♥

Idag har Paris varit precis så där underbart som det är i alla filmer och i mina dagdrömmar. Smågator och boutiquer, eleganta kvinnor med nyinköpta fynd säkert förvarade i vackra, påkostade papperspåsar med blanka logotyper och textilband, en man i smal kostym på sin vespa, en rondell med otaliga filer och galen trafik, en välfylld métro, baguette till frukost, liv överallt!

Upptäckte att det finns en butik på gatan intill som säljer lolitakäder från märken som Putumayo och Angelic Pretty. För några år sedan hade jag blivit yr av iver och glädje! Nu tyckte jag bara att det var lite smått fantastiskt och tog ett kort.

Nallen säger: Och glöm inte Angelic Pretty-hörnet på första våningen!!! (på begäran)


Och under står det: Fizzy som har fått lite mage på bilden!


Utanför Häagen-Dazs-glassbaren på den stora gatan där vi bor, hittade Zak och jag vår Hemglassidé. Vi sade ju att crêpeglassen skulle bli en succé!

Zak visade vägen till le Marais som är det finaste och mest parisiska kvarter jag någonsin har sett! Allt är fantastiskt där och jag tror faktiskt att vi kan gå dit på mindre än en vanlig reklampaus. Mitt inne i favoritprogrammet kan det kännas som en evighet men om sanningen ska fram vet vi alla att det bara rör sig om några minuter!

Vi tog métron till en hållplats som heter Courcelles och därifån stalkade vi tre tjejer som såg ut att vara svenska. De gick till Svenska kyrkan och vi följde efter. Det skulle nämligen hållas en informationsträff för ungdomar där idag. I vanliga fall tycker jag att det enda kyrkan har att tillföra är vacker arkitektur men här i Paris behövs den faktiskt. Inte för trons skull – jag har gått ur kyrkan och tror fortfarande inte ett dugg på Gud – men den behövs som ett forum där man kan prata svenska, träffa ungdomar och vuxna och få lite hjälp och råd med de problem som uppkommer när man försöker slå sig in i en ny kultur. Vi satte oss bredvid en flicka som hette Terese och det visade sig att vi hade gått på ”konkurrerande” gymnasieskolor och att vi hade en gemensam kompis. Sedan träffade vi Marcus som jag har gått på samma dagis, låg-, mellan- och högstadie som och dessutom bott granne med. Liten värld, eller vad säger ni?

Jag bläddrade i jobbpärmar och skrev upp diverse telefonnummer till svenska mammor som vill ha hjälp att hämta barnen från dagis och skolan. Funderar på att ringa runt lite nästa vecka.

Efter mötet tog Zak och jag métron tillbaka till le Marais och åt kinamat. I Frankrike finns det asiatiska restauranger med en massa olika rätter på stora fat bakom disken och när man har berättat vilka rätter man vill ha, läggs maten upp i plastbyttor som sedan sätts in i stora mikrovågsugnar (eller så är det vanliga ugnar men då kan man ju fundera lite på hur plasten kan hålla). Efter en stund är maten varm och om man har beställt take away, läggs en plastfilm över varje bytta. Zak och jag valde dock att äta på plats så vi fick istället varsin tallrik med två byttor på varje och sedan var det bara att hugga in. Det är antagligen det mest osofistikerade sättet man kan äta kinamat på men smaken är det minsann inget fel på! Det är fantastiskt gott! När jag var på språkresa i Nice för två år sedan, köpte jag mat från liknande restauranger så det var roligt att hitta samma koncept i Paris! När vi gick hem hittade vi ytterligare två mikroburkskinamat-restauranger på vår gata. Om vi inte orkar laga mat någon dag och har spännande SVT Play-avsnitt att titta på kan ett av dem bli vår räddare i nöden.

Vi passerade även en fin dessertbutik med macarons i olika färger, glass som såg väldigt, väldigt god ut och tårtor i form av schackbräden med pjäser i vit och mörk choklad.