How pure

Idag ska jag nog gå på butiksspaning. Till ställen med burkar och flaskor som lovar mycket men antagligen gör ganska lite. Har (som ni kanske har noterat) blivit lite fjompigt förtjust i hudvård. Har aldrig riktigt haft någon hudvårdsregim men funderat på att skaffa en länge, länge. Det är inte så att min hy är dålig: Mina kinder har faktikt (och till min glädje) beskrivits som bäbishud! Men om man ska kunna prata om min bäbishud om 20 år så är det kanske bra att sätta igång med arbetet redan nu.

Först var jag helt inställd på Dermalogica men efter att ha läst något om att deras Daily Microfoliant (ett pulver som blandas med lite vatten och sedan fungerar som peeling) jämnar ut hudtonen, svalnade mitt intresse. För samtidigt som hudvård ska göra huden mjuk och fin och gnistrande och allt det där så får den absolut inte bli som smink! Så här lyder min ytterst välformulerade princip:

Hellre ful och äkta än vacker och fake.


Och jag vill aldrig få finare hy av en produkt som måste appliceras jämnt och ständigt för att ge resultat, där allting återgår till det normala tillståndet om man gömmer bort sin rengöringsrutin en dag eller två.

Mer fukt till hyn - Gärna. Ljusreflekterande partiklar - Nej. Pigment - Absolut inte!


Det jobbiga är att ibland vet jag inte ens själv var den där gränsen går. Jag tycker att det är OK att färga håret - men bara i en färg som uppenbarligen inte kan vara min egen. Som turkos, knallröd, lila och cerise (de färger som min lugg har haft). Concealer under ögonen är inte OK men däremot godkänner jag en dutt med täckstift över en finne. Att bli av med permanenten genom att kamma i ny läggningsvätska var ypperligt! Att platta håret istället hade jag aldrig någonsin gått med på.

Knepigt? En aning tvångsmässigt? Antagligen blir svaret ja på båda frågorna. Men å andra sidan: Varför göra det lätt för sig när man kan göra det svårt? Och enligt mig även äkta...




Kommentarer
Postat av: Em

Det håller jag med om! Jag tycker bara att det är fint att man får drömma sig bort och skapa en liten verklighetsflykt såhär offentligt. Men när det går så långt att man inte kan skilja på människor, alla blir samma tjocka massa och vill ha precis samma saker som den andre har, och saker i affärerna tar slut fast de knappt hunnit komma in blir bara väldigt konstigt. Då kan man omöjligt vara sig själv längre.

2009-11-28 @ 15:22:30
URL: http://otherfilthystories.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0