Supernanny Erica
Vilken dag, hörrni.
Imorse stod klockan på 06.45 och då bar det av till en familj där barn behövde passas. Det var ett engångstillfälle. Van - systern till mamman i min "arbetsgivarfamilj" - behövde gå på något föredrag och då fick jag ta hand om hennes minsting. Som verkligen är en minsting också. Han är så liten att det fortfarande finns kvar lite päls i pannan och på öronen. Han var lite krasslig. Och det var den näst yngsta i barnaskaran med - en supersöt (men envis) flicka som har världens sötaste, öronskärande röst. Så hon stannade också hemma.
Van kom tillbaka ganska snart. Men jag blev kvar ett tag till för hon behövde springa ut och leta reda på en födelsedagspresent till sin syster C - alltså mamman till mina "bygga-med-lego-göra-kulbanor-och-prata-svenska-barn". Under barnpassningstiden hann jag bli uppringd av C som behövde min hjälp.
En stund innan 13 (jag behövde inte vara där förrän 13.30 egentligen men det var kallt ute och jag tackade nej till att stanna kvar hemma hos Van, ville promenera och kika i butiker nämligen. Även om det inte blev så himla mycket av den sorten.) var jag hemma hos C. Fast C var inte där. Däremot fanns där en städerska så jag tog det lugnt ett tag och lekte med Lilla C när hon hade vaknat till.
Den tidiga eftermiddagen höll sig väldigt lugn. Lilla C sov, jag fick lunch med en liten burk chokladkräm till efterrätt och pratade med barnens föräldrar. Sedan gick de iväg för att köpa julklappar och jag läste om parfymer i en Damernas Värld. Efter en tid vaknade Lilla C, jag gjorde i ordning välling och så lekte vi. Och sedan var C tillbaka och vi skyndade oss till de äldre barnens skola. Jag tog med mig Lilla C och femåriga F hem igen. En F som för övrigt var tjurig. Hon ville inte äta mellanmål. Och tyckte att Lilla C blängde på henne. Ville inte måla. Ville inte leka med lego. Ville sova.
Och när klockan hade hunnit passera 17:30, spydde tjuriga F. Två gånger. Och jag tyckte jättesynd om henne. Blev hur förvånad som helst, stackar'n hade inte ens berättat att hon mådde dåligt.
En sisådär 40 minuter senare kom C tillbaka med sin son. Och jag åkte hem. I Europas mest överbefolkade métrovagn. Det gick inte ens att kliva på de två första tågen som passerade. Men tredje gången gillt. Tydligen var det likadant för Zak.
Kan ju bero på att det faktiskt snöade här idag!
Imorse stod klockan på 06.45 och då bar det av till en familj där barn behövde passas. Det var ett engångstillfälle. Van - systern till mamman i min "arbetsgivarfamilj" - behövde gå på något föredrag och då fick jag ta hand om hennes minsting. Som verkligen är en minsting också. Han är så liten att det fortfarande finns kvar lite päls i pannan och på öronen. Han var lite krasslig. Och det var den näst yngsta i barnaskaran med - en supersöt (men envis) flicka som har världens sötaste, öronskärande röst. Så hon stannade också hemma.
Van kom tillbaka ganska snart. Men jag blev kvar ett tag till för hon behövde springa ut och leta reda på en födelsedagspresent till sin syster C - alltså mamman till mina "bygga-med-lego-göra-kulbanor-och-prata-svenska-barn". Under barnpassningstiden hann jag bli uppringd av C som behövde min hjälp.
En stund innan 13 (jag behövde inte vara där förrän 13.30 egentligen men det var kallt ute och jag tackade nej till att stanna kvar hemma hos Van, ville promenera och kika i butiker nämligen. Även om det inte blev så himla mycket av den sorten.) var jag hemma hos C. Fast C var inte där. Däremot fanns där en städerska så jag tog det lugnt ett tag och lekte med Lilla C när hon hade vaknat till.
Den tidiga eftermiddagen höll sig väldigt lugn. Lilla C sov, jag fick lunch med en liten burk chokladkräm till efterrätt och pratade med barnens föräldrar. Sedan gick de iväg för att köpa julklappar och jag läste om parfymer i en Damernas Värld. Efter en tid vaknade Lilla C, jag gjorde i ordning välling och så lekte vi. Och sedan var C tillbaka och vi skyndade oss till de äldre barnens skola. Jag tog med mig Lilla C och femåriga F hem igen. En F som för övrigt var tjurig. Hon ville inte äta mellanmål. Och tyckte att Lilla C blängde på henne. Ville inte måla. Ville inte leka med lego. Ville sova.
Och när klockan hade hunnit passera 17:30, spydde tjuriga F. Två gånger. Och jag tyckte jättesynd om henne. Blev hur förvånad som helst, stackar'n hade inte ens berättat att hon mådde dåligt.
En sisådär 40 minuter senare kom C tillbaka med sin son. Och jag åkte hem. I Europas mest överbefolkade métrovagn. Det gick inte ens att kliva på de två första tågen som passerade. Men tredje gången gillt. Tydligen var det likadant för Zak.
Kan ju bero på att det faktiskt snöade här idag!
Kommentarer
Trackback
