♥

Jag har fått post också. Fina grattsikort och ett galet stort paket ifrån mamma och pappa.

Titta vad som låg i.

En superfin bukett med rosor i puder och rosa, små bollar i grönt och annat fint. Och en ask med belgisk tryffel.

A gift from my parents. The bouquet is so beautiful! And I bet the truffles are yummy too.

Vet ni? Jag har haft världens bästa morgon. Pojken hade tänkt till så fint och gjorde mig som vanligt hur lycklig som helst. Tack vare honom har jag nu äntligen fått uppleva Ice Cream for Breakfast! Häagen-Dazs i fyra olika smaker. Tillsammans med mina favoritmacarons från Gérard Mulot. Caramel et noisette.

Och så fick jag en tidning.

Och den större presenten har inte kommit fram än. Dels för att den inte finns i Frankrike och dels för att det tar sju dagar att stansa "E.". Ungefär så presenterade pojken sin present. Jag ska med andra ord få en sådan här!

Jag har världens finaste pojkvän. Och världens finaste födelsedag.

My birthday is finally here and so far it has been great, great, great! For breakfast I got loads of ice cream from Häagen-Dazs and my favourite macarons from Gérard Mulot. My boyfriend gave me a magazine. And in a week or so, his other gift will arrive too. A red satchel with an E and a a cute little dot on the satchel flap.

I've got the best boyfriend in the world. And the best birthday in the world too.

Imorgon, imorgon, imorgon. Allt är klart nu. Min sista dusch som tonåring. Min sista frukost som tonåring (snabbnudlar). Mina sista skärsår efter att ha rakat benen. Som tonåring. (Inre fotknölen på höger fot, höger knä, yttre fotknölen på vänster fot. Jag har rakat benen minst tusen gånger men ändå blir det alltid små blödande misstag).

Imorgon får jag nya år. Fast de kommer att börja på tjugo eller "tju" istället för att sluta på ton. 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29.

Fast vi fokuserar på det första tycker jag. Tjugo. Det känns inte så speciellt egentligen. Det är inte så speciellt. Men det känns konstigt att bara ha tre år kvar tills man är 23.

Och så är det våffeldagen imorgon. Marie bebådelsedag. Och Greklands nationaldag.

Det märks nog att jag längtar lite grann.

(Våfflor i håret från Tiny Tasty hade kanske varit fint.)

.

Tomorrow it's my birthday. Instead of ending with teen my age will begin with twenty.

Idag ska jag ha min allra längsta arbetsdag i Paris. I lite, lite mer än 6 timmar ska jag jobba. Och det känns faktiskt en smula tungt.

Ni får en bild så länge.

Today I'll work. So I give you a picture.

Någon undrade vilken doft jag skulle beskriva Paris med. Och jag vet faktiskt inte riktigt. För mest av allt luktar det bara utomlands. Den där doften som inte riktigt går att beskriva, utan är en blandning av allt. Damm och värme och frisk luft. Den där doften som alltid finns på semestern men som är sällsynt i Sverige. Som kan dyka upp i Sverige med. Men bara när det är vår- eller sommarvarmt ute och man minst anar det. Man kan hitta den i en vindpust. Ett litet stråk med utomlands mitt i Göteborg. Och plötsligt mår man så himla bra. Känner sig levande och förväntansfull och lycklig i hela kroppen.

Jag fösökte känna efter lite extra idag när jag gick ut och köpte frukost. Ibland luktar det av avgaser från bilarna. Utanför bagerierna luktar det bröd och sött på samma gång. Det finns en métrostation som luktar persika.

Men mest av allt luktar Paris utomlands.

I love the scent of Paris. It smells of abroad. Which is tricky to describe because I guess it's a scent of more or less everything. Fresh air, dust, warmth.

Sometimes Paris smells of cars, outside the bakeries you can smell bread. And something sweet too. And there is a subway station smelling of peaches. But most of all, Paris just smells of abroad. (And I love it.)

Jag lovade ju att ni skulle få se de parisiska hustaken så här kommer några. Så blir det fler någon annan gång. För jag kan inte riktigt få nog utav det där slitna och skorstensprydda. Och den som säger att Eiffeltornet är överskattat, har aldrig sett det.

Parisian roofs. They're just so perfect. With their imperfections.

Vet ni? Paris är till och med vackert när det regnar.

Fast idag var det fint väder igen. Och det tycker jag ännu mer om!

Even rain is beautiful in Paris.

I går blev det Pagojuice och croque madame till brunch för min del. Himla fin kombination.

Yesterday's brunch. Juice from Pago and croque madame.

Bubbles.

Det kommer en uppdatering. Snart dessutom. Med en massa hustak och andra trevligheter. Jag har bara haft lite fullt upp de senaste dagarna. Suttit på restauranger till sent på kvällen och så. Och tränat cheerleading. Men håll ut så ska ni få en parisisk bildexplosion inom någon dag! Jag lovar.

I'll update very soon. And when I do, I'll let you see the parisian roofs.

He hej. Så här ser jag ut just nu.

Bolero från H&M som jag har använt flitigt i tusen år, en underbar 18-årspresent från mamma och pappa, med vit krage och gröna ränder från Gant. Och en vippig kjol, även den från H&M. Och det lilla silverhjärtat runt halsen.

Nu ska jag gå iväg och vara Zaks respektive på en liten middag som anordnas på hans schackklubb. Vi ska mest kika in. Sedan ska vi leta reda på Belle och hennes Magnus som har anlänt till storstaden. Så ska vi gå på någon restaurang och fira att det är vår.

Vad ska ni hitta på?

What I wear right now.

Polo shirt - Gant
Short cardigan and poofy, black skirt - H&M

Jag fick ett önskemål om en liten presentation kan man väl säga. Så här kommer den.

Hej, jag heter Erica. Jag är ensambarn och om sju dagar fyller jag 20 år. Jag är född på en söndag och det är jag väldigt glad över. För ett söndagsbarn sägs vara något alldeles speciellt. Och det låter ju inte helt fel.

Pappa och jag

Jag är en drömmare. Fast aldrig på nätterna. Och så är jag rätt välförankrad i jorden också. Och en romantiker ut i fingertopparna. Ibland tänker jag för mycket på saker istället för att faktiskt göra dem. Som att sy till exempel. Jag älskar att sy men gör det på tok för sällan. Fast sedan är jag rätt bra på att göra saker med. Men jag behöver oftast en extern motor. Ett projekt. Utan ett projekt blir jag rastlös och apatisk på samma gång. Det är när man faktiskt gör något som man känner sig levande. Och det tycker jag om.

Min pojkvän har sagt att jag är lite binär: Det är allt eller inget som gäller. Det kan vara jobbigt men jag tycker ändå om att vara sådan. Med en massa känslor. Aldrig avtrubbad.

Jag är uppvuxen i ett litet samhälle som heter Bollebygd. Först bodde jag mitt i skogen. Sedan flyttade vi till ett bostadsområde så att det bara var skog på en sida av huset. Under hela min uppväxt har jag utsatts för väder och vind i samband med dagis- och skolutflykter. Jag är inte så förtjust i utomhus faktiskt. Det är mest kallt.

De sötaste bilderna på mig som liten

Jag läste NV på Donnergymnasiet i Göteborg. I ettan flyttade mamma, pappa och jag till en lägenhet en sisådär sju minuter till fots ifrån Donner. Under andra året blev jag tillsammans med den finaste pojken på jorden. Han heter Zak. Vi gick i samma klass och efter skolan brukade vi gå hem till mig och laga mat och titta på OC eller One Tree Hill. Det som gick på TV några minuter över fyra.

När gymnasietiden var över kändes det väldigt klokt att göra någonting annat än att plugga ett tag. Så pojken och jag flyttade till en liten etta i Paris. Den fick vi tag på tack vare några vänner till Zak och hans föräldrar. För de bodde i Frankrike under några år i början av 90-talet.

För att betala hyran jobbar jag ungefär åtta timmar i veckan i Paris. Då leker jag med och tar hand om några svensk-franska barn. De är sju, fem och ett år gamla. Mest är jag där för femåringens skull. För hon är inte så värst förtjust i att prata svenska. Det försöker jag att ändra på.

Till hösten ska jag börja plugga igen. Och jag har ungefär tusen tankar kring det där. Trots att jag egentligen redan vet hur det kommer att bli. Men det får ni läsa mer om någon annan gång.

Vilka är ni?

A text about me. A presentation. Translate it here.

Feel free to tell me who you are.

Idag fick jag två väldigt fina födelsedagspresenter utav Belle. Den ena var ett T i trä som används till att breda ut crêpessmet. Ett sådant redskap har vi behövt ganska länge nu eftersom den här står i köksskåpet och längtar efter att användas varje dag.

Den andra presenten var en guldfärgad, liten fågelbur med kedja och rosett. Jag tycker att den påminner lite om ett prydnadsägg. Inuti sitter en vit fågel och kikar ut. Och jag är övertygad om att skapelsen skulle bli lika vacker om halsen som framför ett fönster med mycket solljus.

Nästan lite magiskt så där.

I got two birthday gifts from Belle today. A tool for making crêpes. I've wanted one for a while now since this is occupying our kitchen storage, longing to participate in our cooking habits.

The other thing I got was a little bird cage to wear around the neck. There is even a white bird inside. It would also be really cute to let it hang in front of a window. A window with lots of light that is.

Dagen crêpesmiddag. Zak och Belle åt varsin historia med ratatouille, skinka, någon kryddblandning och champinjoner. På min galette fanns skinka, champinjoner och chèvre.

Och så efterrätterna! Belles crêpe med kall nougat och sås på röda frukter, Zaks chokladcrêpe med svarta körsbär och så min koladröm som är så god att jag skulle kunna äta tre på raken.

Our dinner of crêpes. I love the caramel dessert!

 

♥ ♥ ♥

Jag blir bara mer och mer kär i min pojke. För han är världens finate. Så är det bara. Det är han som lyfter upp mig i sin famn så att jag får känna mig som en liten koala ibland, han som ger bort sin glass när jag har ätit upp min egen alldeles för fort, han som slår armarna om mig och pussar mig i håret när vi stannar till någonstans. Han som liksom passar ihop med hav och klippor och som jag bara inte kan få nog utav.

Och när jag pussar honom vid ögats yttre hörn ungefär och huden där har blivit alldeles varm av solen. Då tänker jag att det inte finns någonting annat i världen som är bättre.

♥ ♥ ♥

I love my boyfriend. And everyday I love him even more.

Belle hade köpt med sig vindruvor till frukosten.

Vädret var helt fenomenalt. Vi hittade påskliljor.

Och när solen lyste som mest, blev det så varmt att vinterjackorna åkte av.

Jardin des Plantes var vacker som alltid.

Vi gick till La Mosquée (moskén) och åt glass utomhus för första gången i år. Zak drack myntate och fåglarna åt smulor på grannbordet. Det kändes som att vara i Marocko. Inte för att jag har varit där. Men jag är ganska säker på att det skulle kännas som det gjorde idag.

Efter lite parkbänksvilande vid Notre-Dame och musikantlyssnande på en bro, sade vi på återseende och jag susade iväg till min arbetsgivarfamilj. Några timmar senare satt vi på en mexikansk restaurang vid namn La Perla. Vi åt burritos och Belle var den enda som hade tur nog att få en ordentlig tallrik.

Maten var god men det var väldigt mycket sorl i lokalen. Därför intogs efterrätten istället på Le Paradis du fruit vid Bastiljen där vi beställde in varsin chokladfondue.

Nu ska jag gå och lägga mig för att vid lunchtid åka métro tillsammans med min pojke, gå av några hållplatser före honom och träffa Belle på Galeries Lafayettes gatuplan. Vid spiraltrappan som går ned till skoavdelningen.

Pictures from what we've done and eaten today. Perfect weather as long as the sun was shining, first outdoor ice cream eating of the year, resting in the sun outside Notre-Dame, mexican food in a loud environment and late fruit and chocolate eating. With my boyfriend's hand in mine and my childhood friend by my side.

I söndags kväll träffade vi Belle. Vi invigde vår vecka tillsammans med ett besök på en italiensk restaurang.

Min pojke åt lasagne. Vi flickor valde istället pennepastan för dagen med skinka och chèvresås.

Till efterrätt blev det varsin ganska tråkig och mäktig chokladbakelse. Mitt exemplar blev i alla fall väldigt fint på bild.

Sedan följde vi Belle till métron och promenerade hem i mörkret. Jag bor verkligen i världens vackraste stad.

Sunday evening meant seeing my friend Belle and eating pasta at an Italian restautant. And walking home with my boyfriend in the dark. I live in the world's most beautiful city.

Idag ska här städas!

Under de kommande timmarna ska jag diska, röja undan, dammsuga, tvätta och polera badrummet (vad skulle jag ta mig till utan de där våtservetterna som tar bort 99,9% av alla bakterier?). Inte speciellt jätteroligt sådär. Men absolut nödvändigt. Och eftersom jag ska lyssna på det här under tiden, kommer det nog att bli rätt trevligt i alla fall.

Vad ska ni hitta på idag?

Today I need to clean the apartment. Not that fun but necessary indeed. And with my favourite radio program in the speakers, I guess it can be quite pleasant too.

What are you doing today?

Idag har vi varit här.

Vi gick runt ett varv och sedan var det inte mer med det. Smycken och kläder fanns till försäljning och det var roligt att se men jag hittade ingenting att tråna efter. Pojken min kunde förvånat konstatera att på 45 minuter hade vi både hunnit med en promenad och ett besök på mässan.

Så här såg den finste montern ut.

Sedan strosade vi runt i Marais och jag köpte ett par shorts som är så snygga att det knappt går att förklara. Jag har gått och tänkt på sådana shorts ganska länge och hittade dem först på nätet. De såg nästan perfekta ut. I verkligheten är de perfekta. Svarta, precis lagom jättekorta, med hög midja och en metallknapp. Jag känner mig som hämtad ur 50-talet i dem. Och med en T-shirt istället för bikinitoppen från Solbrun eller någon nätt tröja med krage, blir de moderna istället. Det kan vara fint det med.

Today we went to a fashion fair. It was fun but I didn't really find anything fabulous. After that, we took a stroll in Marais and I bought a lovely pair of shorts. Those are fabulous. Black, not too short but still very, very short, high waisted and with a metallic button. They make me feel like a fifties' bombshell. And they could be more modern looking too, with a t-shirt instead of some preppy piece with collar.