarjobbare som pratade om att det var roligt att se hur barnen blir helt tokiga när de får se hur stor sockervadden blir och visst, det kan jag väl hålla med om. Det är kul. Men idag blev jag riktigt berörd. För det var en liten tjej som skulle få sockervadd och hennes mamma skulle ta emot den från luckan som jag stod i men just som jag blev klar och räckte ut pinnen med ätbara moln till henne, stod hon en liten bit längre bort och koncentrerade sig på någonting annat. Den lilla flickans fokus gick dock inte att ta miste på. Hon hoppade av förtjusning och studsade fram till sin mamam samtidigt som hon ropade på henne. Det var så himla sött! Tänk att hoppa för att man inte vet vad man annars ska göra med all glädje inom sig. Helt klart det gulligaste ögonblicket idag.

Så det blev ett kamerainköp i morse... En Canon Digital Ixus 110 IS närmare bestämt, för övrigt den kamera som jag har varit mest intresserad utav att köpa. Även min tidigare kompaktkamera var en IXUS. En lila sådan.

Av någon anledning är jag inte så sprudlande över inköpet som jag borde vara. Tror att det beror på att färgen inte riktigt är lika ljus som jag hade förväntat mig.... Å andra sidan blev jag överlycklig när jag insåg att "flärpen" som man förflyttar för att zooma har formen av ett litet hjärta!



Jag önskar så att det där lilla hjärtat är ett avsiktigt drag ifrån Canons sida. Fast egentligen spelar det ingen roll. För vi ser ju hur tydligt som helst att det är ett hjärta! Eller hur!?♥


Killen som hjälpte oss i butiken kollade vilka kameror som skulle kunna tänkas intressera mig på sin dator och i den prisklass som jag hade valt ut, fanns även den här rätt dåliga men Oh!-så förtjusande minidigitalkameran med. Jag fullkomligt älskar att den är en miniatyrkopia utav en gammaldags Leica (tydligen en Leica M3...)! Egentligen är det lite synd att den är så liten för det är väl därför som de har fått tumma på kvalitén. Om den hade varit lika bra som min nya, fina, blanka, ljusblå kamera, hade jag helt klart tagit retro-kameran istället! Och det beror verkligen inte på att jag inte tycker att min nya är fin! Men ni måste hålla med om att det är något speciellt med gamla kameror. Och gamla kameraväskor med. Men mer om det någon annan gång.

Jag är på jakt efter en ny kamera (har precis sålt både system- och kompaktkamera) så mor min och jag ska åka iväg till Scandinavian Photo innan jobbet idag och höra efter vad som rekommenderas. På bilden ser ni några snyggingar samt min lilla kravlista! Vi får väl se om det blir ett direktköp eller ej...

Juciy Couture är det där märket som är snubblande nära men ändå inte riktigt helt perfekt... Förutom velouroverallerna (som jag faktiskt är väldigt förtjust i trots att de snarare för tankarna till Paris Hilton än svartvita hustak i Paris), kan man även köpa armbandsberlocker, hudvårdsprodukter, parfymer, skor, vanliga kläder och väskor med märkets emblem. Och idéerna till alla dessa ting är mycket goda. För alla de där små detaljerna som vi älskar så mycket finns där: Hjärtan, nycklar, små hänglås, medaljonger och ljust, ljust rosa. Men tyvärr blir det oftast lite för mycket. För det där söta hänglåset har fullt med strasstenar på sig. Och nyckeln är inte i oxiderat silver utan i pråligt guld. Och för säkerhets skull har även den några stenar fastklistrade på sig. Trots detta finns dock en del guldkorn att finna. Eller kanske snarare en guldklimp för de är ganska många! Tillåt mig att presentera tre oemotståndliga prylar från Juicy Couture.

Se på det utklippta hjärtat i plasten! Det är den lilla detaljen får mig att vilja köpa hela plånboken!


Och det absolut finaste: Ett ljust rosa pennskrin i skinn med dragkedja och två tillhörande pennor. Vackert.

Jo jag tänkte att jag kanske skulle ta och berätta varför bloggen heter som den gör. Och på kuppen tänkte jag förklara varför jag bytte blogg också.

Om sanningen ska fram hade jag funderat på bytet ett tag. Nästan direkt efter att LaPetitePoupée-bloggen startats kom jag på att lite senare, när det passade bättre (återkommer till detta alldeles strax) skulle jag skaffa mig en ny blogg. Med just namnet En etta i Paris.

Som flera av er kanske redan vet, ska jag nämligen flytta till Paris. Och självklart bo i just en etta. Egentligen hade jag tänkt starta den här bloggen en månad innan avfärd men det fick bli drygt två månader innan istället. Jag blev lite för ivrig! I september/oktober-skiftet flyttar jag hemifrån för första gången. Då ska min pojkvän Zak och jag flytta ihop i en lägenhet i centrala Paris, på en gata mellan bastiljen och Père-Lachaise.

Min ursprungliga idé var helt enkelt att dokumentera planerandet inför flytten och därefter skriva om mitt liv i främmande land. Och så lär det väl bli. Fast i pastell.

Här får ni en söt liten låt att förgylla hörselgångarna med.


En underbar sång som får en att vilja klä sig i vida, blommiga klänningar och dansa runt på tårna alldeles själv. ♪♫♪

 

För några veckor sedan köpte jag två sådana här små anteckningsböcker: En till Zak och en till mig själv. Egentligen är det inget speciellt alls med dem, förutom att det finns en liten ficka i den bakre pärmen som man kan lägga ned små klipp och bilder i. Av någon anledning har det i alla fall uppkommit en viss hysteri kring Moleskine-böckerna den senaste tiden och ja, jag kan väl inte annat än erkänna att omvärldens besatthet väckte även mitt intresse... Men det kommer ett inlägg om detta uppschåsade och (en gång i tiden franska men numer) italienska märke någon annan gång. För den här texten ska handla om hur man kan göra en riktigt fin present till någon!


När Zak var borta och spelade schack-SM i två veckor, hittade jag en illustratör vid namn Keri Smith (jag har skrivit en hel massa om henne här). Efter att i min ensamhet ha surfat runt på denna kreativa persons hemsida ett bra tag, smittades jag av världens finaste virus. Inspiration! Så jag åkte in till staden, köpte böcker och svarta bläckpennor och lade sedan båda mina lediga dagar på att fylla en utav böckerna. Zaks bok.

För hur underbart hade det inte varit att få en hel anteckningsbok fylld med små texter, illustrationer, roliga tidningsklipp och minnen? Jag hade i alla fall blivit grymt glad. Resultatet blev väldigt "ericigt" fast det var ju på sätt och vis meningen. För jag tänkte att om vi någon gång måste vara ifrån varandra igen, kan han alltid kika lite i boken och tänka på mig! Det här är en present att ge bort till den som man vill ska komma ihåg en med andra ord. ;)

Men det primära syftet var förstås inte att pracka på min pojkvän en massa minnen utav mig. Jag ville faktiskt bara göra honom glad. Mamma varnade mig lite och sade att jo, visst skulle han nog bli glad men kanske inte lika glad som jag hade blivit och jag var lite rädd att hon skulle få rätt. Men tji fick mor min för Zak tycktes faktiskt uppskatta presenten! Sedan är det en annan sak att han antagligen uppskattade mitt arbete mer än alla små fjompiga illustrationer! ;)

Hur som helst. Här har vi alla bilder som ni förmodligen har scrollat ned för att se på! Mycket nöje...



Några sidor för schack-analys: En skräddarsydd anteckningsbok till pojken min med andra ord!


En liten önskesaga i post it-format...



En kalender med månadsuppslag och illustrationer rymdes också...


Jag älskar kontaktannonser så jag klippte ut de tokigaste... Det vill säga de där klippen med 60-åriga gubbar som söker efter asiatiska 20-åringar, kräsna singlar som redan har bestämt sig för vem som är den rätta och personer med skumma intressen...


Lite tomma sidor för anteckningar fick det allt bli också... Boken måste ju trots allt kunna användas till det den egentligen är till för!


Men så fick det vara slut på de tomma bladen och istället väntade en lååååång saga om hur vi blev tillsammans...


Jag satt uppe hela natten och skrev den där sagan (som inte bara är baserad på verkliga händelser utan faktiskt alldeles sann) och gick inte och lade mig förrän efter frukosten. Det var ett förskräckligt oväder den natten förresten och för första gången någonsin blev jag rädd för åskan. Det lät så mycket högre än det brukar...


...och så var det ytterligare några tomma sidor att fylla, den här gången med matematiska problem och lösningar för pojken min älskar matematik.

Jag tänkte att man skulle kunna göra sådana här böcker till nästan alla man tycker om! Det tar tid men vi vet ju alla att egentligen är tid mycket finare än pengar. Att lägga ned flera timmar på att klura ut passande saker att skriva ned i ett litet block kanske därför blir den bästa gåvan. Jag fick till exempel en scrapbook utav mina vänner där hela min barndom rymdes kändes det som. De hade kämpat som galningar: Scannat in bilder, letat reda på de låttexter som vi skrev till vårt tokiga dansband, hittat artiklar från vår egengjorda tidning och verkligen lagt ned sina själar i arbetet. Och jag blev hur glad som helst.

Här kan man köpa tunnare Moleskine-böcker att fylla till vänner, släkt och älsklingar. Ett tips är att göra en egen kalender för det kommande läsåret!

Det hade även varit fint att ge bort en kalender som inte bara används utav personen som får den utan även utav en fiktiv ägare. Man skulle kunna börja boken med en presentation utav karaktären och därefter fylla i små anteckningar som denna påhittade gestalt har skrivit ned i sin kalender... Om boken till exempel tillhör en rysk ballerina från 1950-talet kan man till exempel skriva in träningstider, vägningar, datum för stora föreställningar och auditions (om det nu heter så på ryska). Och kanske smyga in en kärlekshistoria bland datumen när man ändå håller på... ♥

Så där ja... Välkommen till min nya blogg! Jag har tidigare bloggat här och dessförinnan härjade jag runt här (ytterst diskret dock...). Men nu är det som sagt dags för en ny blogg. Anledningen till det får dock skrivas ned lite senare för nu är klockan mycket efter allt knåp med den nya bloggens utseende...

Mycket sött, flickigt, pastelligt, roligt, pyssligt, franskt och alldeles, alldeles underbart har den som tänker följa min blogg att se fram emot!