♥

Eftermiddagen innebar bland annat hemlagad mat med köttbullar och fullkornspasta. Vi gick även till vår favoritkyrkogård Père-Lachaise för att bara sitta ned en stund och ha det mysigt. Senare var det dags för både Zak och mig att jobba.

Jag är verkligen stormförtjust i mitt barnpassningsarbete. Familjen som jag jobbar hos är jättefin och jag känner mig verkligen välkommen och uppskattad. Och det går bättre och bättre både med mellanflickans svenska och mitt sätt att ta hand om barnen. Minstingen stretar inte längre emot när jag försöker mata henne och jag har även fått ta hand om barnen helt själv, när föräldrarna inte har varit hemma. Det känns så bra att de litar på mig. Och ändå ger de mig inte för mycket ansvar. Jag jobbar lagom många timmar och det hela hade inte kunnat bli mer perfekt!

Efter mitt lilla arbetspass åkte jag till le Marais för att träffa Zak så fort hans schacklektion var över. Vi promenerade till ett ställe som Zaks franske vän utnämnt till kvarterets bästa pizzeria - ett hål i väggen med skönt sunkig profil och musik som påminner om något party i en Rosa pantern-film. Vi delade på en pizza vid namn Regina (som egentligen borde ha hetat Capricciosa) som redan var uppskuren i slice:ar när den nådde vårt lilla mosaikprydda bord. Vi åt med händerna som man ska göra när man äter pizza slice och det var väldigt gott.

Tyvärr hade jag glömt min kamera hemma i lägenheten så det fick bli till att fota med mobilen istället. Väl hemma kunde jag dessvärre inte finna kabeln som behövs för att överföra mobilbilderna till datorn så vad gör man då? Jo, man fotograferar mobilen såklart!

Slutsats: Zak borde fylla år varje dag...