Smelly music
Ni kommer kanske ihåg att jag skrev om mina favoritparfymflaskor för ett tag sedan och att jag beklagade mig över att dofterna från Harajuku Lovers var smått omöjliga att finna. Det hade ju nämligen inte varit helt fel med en liten miniatyr-Erica på toalettbordet.
Idag hittade jag dem! Alla fem. Och flaskorna var precis så bedårande som jag ville minnas. De stod på den nedersta hyllan, precis vid ingången till affären. Som för övrigt ligger på vår närmaste gata. Till min glädje verkade dessutom Music lukta godast.
Innan jag lämnade butiken, sprayade jag lite utav Music-doften på ena handleden. Det skulle jag aldrig ha gjort. Vilken fruktansvärd parfym (i alla fall på min hud)! Sliskig till tusen och värre än så. Dessutom var jag av någon obegriplig anledning tvungen att gång på gång andas in den där bedrövliga doften på handleden, bara för att lika ofta konstatera att jo, det luktar fortfarande illa. Jätteilla. Så fort skorna var av och kappan inhängd i garderoben, lät jag vatten och mandeltvål göra sig av med mardrömmen. Nu blir jag bara påmind av det som klamrat sig fast i min vänstra tröjärm.
Visserligen är flaskan viktigare än doften i det här fallet. Men bara vetskapen om att mitt miniatyrjag skyddar denna överjävliga doft är tillräcklig för att Music aldrig någonsin ska få komma nära mitt rum. Och aldrig någonsing ska den nå mitt toalettbord.
Fast det är klart: Flaskan är ju väldigt, väldigt söt...
Still, it's very, very cute...
Idag hittade jag dem! Alla fem. Och flaskorna var precis så bedårande som jag ville minnas. De stod på den nedersta hyllan, precis vid ingången till affären. Som för övrigt ligger på vår närmaste gata. Till min glädje verkade dessutom Music lukta godast.
Innan jag lämnade butiken, sprayade jag lite utav Music-doften på ena handleden. Det skulle jag aldrig ha gjort. Vilken fruktansvärd parfym (i alla fall på min hud)! Sliskig till tusen och värre än så. Dessutom var jag av någon obegriplig anledning tvungen att gång på gång andas in den där bedrövliga doften på handleden, bara för att lika ofta konstatera att jo, det luktar fortfarande illa. Jätteilla. Så fort skorna var av och kappan inhängd i garderoben, lät jag vatten och mandeltvål göra sig av med mardrömmen. Nu blir jag bara påmind av det som klamrat sig fast i min vänstra tröjärm.
Visserligen är flaskan viktigare än doften i det här fallet. Men bara vetskapen om att mitt miniatyrjag skyddar denna överjävliga doft är tillräcklig för att Music aldrig någonsin ska få komma nära mitt rum. Och aldrig någonsing ska den nå mitt toalettbord.
Fast det är klart: Flaskan är ju väldigt, väldigt söt...
Still, it's very, very cute...
Kommentarer
Postat av: Hanna
Haha, vilket himla roligt inlägg! "Överjävlig" är nog det roligaste ordet jag hört i fråga om parfymdofter.
Underbara du! Haha, jag sitter här och fnittrar.
Postat av: Linda
Jag hatar när sånt händer. När den där parfymen man drömmer om inte alls passar på ens egen hy. Trist!
Postat av: Jeanette
Hej! Nej, tyvärr vet jag inte alls. :(
När jag gjorde den tänkte jag inte på att ta reda på var saker kom ifrån.
Postat av: Zizzi
Visst är det tråkigt när parfymen inte träffar förväntningarna. Men flaskorna är ju himla söta...
Trackback