Och så bär det av igen.
Det kanske är meningen att det ska bli lite knasigt när pojken och jag reser. I vilket fall som helst: Nu åker jag iväg. Ses om en vecka!
Barbieskor
För några år sedan (ganska många faktiskt) semestrade mina föräldrar och jag i Portugal. På kvällarna strosade vi längs med en sådan där jobbig turistgata fylld med krimskramsbutiker. Pappa hatade det. Jag hittade ett par skor.
Jag kom att tänka på de där skorna. Att de faktiskt är himla fina. Överdrivna och knallrosa. Riktiga Barbieskor. Och vet ni vad jag upptäckte? De kommer från Melissa!
I'm a college doll
Jag lovar att jag inte tänker bära den som alla andra. Nej. Den här ska minsann ackompanjeras av en hög tofs, vita skor (de här eller de här), ett satinband i håret och korta shorts med hög midja. Eller en vippig kjol. Eller ett par väldigt smala byxor. Ibland kan jag gå runt med en trave böcker under armen också. För att få till rätt känsla. Och självklart ska väskan hänga över axeln. Och så ska jag dricka milkshake à la 50's diner i den. Och leta reda på ett elevskåp så att pojken och jag kan stå där och pussas. För så gör man. När man är en college doll.
Bikinis
I söndags shoppade jag loss lite grann. Det blev mest bikiniinköp. Min Solbrun är visserligen ny men det är en bikini att sola i. Och de som jag annars använder är köpta för flera år sedan och kommer från H&M's barnavdelning. Därför fick den här fina från vuxenavdelningen följa med hem idag. Priset var nedsatt så jag fick båda delarna för 100 kr.
Så här ser den ut på H&M's hemsida, om ni vill se detaljerna lite tydligare tänkte jag. Prickarna är ljusrosa. Jag är himla förtjust i den.
Sedan blev det en till bikini. En lite mer egenkomponerad sådan, inspirerad av den här fantastiska bilden.
Bikinitoppen (Lindex) föll jag pladask för när jag hittade den i DV Mode häromdagen. Men nederdelen var trist så istället tänkte jag att det skulle bli femtiotalspinuppigt men samtidigt väldigt nutida med ett par riktigt höga, svarta bikinitrosor till. Och det blev det! Efter att ha irrat runt på de större modekedjorna, fann jag till slut ett par som slutar strax ovanför naveln på Twilfit. Kanon.
Nu är jag redo för sol och bad på Korsika!
I bought two bikinis this sunday. The first one's from H&M, the second top is from Lindex and the oh-so-fabulous-pin-up bikini pants are from Twilfit. I love them all!
Min allra minsta symaskin
Idag träffade jag min barndoms- och eviga vän Moa. Vi firade våra tjugoårsdagar (hennes i slutet av december - förra året, min i slutet av mars) med att byta presenter, äta tårta och prata en hel del. Min (och mina föräldrars) present till Moa var en sådan här fin; ett vitt etui med de fem nya dofterna från D&G i små glasflaskor.
Själv fick jag en alldeles perfekt present. Nämligen ett halsband med en liten symaskin och en liten sax. Det är så himla sött! Min mini-Singer ska få följa med på många äventyr.
Tack finaste Moa!
Today I visited my friend Moa. We celebrated our birthdays (her was in december, mine was in march) by eating cake, talking and giving each other gifts. I got this perfect necklace with a sewing machine in old Singer style and a pair of scissors. How adorable!
Jordnötssmör
Ben & Jerry's Peanut Butter Cookie Dough har nästan varit det enda som jag sett fram emot när det gäller återvändon til Sverige. Och jag har varit på jakt efter en jordnötsglass ett tag nu. Idag testade jag den äntligen. På balkongen, i solen, med en himmel lika fin som den på glassförpackningen. Jag fick sällskap utav DV Mode också. Fint.
Finheter!
Åh vet ni? Idag har jag äntligen köpt sommarskor. Det blev inga Keds. För de är så stora att jag skulle behöva
den minsta storleken. Och dem går bara att finna i USA (har letat i Paris, London och Sverige). Så istället blev det ett par vita tygskor, med perfekt rund tå. De kommer från Din sko, kostade bara 199 kr och är i storlek 35 (det känns fint att ha en så liten skostorlek).
Åh de är så fina! Jag känner mig som en... cheerleader i dem. (Jag ska nog inte fortsätta med cheerleadingen förresten. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det men det är nog bäst att låta bli, åtminstone i ett år, för att få tid till annat. Som studierna. Och det där med företag och webshop.)
Klänning - Patouf
Skärp - Tillhör egentligen ett par shorts från Kookaï
Väska - Bimba & Lola
Skor - Din sko
Dress - Patouf
Belt - Belongs to a pair of shorts from Kookaï
Bag - Bimba & Lola
Shoes - Din sko
Framtidsplaner
Första dagen i Sverige som inte är kall idag. För min del då. Underbart!
Jag har varit lite tyst här det senaste. Det är inte riktigt klokt hur fort man kommer in i gamla vanor. För en vecka sedan bodde jag fortfarande i Paris. Nu är det mesta som det var innan. Jag har blivit lite mer ordentlig. Kan tvätta själv. Men annars är det precis som förut.
Jag vill berätta om hur jag tänker mig att det ska bli framöver. Vad gäller bloggen och så. Jag ska fortsätta att blogga. Men jag har även ett annat fint projekt. Att starta ett eget företag och en egen webshop. Världens finaste ska de bli. Ni kommer att tycka om. Lovar. Ska berätta mer om det hela lite senare.
Nu ska jag ge mig ut på balkongen och försöka övertala pojken min om att vi borde äta glass (för tredje gången idag för min del).
Lite finheter
Igår träffade jag en vän. Vi gick lite på stan. Jag hittade några saker att vilja ha. De här.
Vit piké från Gant med ärmar som inte är så där superkorta som de annars brukar vara på tröjor till flickor. Och smycken som för tankarna till sömnad från Erica Weiner.
Things I want.
Mitt livs märkligaste natt.
Klockan tre vaknade jag. Det lät som att det regnade rejält. Men det var inte utomhus som det regnade. Utan inne i lägenheten! Vattnet rann från våningen över, längs med de rör som finns i ett hörn i varje rum. Vi fick dra undan möblerna och jag försökte torka upp vattnet med hjälp av en trasa. Smått omöjligt. Pojken skyndade upp till lägenheten ovanför, som hade fått ett sisådär tio centimeter högt vattenlager över hela golvet (heltäckningsmatta dessutom). Elen hade gått där, så jag fick lov att fortsätta mitt vattenuppsamlande i mörker, med lite ljus från korridoren och natthimlen som enda belysning, så att inte samma sak även skulle hända oss.
Efter ett tag kom brandmännen. Pojken min fick lotsa runt dem. För det behövs en liten badge för att kunna öppna nästan alla dörrar. Och någon sådan hade ju förstås inte brandmännen. När ingen öppnade dörren till lägenheten nedanför oss, kallades ytterligare några brandmän in. Sådana med SWAT-känsla. Det fanns tydligen planer på att krossa en ruta för att se om vattnet trängt in även i våningen under. Nu krossades ingen ruta men det var ändå en upplevelse när fem uniformsprydda typer, med silvriga hjälmar i händerna och svarta kängor gick igenom vår lägenhet och ut på balkongen. Mitt i natten.
Så småningom kom en elektriker och fastställde att vi kunde tända ljuset. Och någon gång fick brandmännen upp sin "vattendammsugare" till lägenheten ovanför och till slut slutade det att rinna in vatten i vår lägenhet. Och på något sätt lyckades jag torka undan allt vatten. Vatten i sovrummet, vatten i köket och en liten pöl i badrummet.
Polisen var också där. Och en man som hade lite ansvar för lägenheten ovanför lånade ut sin mobil så att vi kunde ringa till vår lägenhets ägare.
Förstår ni vilken tur det är att läckan inte uppkom i vår lägenhet? Vår försäkring var uppsagd sedan några dagar tillbaka och vi hade inte kunnat ha mer tur i oturen. Och de med lägenheten ovanför hade som tur var en försäkring.
När det hade lugnat sig, satte vi oss i badrummet och åt fruktyoghurt, pojken och jag. Vi fixade i ordning lite saker och gick sedan och lade oss omkring 05.30. Med fuktskadade golv omkring oss.
Sedan höll vi dessutom på att komma för sent till flyget! Våra väskor var grymt tunga så vi fick ta en taxi. Men det stannade bara en var tionde minut så där. Och vi var inte först i kön. Vilket stressmoment!
Nåväl. Det var väldigt fint att träffa mamma och pappa igen i alla fall. Nu är vi hemma igen. I ett grått och duggregnigt Göteborg där det luktar natur istället för utomlands.
I'm bak in Sweden now. It was great to see my parents. But I miss that smell of abroad.
T'es jalouse?
Världens finaste tidning heter Jalouse. Om jag hade en tidning, skulle jag vilja att den såg ut så här. Fantastisk layout, underbara bilder, roliga idéer och texter som jag faktiskt lyckas förstå det mesta av. Jalouse är bäst. Och jag tänker minsann börja prenumerera på den. Vi tittar lite i majnumret.
Flickor i jeansshorts och passande accessoarer i ett anteckningsblock.
Fina bilder till reportage.
Fler anteckningsblock, fler kolsvarta rubriker och fler bilder.
Ett blandband i text. Helt fantastiskt tycker jag.
Bidragen till en tävling av Barbie som lanserar tolv dockor i den lilla svarta. Elever på en skola fick fota dockorna med glamour och filmfestivalen i Cannes som inspiration.
Och vet ni? Alla nummer (förutom det i butik) finns dessutom på nätet. Här hittar ni dem. (Juninumret är helt fantastiskt så håll utkik efter det.)
Bilder från kvällen
Vi gick till restaurangen och hade det grymt trevligt. Det här åt min pojke och jag. Anka med polenta (det var mangobitar till också men dem slapp jag för jag tycker inte om frukt i mat) och isig sorbet i stora lass. Gudomligt.
Sedan promenerade vi lite.
Och efter det skulle alla hem. Pojken och jag fortsatte vår promenad. Strax efter elva nådde vi lägenheten och det var fortfarande hur varmt som helst.
Ansvarsfulla pojken och flickan
Det är inte långt kvar nu. Vi flyttar verkligen jättesnart.
(Alldeles för snart.)
I går packade vi ned det mesta av våra ägodelar. Min vita matta, pojkens gitarr, böcker. Vi fyllde sju orange bananlådor som vi fått ifrån två olika fruktaffärer. Imorse hämtades allt upp av en herre vid namn Steven. Han var britt och trevlig.
För en timma sedan träffade vi vår bankkontakt Mathieu som klippte våra (helt oanvända) kort och som ska stänga vårt konto. Han är också trevlig, Mathieu. Han sade att han tycker om oss och att vi kunde hålla kontakten.
Vi har även kollat upp hur vi ska avsluta vårt Internet- och telefonabonnemang. Och kontantkorten behöver vi inte göra något med.
Ikväll ska vi träffa min pojkväns pappas sambo och hennes amerikanska vänner. Vi ska äta på Le Procope och för sista gången under den här vistelsen ska pojken och jag äta vår absoluta favoritdessert.
Paris, je t'aime et tu me manqueras!
We're really going back soon. Today we've sent most of our things to Sweden and we've visited our bank for the last time.
C-vitaminförgiftning
Granny Smith-äpplen (min favoritsort).
Nektariner. En hade vitt fruktkött dessutom, så vackert.
Kiwi.
En fruktgubbe med grapefruktögon och bananmun.
Och körsbär. Jag älskar dem.
Små hundar och velour
Och tusen tack, min finaste arbetsgivarfamilj!
I've got a new wallet. It's pink and adorable with westie dogs and hearts. The wallet I've been using is six years old now and very worn-out. I bought this new one with a gift card I got for my birthday. It was from the family where I've been working. Really nice of them!
För 365 dagar sedan.
Idag för exakt ett år sedan, såg det ut så här.
What it looked like a year ago.
Des nœuds
Jag har gjort rosetter till alla flickor i laget. Rosa, mintgröna och två blå att fästa i håret. De ska få dem på söndag för då är det min sista träning. Jag kommer verkligen att sakna dem.
I've made hair bows to all the girls in the team. My way of saying thank you and I'll miss you all.
Voilà!
Så här blev vår rutin till slut!
Första gången någonsin som alla bygg och pyramider stod! Det finns saker som jag hade kunnat göra bättre (som skruven ned från ett utav byggen och jag hade kunnat vänta en millisekund till innan jag gjorde min stillastående flickis) men jag är ändå så otroligt nöjd! Heja CSX!
Jag är flickan som är först med att köra tumbling ned till det vänstra hörnet förresten. Om ni undrar.
Och här har vi en video till. En där man hör musiken bättre. Jag kör tumbling rätt mot kameran.
Så här såg tävlingen ut från deltagarläktaren.
Och titta vilken fin medalj! Liten och guldig. Fast mest kopparfärgad. Jag är väldigt förtjust i den.
En oförglömlig helg
Nu är jag hemma från den långa cheerleadinghelgen som var alldeles för kort. Och vet ni. Drt gick riktigt bra. Vi vann! Första plats i nivå 4. Och det var bara ett lag i nivån över. Så nu är jag minsann näst bäst i hela Frankrike! Laget i nivå 5 (Frankrike-mästarna) fick dessutom lov att åka till Worlds i Florida 2011 men eftersom de redan hade varit där och tyckte att det var slitsamt, gav de bort sitt pris till oss! Så vi är även Frankrikerepresentanter i USA nästa år! Förstår ni hur trist det är att lämna Paris!?
Lynda och Anne-Celine.
Busschauffören var över en timma sen. Ganska typiskt franskt. Vi kom fram till vandrarhemmet klockan två och hann sova i lite mer än fyra timmar. Så, mina vänner, förbereder man sig inför en tävling.
Lyon by night från ett bussfönster.
Diverse bilder från vandrarhemmets uteplats där vi åt frukost första dagen.
En liten panoramabild.
Den här helgen har varit fullspäckad med känslor. Jag hade världens psykbryt hela tävlingsförmiddagen. Libertyn ville bara inte fungera och jag grubblade och grät mest hela tiden. Men så övade vi lite till. Och till slut fick vi till två kanonbra libertys på raken och oron släppte. Och när vi sedan tävlade kändes det helt overkligt. Precis efter dansen, på väg till den första pyramiden, kunde jag knappt förstå att vi faktiskt befann oss mitt i det ögonblick som vi alla hade väntat på. Det som vi kämpat för.
Och ännu märkligare var att vi lyckades med alltihop. Rutinen på tävlingen är fakiskt den allra första då allt har fungerat. Allt! Och vi var helt överlyckliga. Hoppade runt och kramades och grät och skrek och hade sådana där stora leenden som liksom inte gick att få bort.
Aminata, jag och Anne-Celine
Jag oh Emmy. Hon är lite halvamerikan så vi pratar engelska.
Naima, Anne-Celine och vår cap'n Karell
Vi och ett lag vid namn Sparkles.
På prisutdelningen höll vi varandras händer hårt, hårt. När vi visste att vi antingen var etta elle tvåa höll vi på att gå sönder. Och när andra platsen gick till ett annat lag skrek vi och kramades och grät igen! Hur osportsligt det än var. Det gick inte att låta bli.
Ett finskt lag var också på plats. De var grymt duktiga och jag hittade en findlandssvenska att prata lite med. Så här såg vi ut tillsammans, CSX och FTC.
På söndagen var det dags för cheer camp. Tränare (tillika några utav gårdagens domare) från Canada, Storbritannien och U.S. - California var där och hjälpte oss. Grymt inspirerande! Men ännu en gång alldeles för kort. Fyra timmar är inte tillräckligt!
Sedan åkte vi hem. Jag åt mini-oreos, tittade på Batman och bläddrade i modemagasin. Och försökte prata franska såklart. Strax före elva på kvällen kom vi fram till Paris. Överlyckliga, trötta och grymt motiverade.
The week-end's been so great! We won our category which means that our team's now the second best in France! And the team who won the possibility to go to Worlds in Florida next year had aldready been there so they gave their prize to us! It feels so sad to return to Sweden. I really like this team!
Cheer-helg!
Hej hej. Ikväll reser jag till Lyon med CSX. Imorgon är det tävling. Och på söndag är det cheer camp. Gårdagens miniträning resulterade mest i en rejäl osäkerhet inför libertyn. Som inte ville fungera alls. Alla kläder som snart ska packas ned är nytvättade och har ganska exakt två timmar på sig att torka. Om en stund kommer nervositeten att smyga sig på. Vilken helg det kommer att bli. Fantastisk eller katastrofal. Vi hoppas på det första tycker jag. Jag tror faktiskt det. Måtte jag bara ställa libertyn...
Cheer week-end! Competition and camp. My liberty stunt didn't work at all yesterday. I'm nervous about it.