♥

I går träffade jag änglalika Bell som hade världens finaste kappa på sig. Den ser ut så här (fast jag vill minnas att den var mörkgrå) och var det första jag började prata om efter att vi hade sagt hej.

Hon var så fin, påminde om någon vacker person under en tid då det var krig i Europa. Vi fikade och Bells berättelser om universitetslivet fick mig att vilja jobba i mataffär hela livet och aldrig vidareutbilda mig. Det verkar grymt jobbigt. Men jag är ganska övertygad om att det beror på att jag är rätt skoltrött just nu. För egentligen älskar jag skolan och i framtiden kommer jag ju dessutom att studera precis sådant som intresserar mig så det blir nog väldigt bra i alla fall. Just nu känns det dock fantastiskt att ta ett år ledigt!

Senare, när Bell hade åkt hem och vi visste att vi inte skulle se varandra igen på minst ett kvartal, hittade jag äntligen ett par svarta byxor! För det första är det precis ett sådant par som jag drömde om för något år sedan. Jag har nämligen en tendens att bli inspirerad utav någonting och sedan tråna sönder efter det, leta överallt men inse att det inte finns. Och så blir det aldrig av att jag syr det själv. Sedan, något år därpå, går det att hitta det jag en gång i tiden ville ha lite varstans. Hur som helst. De här byxorna var fortfarande fina. De är som ett par leggings så de är väldigt bekväma men som tur är har de både knapp och gylf så man behöver inte ha en tunika eller lång tröja över utan kan ha på sig vad man vill - och ändå ser de fantastiska ut! De är lagom höga i midjan. Eller lagom låga om man hellre vill uttrycka sig så. Sitter jättetight och så är de i sammet! Dessutom kostade de bara 300 kr. Helt perfekta med andra ord! Så perfekta att jag ringde till butiken och bad dem lägga undan ytterligare ett par. För svarta, tighta byxor är svåra att finna. Och när man väl har hittat dem, ja då är det ren kärlek och man släpper dem aldrig igen. Inte förrän de går sönder. Då gråter man och börjar leta igen.

Här hittar ni mina fina byxor!