♥

Då var vi redan inne på dag två i det nya landet. Det känns märkligt. Överväldigande och overkligt men alldeles fantastiskt. Fast när jag skriver det, tänker jag automatiskt på korten med änder i skala 1:100 som de amerikanska emigranterna skickade till sina svenska släktingar för att övertyga om att resan var värd både pengarna och besväret. För igår fick jag ett mindre sammanbrott: Allt är nytt, det är svårt att förstå vad som sägs och igår låste det sig så fort jag skulle försöka säga något. Men idag har det gått lite bättre faktiskt! Zak sade i alla fall att jag redan hade förbättrat språket för att jag vågar säga mer. Vet dock inte om gubben i hissen blev så glad när jag monopoliserade samtalet mellan gatuplanet och tredje våningen och förklarade att jag inte förstår så mycket och att pojkvännen och jag bara har bott här i en dag. På sätt och vis var det hans eget fel för när vi gick in i hissen sade han något som jag inte begrep över huvud taget. Och jag tänkte att det var bäst att förklara sig så att han inte skulle ta illa upp över att inte få något svar. Han kanske hade frågat mig något! Men sedan visade det sig att han inte var så pratglad trots allt och det enda jag fick till svars efter min monolog var ett enkelt bonsoir.

Vi bor galet centralt förresten. Idag promenerade vi in till stadens kärna och kikade lite på Notre Dame och Louvren. Sedan satt vi i Tuillerierna och fick vita skosulor för istället för grus eller asfalt, är marken täckt med vit sand. Vi har åkt metro och det luktar speciellt överallt. Ibland lite sött och på morgnarna när vi går ut och köper en baguette till frukost, luktar det utomlands och semester och stad som väckt till liv.

På gatan intill kryllar det av restauranger och caféer - vi har hamnat i ett riktigt matstråk! Häagen-Dazs-glassbar, bagerier, indiska, kinesiska, japanska och thailändska restauranger, ölhak, crêperiebodar, några mindre mataffärer, affärer som enbart säljer frukt och grönsaker och en juicebar ryms alla på vår välbefolkade gata. Tillsammans med två vintagebutiker, några klädaffärer och en butik med japanska nödvändigheter.

Vi bor i ett stort lägenhetskomplex med flera byggnader. Det finns grindar och man måste hålla upp en färgglad plastbricka för att kunna öppna dem, nedanför byggnaderna har fastighetsskötarna sina små kontor och på morgnarna går män omkring med stora maskiner och gör rent golven.

Så till lägenheten, eller le studio som en enrummare kallas här. Den är pytteliten, en sisådär 25 kvadrat, och rymmer en minimal hall med en ännu mindre korridor, ett badrum, ett kök och ett sovrum. Och så finns det även en balkong som vetter ut mot likadana lägenheter och ett svart ruckel i tegel.

Det tokiga är att ju mer vi vistas i lägenheten, desto större blir den! Tror verkligen att det här kommer att bli superbra. Igår gick min älskade Zak med på att stuva undan både filt och sängöverkast på den översta hyllan i garderoben. Jag har nämligen lite svårt för andras prylar, känner mig inte bekväm när jag inte vet om saker och ting är rena. Så vi tog bort allt som inte kändes fräscht och om min önskan går i uppfyllelse (vilket jag tror att Zak gick med på igår), kommer även mattan i sovrummet att gömmas i en garderob. I övrigt är allt finemang! Fräscht och hyfsat rent! Det finns ett badkar i badrummet och vi har spotlights i köket. Dessutom var Zak finast och gav mig två hyllor i badrumsskåpet. Själv fick han bara en.

Françoise stannade och hjälpte oss med lite bankärenden. Så nu har Zak och jag både en försäkring och ett gemensamt konto med varsitt kort som dimper ned i brevlådan på onsdag. Och så har vi nya telefonnummer. Mitt ser ut så här: 06.28.47.88.92.