♥

Idag fick jag en kommentar från en Ida som skrev så här:

kan inte du berätta hela historien om varför du åker till paris? hur du kom på iden och vart du skall bo? verkar intressnat :D

Så jag tänkte uppfylla hennes lilla önskan och berätta för er alla.

Hösten 2008 började Zak och jag prata så smått om att det hade varit väldigt trevligt att flytta till Paris efter studenten. Vem vill inte bo i världens vackraste stad där inspirationen finns överallt och gatlyktorna påminner om gamla svartvita filmer och romantik? Att dessutom bli riktigt, riktigt bra på franska en gång för alla, lät inte heller fel.

I 2:an läste vi franska ihop (det var så vi fick upp ögonen för varandra) och som ni säkert vet, bodde pojken min utanför Paris som liten. Förutom att han talar flytande franska innebär det även att hans familj har ett antal bekanta i Frankrike, bland annat en fransyska vars föräldrar har en lägenhet mitt i centrala Paris. Så Zaks mamma skickade iväg ett litet mail till lägenhetsägarinnan Françoise (hennes man äger också lägenheten men han har inte deltagit i den här processen så jag utesluter honom ur berättelsen) och frågade om det fanns möjlighet för oss att hyra den från sommarens slut. Och det gjorde det antagligen! Från och med september...

Men sedan kom finanskrisen och de som redan bodde i lägenheten visste inte om de skulle ha råd att flytta (de ville till London tydligen. Tror att de var konstnärer eller något liknande. Det var något artsy i alla fall).

En vacker dag, på kvällen den 25 mars, min alldeles egen födelsedag, fick vi dock beskedet att vi visst skulle få ta över lägenheten! Inflyttningsdatumet var visserligen framflyttat till den 1 oktober men vad spelade det för roll?

Sedan dess har det varit bestämt. Ett tag var jag fast besluten om att gå på någon ettårig modedesignutbildning men så upptäckte vi att skolan som jag vill gå på (Istituto Marangoni) tog 19800 euro i årsavgift och då kändes det inte lika aktuellt längre. (Det är så galet mycket pengar. Om man har råd med den kursavgiften kan man lika gärna köpa sig in i modevärlden direkt - oavsett om man har talang eller inte. Så ska det inte vara.)

Jag funderade nog även på att läsa lite franska men kom fram till att ett år helt fritt från studier är precis vad jag behöver. Zak funderade på att läsa någon matematikkurs men så verkar det inte heller bli.

Det är så roligt att Zak är lika förtjust i Paris som jag är förresten. Fast vi älskar staden av helt olika anledningar.

Men var i Paris ska vi bo då? Jo, vi ska bo i en liten etta - en så kallad studio - i elfte arrondissemanget, mellan Place de la Bastille och kyrkogården Père-Lachaise. Zak har beskrivit lägenheten för mig och jag ska lägga upp en skiss på den så fort han har ritat en ny (jag har tappat bort den första) men den rymmer ett litet badrum, ett minikök, ett litet sovrum/vardagsrum och en stor balkong. Adressen är jättelång och jag glömmer bort den hela tiden (även om jag lovat att jag inte ska glömma den) men den är fin och fransk.

Det här med arrondissemang är rätt intressant förresten. Det fungerar så här:

Ett departement (se nedan) är uppdelat i ett antal större partier - arrondissement eller arrondissemang som det blir på svenska. Paris rymmer 20 arrondissemang och de är placerade i en spiral, likt en snigels hus.

En annan finurlig sak är att postnumret avslöjar vilket arrondissement du bor i: Precis som i Sverige består postnumret av fem siffror. I Frankrike gäller att de två första siffrorna indikerar vilket departement man bor i. Storleksmässigt skulle de kanske kunna jämföras med kommuner. Administrativt påminner de kanske också om kommuner. Men de kallas ändå département. Paris är departement nummer 75.

De tre sista siffrorna i postnumet visar vilket arrondissemang man bor i. Mitt postnummer blir därför 75011! Genialt!