♥

Jag lovade ju att jag skulle berätta om en mycket vacker plats idag. Och den platsen heter konstigt nog inte Paris, utan Deauville.

När jag följde med min arbetsgivarfamilj till släktens lantställe i november, tillbringade vi en dag på stranden i Deauville. Det var bland det finaste jag har sett i hela mitt liv. Stranden är helt enorm och sträcker ut sig åt alla håll. Staden är gammaldags och nybyggnationer måste behålla den gamla andan och får därför inte se för moderna ut. Längs med stranden finns en lång promenadväg av bleka, slitna, träplankor som kallas Les Planches (planche betyder bräda/planka) och hela tiden väntar man på att vackra 1800-talsdamer i långklänning och stråhatt ska dyka upp. Det var här som Coco Chanel startade sin första butik utanför Paris. Och det är svårt att tro att det finns något annat här än disigt ljus och sommar. Vid strandpromenaden står hytter med en mängd skådespelares namn och här anordnas varje år en amerikansk filmfestival. Det finns ett stort casino, tennisplaner mellan stranden och staden och hela Deauville andas mode, kurort exklusivitet och - framför allt - nostalgi. Det är så mycket randig badhytt det kan bli.

Så vackert. Alla bilder med byggnader tog jag förresten i bilen. Vilket förklarar varför de inte är de allra bästa. Men de visar ändå hur fint det är i Deauville. Och jag vill dit igen så snart som möjligt. Det går tåg från Paris. Någon dag så. För vackrare plats finns nog inte.

Heaven on earth must be Deauville. It's so beautiful. The widest beach, old-fashioned houses, a boardwalk of planks that remind me of driftwood and a feeling that in any second, women from the 19th century will show up in full length dresses and straw hats.

As if hazy sunshine and summer is all there is.