Min historia
13 år, långt hår och mittbena. En mittbena som har funnits där sedan... ja, sedan mitt hår var långt nog att lägga sig så att en bena kunde bildas. Dessutom iklädd favorittröjan med favoritärmen raglan.
14 år. Har även hunnit med att ha rak lugg ett tag. Fast lite mjuk och flikig sådär. Jättefint tyckte jag då. Inte riktigt lika fantastiskt tycker jag nu. Den röda slingan i luggen blev alltid rostfärgad (som på bilden) alldeles för fort. Egentligen skulle den vara superknallröd men det höll inte så länge... Första digitalkameran syns också på bilden.
Sommaren 2006. Jag är 16 år och på semester i London tillsammans med pappa. Jag älskar skyltningen för den påminner om Andy Warhol. Den röda slingan i luggen har blivit turkosblå men som vanligt får jag dras med att den bleks hur fort som helst så för det mesta går den i grönt istället.
Sommaren 2006 är även den tid då jag börjar intressera mig för den japanska subkulturen Lolita. Från London köper jag med mig den här klänningen.
Även andra japanska subkulturer inspirerar. Som Decora. Ofta blir min lugg överbelamrad av färgglada hårspännen.
Jag är den färgglada token på golvet tillsammans med klasskamraterna i första ring. Notera min yngling till pojkvän precis ovanför. Han har precis fyllt 16, har tandställning och är - hör och häpna - tillsammans med en annan tjej i klassen. Vi känner inte varandra över huvud taget. Fast jag tycker att han är söt och hur smart som helst. Han tycker mest att jag är konstig. Och kanse, kanske lite bakom flötet eftersom jag frågar lärarna så mycket på lektionerna (men det är så min inlärningsmetdod fungerar. För jag vill veta allt, och vara säker på att det stämmer).
Och så börjar jag tupera håret - något som jag även pysslade med i 9:an. Coolt och svart och gärna lite nitarmband. Och en massa fluffigt hår runt huvudet såklart!
Ju mer blått desto bättre!
I januari 2007 blir luggen rak igen. Men turkosblå och fin som vanligt.
Ibland klär jag mig i egensydda lolitakläder...
...men så börjar jag också bli väldigt intresserad utav 60-talet...
...och några dagar in på sommarlovet, ryker håret
Jag syr några 60-taliga klänningar och köper kläder från second hand-butiker...
...samtidigt som luggen kryper allt högre upp. Mamma kallar mig för Prins Valiant.
Jag drömmer om upproren 1968, är medlem i Ung Vänster, bär runt på en gammal väska från Domus som jag hittat hos mormor och morfar och har på mig en parkasliknande jacka från H&M mest hela tiden. Tillsammans med min röda palestinasjal.
Och vips så är det mars 2008 och jag har sytt ännu en klänning (som till min förargelse krympte för mycket i första tvätten så att den blev en tunika istället)...
I april tar jag några fina bilder när min lugg har blivit galet lång. Det här är den bästa.
Sedan har det hunnit bli oktober och jag har fått lila lugg igen. Ganska ofta har jag på mig mina Doc's tror jag. Annars är det väl mest plugg hela tiden som gäller.
På nyårsafton 2008 är jag i Stockholm tillsammans med Zak. Innan vi träffas färgar jag luggen rosa och alla handdukar inne på hotellrummet förstörs...
Luggen färgas över igen och jag börjar tröttna på mitt älskade 60-tal. Lite i alla fall... Under våren sparar jag även ut mitt hår för att kunna få en fin frisyr till balen. Och för att i framtiden kunna sätta upp mitt hår i en Lykke Li-knut.
.
Dagen efter balen vaknar jag upp och ser ut så här. Jag tycker att det är hur fint som helst eftersom lockarna får mig att påminna lite om en docka (mitt ständiga ideal). Det är med den här bilden på näthinnan som jag lite senare bestämmer mig för att permanenta håret.
Och här har vi mig nu. Tisdagen den 15 september år 2009. 19 år. 19 och ett halvt år om tio dagar. Jag vet vilka kläder jag tycker om men är osäker på vad jag ska göra med mina gamla 60-talsklänningar. Antagligen säljer jag dem - trots att de är hur fina som helst. Permanenten håller i sig men har hasat ned allt eftersom håret har blivit längre. Den 29 september ska jag hälsa på hos frisören. Jag ska klippa raklugg igen och vill ha en frisyr som inte behöver finputsas hos barberaren var sjunde vecka. För det kommer jag inte att ha råd med. Jag vill inte ha lockar från öronen och jag vill inte ha hår som bara hänger. Jag vill vara fin och chic men älskar ruffs. Några förslag?
minns den blåa luggen, första dagen i skolan, kärlek vid första ögonkastet♥
Mycket roligt inlägg!:) Jag är i Borås denna veckan, vi kanske kan leka i helgen?
Oh gud, så söt du är!
Och tack för alla värmande kommentarer. <3
Jag är nog inte den bäste att fråga om frisyrtips; senast jag var hos frisören var i sexan, och för tillfället har jag en utväxt på 10 cm. (Min pojke vill nämligen att jag ska ha naturligt hår, och jag känner att en sådan struntsak kan jag väl ge honom. Fast lite sur är jag, för jag gillade verkligen mig själv med rosa- och regnbågshår.)
Men hörrudu, kan du inte göra ett inlägg och visa upp de där ljuvliga 60-talsklänningarna?
Hoho vad roligt inlägg det här var! Jag är så svag för att se hur folk växer upp och förändras... Det är läskigt (speciellt att se sina egna danselever växa upp och göra uppror) men roligt ibland.
Jag brukade ha midjelångt hår, men nu är det ju kortare. Jag har alltid varit kär i lockigt hår, men det tar ju sån energi att styra upp om man inte har det naturligt. Så den mest lättskötta tiden för mitt hår var när jag hade det axelkort och permanenta det... Lockar 24/7! Yay :)
Men så söt!
På sätt och vis önskar jag att jag var tonåring ett årtionde senare, jag var alternativ på min tid, i början av 90-talet, då var det punk eller svartrock som gällde, och sen vart det grunge. Och ingen hade kommit på idén att man kunde vara söt och samtidigt sticka ut från mängden. SÅ följdaktligen såg vi för jäkliga ut... Jag skulle önska att jag inte varit så kameraskygg, det hade varit roligt att se lite gamla synder...
