♥

Nu är jag hemma från den långa cheerleadinghelgen som var alldeles för kort. Och vet ni. Drt gick riktigt bra. Vi vann! Första plats i nivå 4. Och det var bara ett lag i nivån över. Så nu är jag minsann näst bäst i hela Frankrike! Laget i nivå 5 (Frankrike-mästarna) fick dessutom lov att åka till Worlds i Florida 2011 men eftersom de redan hade varit där och tyckte att det var slitsamt, gav de bort sitt pris till oss! Så vi är även Frankrikerepresentanter i USA nästa år! Förstår ni hur trist det är att lämna Paris!?

Lynda och Anne-Celine.

Busschauffören var över en timma sen. Ganska typiskt franskt. Vi kom fram till vandrarhemmet klockan två och hann sova i lite mer än fyra timmar. Så, mina vänner, förbereder man sig inför en tävling.

Lyon by night från ett bussfönster.

 
 
Diverse bilder från vandrarhemmets uteplats där vi åt frukost första dagen.






En liten panoramabild.

Den här helgen har varit fullspäckad med känslor. Jag hade världens psykbryt hela tävlingsförmiddagen. Libertyn ville bara inte fungera och jag grubblade och grät mest hela tiden. Men så övade vi lite till. Och till slut fick vi till två kanonbra libertys på raken och oron släppte. Och när vi sedan tävlade kändes det helt overkligt. Precis efter dansen, på väg till den första pyramiden, kunde jag knappt förstå att vi faktiskt befann oss mitt i det ögonblick som vi alla hade väntat på. Det som vi kämpat för.

Och ännu märkligare var att vi lyckades med alltihop. Rutinen på tävlingen är fakiskt den allra första då allt har fungerat. Allt! Och vi var helt överlyckliga. Hoppade runt och kramades och grät och skrek och hade sådana där stora leenden som liksom inte gick att få bort.

Aminata, jag och Anne-Celine



Jag oh Emmy. Hon är lite halvamerikan så vi pratar engelska.


Naima, Anne-Celine och vår cap'n Karell



Vi och ett lag vid namn Sparkles.

På prisutdelningen höll vi varandras händer hårt, hårt. När vi visste att vi antingen var etta elle tvåa höll vi på att gå sönder. Och när andra platsen gick till ett annat lag skrek vi och kramades och grät igen! Hur osportsligt det än var. Det gick inte att låta bli.

Ett finskt lag var också på plats. De var grymt duktiga och jag hittade en findlandssvenska att prata lite med. Så här såg vi ut tillsammans, CSX och FTC.

På söndagen var det dags för cheer camp. Tränare (tillika några utav gårdagens domare) från Canada, Storbritannien och U.S. - California var där och hjälpte oss. Grymt inspirerande! Men ännu en gång alldeles för kort. Fyra timmar är inte tillräckligt!

Sedan åkte vi hem. Jag åt mini-oreos, tittade på Batman och bläddrade i modemagasin. Och försökte prata franska såklart. Strax före elva på kvällen kom vi fram till Paris. Överlyckliga, trötta och grymt motiverade.

    

The week-end's been so great! We won our category which means that our team's now the second best in France! And the team who won the possibility to go to Worlds in Florida next year had aldready been there so they gave their prize to us! It feels so sad to return to Sweden. I really like this team!