♥

Ni minns kanske att jag jag gav bort ett litet skrin till Zak.

De senaste dagarna har jag gått omkring och grämt mig - ibland bara lite lätt och vid andra tillfällen lite mer. För den där bläckplumpen som jag ritade i ett ögonblick av inspiration, har blivit mitt bekymmer. Och något som jag har ångrat. Hela gårdagen gick till exempel åt till att försöka leta reda på en ny ask till Zak, så att jag kunde göra om alltihop. Dessvärre var den slut i butik (så när som på ett trasigt exemplar) så jag åkte runt i hela Paris och gick långa, långa sträckor för att hitta en likadan. Förgäves. I slutänden köpte jag en annan liten ask men Zak var ju så himla nöjd med den som han fick, så det kändes inte riktigt bra med den nya heller.

Men så idag, gjorde jag något himla konstruktivt. Jag besökte en liten brädbutik och blev den sista kunden innan stängning inför julafton. Och med mig från butiken tog jag det finaste sandpapper de hade.

Nu har jag slipat så fint på det lilla träetuiet och äntligen ser det ut så som jag vill att det ska göra. Bläckplumpen är borta för evigt och istället får det lilla ordet bläck. all uppmärksamhet.

Det är frustrerande att vara pedant. Men bra blir det. Synd bara att behöva bli så bedrövad över en struntsak. Men det är kanske bra att man får göra det med ibland.