♥

Första gången jag såg en tavla av Andy Warhol var under mammas och mitt första besök på Louisiana-museet i Danmark. Jag såg någons mormor eller farmor leka med en av Warhols installationer (de silvriga luftkuddarna) och bli tillsagt av personalen, såg bilden på Mao och skickade ett vykort med Warhols självporträtt till klassen. Fascinationen för Andy Warhol kom dock i samband med min allmänna hysteri över 60- och 70-talet. Då insåg jag att mannen var ett geni. Fast jag vet inte riktigt vad för sorts geni han kan tänkas ha varit. För på sätt och vis representerade han sådant som jag inte står för: Att det räcker med yta, kändisskap och pengar. Men samtidigt - vilken fantastisk person! För någonstans fanns väl ändå samhällskritiken? Att göra tryck utav elektriska stolen, knivar och pistoler var kanske inte så ytligt trots allt. När jag var på utställningen på Moderna Museet i Stockholm och såg en video där målaren eller snickaren eller kameramannen (jag minns inte riktigt) fick gå ifrån sina egentliga sysslor för att själv sätta sig framför kameran och bli intervjuad utav Warhol - det var då jag insåg att mannen var ett geni. Fast som sagt. Jag vet inte riktigt varför. Men fantastisk är han i alla fall!

På Moderna Museet köpte jag även en riktigt fin liten ask till överpris - men den var värd vartenda öre för inuti finns en massa Warholrelaterade godbitar!

Vykort från Andy till mamma Warhol, skisser, ett brevpapperset med visitkort, en klistermärkesbanan, en ring med en stämpel av "Warhols ko", en plansch med Campbell's Soup, Warhols eget horoskop och en massa andra finfina prylar rymms i den knallrosa popboxen! Sann kärlek, inte sant? Ni som är observanta kan även se Edie Sedgwick's uppochnedvända panna gömma sig i lådan.

En annan Andy Warhol-märkt sak som jag håller kär är min långärmade tröja från Pepe Jeans. Jag har fortfarande aldrig använt den men oj så fin den är! Den gör jag mig nog aldrig av med!



Se så stilig han var!


Et urklipp från någon tidning...



Tavlor som jag gick och spanande på i Nice sommaren 2007. Skotavlan har glitter i sig!

På sätt och vis är han så sorglig: Hans image var allt, det pratas om dåligt självförtroende och kanske var Andy Warhol inte mer än sin yta (som han själv påstod). Men ändå kan jag bara inte sluta fascineras av honom! Att göra filmer om ingenting känns på något absurt sätt så klockrent när det har med Warhol att göra.

Utställningen i Stockholm var helt fantastisk! Därför gör det lite småont sådär att jag med några ynka månader lyckas missa den gigantiska utställningen på Grand Palais i Paris!

För att ändå fortsätta dagen med glatt humör, delar jag med mig utav några roliga citat som mannen förhoppningsvis har yttrat någon gång:

Don't pay any attention to what they write about you. Just measure it in inches.

I am a deeply superficial person.

I had a lot of dates but I decided to stay home and dye my eyebrows.

My idea of a good picture is one that's in focus and of a famous person.

Vad tycker ni - överskattad eller ett geni?